Snart är det inte bara påsklov

Utan också påsk. Skönt, för herregud vad jag slavat här hemma idag och igår. Tänk att få sitta ner utan en massa måsten hela tiden, slippa planera framåt och ha logistiken klar. Det är ingen rast och ingen ro förutom en liten mikropaus här och där. Ville sover visserligen sin 1-1,5 timmar men igår och idag har det då varit dags att laga lunch och fixa mellanmål till alla barn. Och när han är vaken måste jag vara på alerten för han är överallt. Koppel och staket hade varit på sin plats.

Ebba och Julius har haft kompisar här och jag har stått för en del markservice. Igår lekte 9 barn i sandlådan,visserligen inte alla på en gång och med åldersspann från 1,5 till 10 år. Först skickade jag iväg dem på utflykt men det slog inte eftermiddagens sandlådelek. Det byggdes kulbanor, bakades kladdkakor och gjordes mögelost, kördes med lastbilar och grävskopor och lektes vattenlekar.

Idag har det inte varit lika många barn här men det har ändå varit full fart med tvätt, plock, laga lunch och middag, disk, plock och åka iväg och klippa Ebba och handla. Otto fixar att följa med på lite längre handlingsturer nu. Utan skrik och bråk eller försvinnanden och rulltrappefärder alldeles själv. Idag hade jag visserligen glassmutat honom men det hade nog kunnat funka ändå. Istället var det Ville som ledsnade, lyckades åma sig ur knäppningen i vagnen och försökte slänga sig över sidan och ner.

För egen del lyckades jag hinna omskola lite plantor idag, vilket var ett måste om de ska överleva en påsk utan passning. Jag har trötta ben ikväll och ett trött huvud också känner jag så nu får det räcka för idag.

Barnens kompisar

Ibland kan jag inte låta bli att fnissa lite för mig själv. Ebba har en jättesöt och trevlig kompis som är den som oftast hänger med henne hem. Men det är så tydligt nu hur mycket de (inte längre) så små liven tar efter sina föräldrar.

Jag fixade mellis till tjejerna och de smakade och tyckte om en stark hårdost som vi har kvar efter helgens pizzabak. Så pratar vi lite om pizza. Jag sitter och läser och dricker kaffe. Och plötsligt börjar Ebbas kompis verkligen att konversera mig. Om pizza! Hur vi gör pizza hemma hos oss. Och att man kan köpa färdiga pizzakit i affären; - För det måste ju vara enkelt, säger hon och jag kan PRECIS höra hennes mamma säga exakt så! Sedan fortsätter hon och berättar var i vårt område man kan köpa riktiga lyxpizzor och hur OERHÖRT goda de är. Jag blir mer och mer full i skratt. Och så får jag veta att man kan faktiskt ringa dit och beställa vilka pizzor man vill ha och sedan är det bara att åka dit och hämta. jag får till och med vägbeskrivning. Och nu har de till och med fått in Hawaii. Då konstaterar Ebba torrt att Hawaii-pizza är väl inte så jättelyxigt. I och för sig inte får ju kompisen hålla med, men ändå. Gullungar.

Jag undrar hur andra föräldrar uppfattar mina och Stefans avtryck på våra barn.