Vardagsliv

Det har flutit på bra trots att Stefan varit borta. Vilken skillnad i hur mycket städning och plock det blir när barnen är borta på dagarna. Morfar var barnvakt med den äran igårkväll, det gick jättebra. Själv satt jag och gäspade på föräldramötet. Tråkigt!

Det går bra med Otto hos dagmamman. Han är glad och vill gärna åka dit. Det enda som märks är att han är orolig på nätterna. Mamma ropar han emellanåt och vill ligga nära för att kolla att jag finns kvar. Tur att jag gör det varje gång... Men så trött jag blir!

Vi har tagit bort mjölkprodukter för Julius och ersatt med laktosfritt, ska göra det en månad och se om det blir ordning med hans mage. Hittills tycker jag nog att han är bättre, så kanske är han laktosintolerant. Han tog ju andra blodprover förra veckan men vi har inte fått svar på dem ännu. Han är jätteduktig att hålla koll på vad han får äta, sa till själv i skolan, jag hade naturligtvis glömt att informera dem! Idag kom jag för första gången ihåg att packa ner en frukt i hans väska, till fruktstunden.

Ebba ska på hajk nästa vecka så hon måste få nya gummistövlar och förmodligen finns det fler saker som saknas på packlistan. Julius födelsedag närmar sig med stormsteg och vi har inte köpt en enda present eller börjat tänka på kalaset nästa helg. Nu till helgen jobbar jag, vi ska försöka plantera de 120 häckplantorna som troligtvis kommer imorgon. Gräsmattan växer väldigt fläckvis, vi får förmodligen så i en omgång till om några veckor och så till våren igen.

Så fruktansvärt trött!

Det är som att gå i en dimma. Julius första dag i skolan har i alla fall gått bra. Imorgon åker Stefan till Tylösand och jag ska rådda hemmet i två dagar själv. Inga problem egentligen förutom att Ebbas fotbollsmatch och föräldramöte som krockar på onsdagen. Morfar är inkallad som barnvakt, jag ska på föräldramötet och Ebba kanske kan åka med kompisen S.

Gräsmatta på gång!

Nu börjar det växa! Efter en veckas vattnande börjar det bli lite grönt! Idag är det mulet för första gången sedan vi sådde och det kanske kan regna lite om jag har tur. Kommande projekt är att plantera häck på fram- och baksida, plantera äppel och plommonträd och börja skaffa i alla fall några av de perenner och kryddor som jag vill ha i rabatterna. Det kommer fortfarande se ut som en nyanlagd villaträdgård i flera år men för oss som levt med sten och lera sedan i januari är det ändå underbart. Just det, i slutet av tomten ska vi så ängsfrö och blommor istället för gräs för att försöka få lite variation och inte bara gräs.

Idag är första skoldagen för Julius. Otto är inskolad. Jag ska hämta Otto vid 13.30, Julius vid 14 och Ebba om hon vill följa med. Det känns konstigt, nu sitter jag här alldeles solokvist, hur lyxigt som helst. Ännu har jag inte fått tillbaka uppsatsen så jag har inget speciellt att rätta heller. Fast det finns förstås saker att göra, det gör det ju alltid.

Det skulle ju regna idag...

Så att jag slapp vattna den blivande gräsmattan. Inte ett regnmoln i sikte. Soligaste veckan på hela sommaren sedan vi sådde. Aldrig blir man nöjd. Jag har skickat in version två av uppsatsen så nu medan jag går och väntar på nya kommentarer, funderar jag på olika fruktträd och buskar. Ska man köpa äldre dyrare äppelträd som grannen gjort eller de vanliga små 1-2 års plantorna från plantskolan? Hur beskär man äppelträd? Tänk om platsen vi valt för äppelträden inte är tillräckligt stor? Groparna är redan grävda... Tänk om, tänk om... Det är fint med internet man googlar och får svar... odla.nu kan rekommenderas i all fall om man som jag är nybörjare.

