Härmed lovar jag att inte söla på morgonen så att det blir stressigt att få iväg småttorna till dagmamman. Har jag skrivit det här måste jag ju hålla det eller hur? Men imorgon ska vi vara hemma och lata oss. Önskemål har framförts om att åka till lekplatsen.
Ville har, tror jag, en back-lash över att ha börjat hos dagmamman. På eftermiddagen/kvällen blir han helt galen. Skriker och ylar om han inte får exakt som han vill ha det och det är vare sig så lätt att förstå eller om man nu förstår, att gå med på. En av våra konflikter idag handlade om huruvida han skulle sitta vid köksbordet och äta banan som jag ville, eller äta banan och samtidigt läsa bok på mattan som han ville. Alla som har haft en snart-tvååring vet hur lockande det är att ha banan över hela vardagsrumsmattan och förmodligen soffan också. Inte alls lockande.
Det tog säkert en halvtimme att innan han kom över den värsta ilskan. Nästa konflikt var vid middagen och då vet jag inte vad som hände. Men Ville skrek sig igenom hela middagen, ömsom i soffan ömsom vid mina ben, ömsom hos Stefan. Skulle inte äta i alla fall. Till slut fick jag nog och eftersom det kändes helt omöjligt att lösa konflikten med honom gick jag istället ut i trädgården. Då gick det bra att äta med Stefan. Orättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar