Lappsjuk

Det är precis vad jag är. Ge mig folk, ge mig tid med vänner, ge mig lite vuxna! Så redan klockan 10 var jag på G. Det var ingen annan i familjen. Vår planerade vänner-god mat-dejt som ombokades från nyår till idag avbokades igår, de var fortfarande sjuka. Problemet är också att vi är på så totalt olika nivå just nu i familjen. Jag går hemma och vill ha fart och fläkt och Stefan jobbar och vill helst ta det lugnt.

Så jag funderade framåt och bakåt. Bråkade med Ebba som ville ha slömorgon och inte alls åka iväg och klippa sig. Körde hemma-träning medan Ville sov. Bestämde med Stefan att vi skulle ta familjen och åka till Naturhistoriska muséet. Kruxet var bara att vi behövde ett nytt bilbatteri. Så det skulle fixas först. När detta nya batteri skulle monteras var det naturligtvis felvänt. Kablarna räckte inte. Ny inköpsrunda, nytt batteri. Detta kopplades i, kaffetermos packades, alla satt i bilen och TADAAAAA! En säkring hade gått vid batteribytet. Inget lyse på bilen, hela instrumentpanelen ocskå utslagen. Stefan bytte en säkring, den han kom åt men det räckte inte. Nu var klockan 14! Fortfarande ingen fart och fläkt bara missräkningar.

Summa sumarum blev att jag släpade iväg Ebba i lillbilen till klippning och med Ville på släp. Så nu har jag fått se människor, druckit en latte och bläddrat i en tidning. Helt nöjd med detta. Och så outar jag sist av allt. Ebba tog hål i öronen. Hon har velat det ett tag men vi har hållit henne lite på halster för att se om hon verkligen vill. Dessutom är det så sällan hon verkligen vill ha något, att vi resonerat som så att det kan vara bra att längta lite. Fast hon är från en annan planet än jag, Uranus förmodligen, så hon har nog inte längtat bara kopplat bort det. Nu tog hon i alla fall sparpengarna, 200 pix fick hon betala ur egen ficka.

Mycket att skriva om

Nu har jag så mycket jag skulle vilja skriva inlägg om att det hinner bli inaktuellt innan jag klottrat ner det. Villes 1-årsdag har faktiskt inte gått obemärkt förbi, även om det gjort det på bloggen. Dessutom har jag hunnit en vända till jobbet på julfika och det var otroligt trevligt det också. Jag börjar längta tillbaks! Och nyrenoverat och fint är det också. Det sämsta och bästa med renoveringen (i nämnd ordning) var en lätt klaustrofobisk känsla av att taket skulle falla ner över ens huvud. Det är ingen takhöjd längre! Lite obehagligt men sedan när jag fick förklarat att det var extreordinär ventilation så att vi ska få bättre arbetsmiljö och slippa dra i oss lustgas dagarna i ända, då kändes det värt det.

Ute regnar det och ibland är det lite lätt snöblandat om jag ska försöka se något positivt med att det aldrig blir riktigt ljust. Inne är det julmys, även om julvarianten av vaxduk inte alls passar med våra tapeter så är det fint ändå. Kanske blir det en bild på bloggen så småningom.

Dessutom ett glädjeämne till! Jag har äntligen köpt nya stövlar! Som passar mina spinkiga vader (annars glappar alltid knähöga stövlar på mig, inte snyggt). Mina gamla stövlar hade gjort sitt efter 6 år. Dessutom fick jag 30% rabatt, vilket gjorde dem drägligt dyra, inte apdyra. Stefan sa att han ska räkna ut hur mycket de kostar per gång jag använder dem. Då kan jag ju kontra med att räkna ut hur mycket hans kostym kostar varje enstaka tillfälle han drar den på sig. Där kan man snacka inte prisvärt. Jag vet också att de här stövlarna kommer att hänga med många år.