Ibland kan jag inte låta bli att fnissa lite för mig själv. Ebba har en jättesöt och trevlig kompis som är den som oftast hänger med henne hem. Men det är så tydligt nu hur mycket de (inte längre) så små liven tar efter sina föräldrar.
Jag fixade mellis till tjejerna och de smakade och tyckte om en stark hårdost som vi har kvar efter helgens pizzabak. Så pratar vi lite om pizza. Jag sitter och läser och dricker kaffe. Och plötsligt börjar Ebbas kompis verkligen att konversera mig. Om pizza! Hur vi gör pizza hemma hos oss. Och att man kan köpa färdiga pizzakit i affären; - För det måste ju vara enkelt, säger hon och jag kan PRECIS höra hennes mamma säga exakt så! Sedan fortsätter hon och berättar var i vårt område man kan köpa riktiga lyxpizzor och hur OERHÖRT goda de är. Jag blir mer och mer full i skratt. Och så får jag veta att man kan faktiskt ringa dit och beställa vilka pizzor man vill ha och sedan är det bara att åka dit och hämta. jag får till och med vägbeskrivning. Och nu har de till och med fått in Hawaii. Då konstaterar Ebba torrt att Hawaii-pizza är väl inte så jättelyxigt. I och för sig inte får ju kompisen hålla med, men ändå. Gullungar.
Jag undrar hur andra föräldrar uppfattar mina och Stefans avtryck på våra barn.
3 kommentarer:
Undrar om inte det där kommer tidigare? Tycker mig minnas att din dagispersonal ibland tyckte vi var mer än konstiga. Det kunde skymta fram ibland fast i allmänhet var de väl försiktiga.
Jag läser ikapp lite i bloggen. Det är klart ni också satt era spår hos ungarna - exempelvis när de starkt proklamerar att de inte dricker läsk och att godis inte är något att ha, utom kanske lite lite choklad ibland. Det är nog inte många barn som gör såna uttalanden! :)
Jag antar att du fått höra både det ena och det andra i helgen? :) Men det finns godis och läskaälskare i familjen oxå. Julius är ett undantag...
Skicka en kommentar