Arla morgonstund

Ensamdag med barnen ända till sena kvällen. Stefan ska ha något kundjippo och kommer hem sent. Jag har laddat - steg upp och sprang (nåja joggade) 5 km innan frukost. Vansinnigt? Ja, kanske men å andra sidan är jag klarvaken, pigg och redo för dagens utmaningar. Det var fantastiskt ute. Hästarna och fåren tittade på mig med förundran, luften var klar och kall och solen lyste på dagg och långa gräsvippor på ängarna. Det märktes att kroppen var lite ovan vid att springa innan frukost, benen kändes lite sega och pulsen ville vara låg. Men så fort en backe kom så skenade den iväg (pulsen alltså, inte benen!). Å andra sidan brukar jag ju cykla till jobbet på fastande mage 2,2 mil. Så det här var mindre kännbart på ett sätt. Men springa är i min värld alltid jobbigare än att cykla konditionsmässigt. Cykling ger mjölksyra! På lördag morgon är det dags för den varianten.