Igår var vi och storhandlade inför skolstarten, jag Ebba och Julius. Otto var hos dagmamman. Än så länge går det bra förutom att han är en smitare som får ha gul väst på sig. Hos dagmamman finns ju inga staket... Och en lagom stor blåbärsskog att gå bort sig i om man är 1,5 år.

Nå hursomhelst, Ebba och jag är nu nyklippta och fina. Julius är välekiperad, han har vuxit enormt i sommar. Han har fått 3 långärmade tröjor, 2 tjocktröjor, 2 mjukisbrallor, shorts till gympan, gympapåse, 2 par byxor. Ebba har fått nya gympadojjor och regnbrallor. Tror ni mig när jag säger att hon snart är 9 år men redan har stl 38(!) i skor? Det är bara att glömma barnskor i vanliga affärer. Hon behöver ju ändå barnmodeller på vanliga skor och då blir det specialaffärer. Dessutom har hon smala fötter, så tex vinterskor går aldrig med mindre än Ecco.

Julius fick dessutom pennskrin, pennväsare och suddgummi för att markera skolstarten. Han är lite tveksam till hur kul det ska bli egentligen. Ebba och Julius investerade dessutom egna sparpengar i varsin legobil. Otto fick ingenting, han får bara ärva!

Äntligen

Nu har Ebba äntligen så tråkigt att hon börjat ringa kompisar. Igår var kompisen J från gamla klassen här och idag har hon till och med ringt S från nya klassen. Ett helt sommarlov har det tagit! Igår lekte Ebba och J i sandlådan hela eftermiddagen, stora tjejerna. Det var verkligen ett lyckokast med stor sandlåda, det är inte bara Otto som huserar där. De lekte restaurang och lagad minst trerättersmidag till många gäster, bråttom hade de också...

Idag har jag lämnat Otto och ska förhoppningsvis inte hämta honom förrän klockan 14. Jag fick en motvillig kram, vinkade och sedan fortsatte han att leka med grävskopan. Så det ska nog gå bra. Nu måste jag jobba.

Kroppsliga familjen

Vi körde ju rätt mycket blöjfritt med Otto. Förra sommaren hade han knappt blöja på sig, inte heller på natten. Ju mer han började röra på sig, desto svårare var det att läsa hans signaler. Orken och tiden försvann också. Vi har fortsatt med tygblöjor och han har alltid gått mycket naken och därmed har vi fått torka pölar lite här och var. Bajssignalerna har vi sett så tydligt, så han har nästan aldrig bajsat i blöjan, utan med hjälp i toaletten.

Fanns det några fördelar med att köra blöjfritt? Ja, inte har han blivit torr tidigt som var min stilla förhoppning. Den största fördelen är nog att det varit skönt för honom och att jag lärt mig att små barn (i varje fall Otto) inte kissar hela tiden. Det är inte pölar överallt och jämt. Men vi har blivit kroppsliga familjen, kanske på gott och ont? För i sommar har han varit nakenfis nästan jämt. Han talar inte om innan, men väl efter uträttat behov. Någon enstaka gång använder han pottan men oftast inte. Så när man hör KI! eller AJ! är det dags att torka. Han är jätteduktig och böjer sig framåt och vet precis hur proceduren ska gå till. Kladdar aldrig, tur det! Syskonen är inte alltför äckelmagade utan ropar glatt på mig eller Stefan om vi inte hört.

Hur andra uppfattar vår kroppslighet har jag inte orkat/velat reflektera över. Det får ju stå för dem. Men om jag själv inte haft egna barn, hade jag nog tyckt att det varit SUPERÄCKLIGT! Så, slutsatsen man kan dra är att barn förändrar en, speciellt vad gäller vad som är äckligt och vad som är normalt...


Om vi kommer köra blöjfritt med bebisen är väl ett oskrivet kort. Tygblöjor blir det i alla fall på hemmaplan.

Gnällvarning

Jag blev förkyld den 4:e augusti. Har visserligen inte haft någon feber men jag är fortfarande superförkyld. Lägg till foglossning, och spänningshuvudvärk och allmän irritation över allt jobb med uppsatsen så har ni en gnälltant. Nu har jag tagit två Alvedon, sitter här med pappersnäsdukar och försöker arbeta med rättningen av uppsatsen. Jättekul. Hur mycket som helst att rätta. Hade möjlighet att arbeta hela dagen igår och rättade ca 8 sidor.

Jag kan inte längre se något sammanhang i vissa bitar av text. Det är så mycket ändringar och klipp och klistra att jag förlorar fokus. Har sett texten i för många varianter, det bara snurrar. Allt som skrivs ska kopplas tillbaka till teori, allt ska knytas ihop prydligt och snyggt. Frågan är nu om den här versionen leder framåt eller bara i sidled? Men det känns kanske bättre när Alvedonen börjar verka.

Bra för en pluggis till mamma

• Att farfar passar Otto
• Att Ebba tänker baka kladdkaka i eftermiddag och att hon kan göra det nästan helt själv!
• Att Julius leker med grannflickan O, till dagen iförd förutom vanliga kläder även tomteluva (något off-season kan tyckas)
  
• Att Stefan ska laga god middag för att fira gräsmattesådden (som ska äga rum innan middagsdags)
  

Sensommarhus

Visst börjar det likna något? Jorden är nu på plats och i helgen ska vi så gräs. Stefan har krattat ut all jord och går nu som en dåre med välten. Så efter lördag kan det få börja regna!

Min kropp har protesterat å det vildaste över ogräsrensning och andra trädgårdsaktiviteter genom att jag fått akut foglossning. Jag inbillar mig att foglossning är lite som när man misslyckas med att transferera sig och benet blir lämnat kvar. Ont gör det i alla fall.

Så Stefan har fått jobba ensam. Jag har nöjt mig med att skörda brytbönor och sockerärtor i mängder. Det är fantastiskt kul och gott! Vi sådde ju så sent så jag var tveksam till hur mycket som skulle hinna bli färdigt men det var ingen fara. Sallad har vi mer än vi någonsin kan tänkas äta upp och jag har sått en andra omgång med spenat. Dillen måste skördas, helst ikväll men det blir nog inte gjort dessvärre...

Dagens sanning

Så här vill jag jobba... Det här är ett utdrag från en barnmorskeorganisation i USA; Midwives Alliance of North America (Statement of values and Ethics).

We walue:

- The oneness of the pregnant mother and her unborn child; an inseparable and interdependent whole.

- The essential mystery of birth.

- Pregnancy and birth as intimate, internal, sexual and private events to be shared in the environment and with the attendants a woman chooses.

- A mother’s intuitive knowledge of herself and her baby before and after birth.

- A woman’s innate ability to nurture her pregnancy and birth her baby; the power and the beauty of her body as it grows and the awesome strength summoned in labor.

- Our relationship to a process larger than ourselves, recognizing that birth is something we can seek to learn from and know, but never control.

- The concept of self-responsibility and the right of individuals to make choices regarding what they deem best for themselves.

Några semesterbilder

Paddla kanot i Göta kanal var populärt

Ebba hoppar från trampolinen i Stockevik. Hon vågade sig till och med på att hoppa från hopptornet, fast inte från översta dock...

Sista bilden är från en stenstrand i Danmark. Julius poserar, något obekvämt...

Liten blir stor

Nu har höstlivet börjat. Inskolningen är igång och det går bra, men tänk att jag aldrig vänjer mig! Idag har jag lämnat lillkillen för första gången och det känns! I hjärtat och maggropen. Han är ju så liten... Men det är ju bara 15 timmar i veckan som han ska gå och det kommer att bli bra. Då hade Julius en tuffare start eftersom jag skulle plugga heltid. Om jag inte minns fel är Stefan som i princip skött både Ebba och Julius inskolningar. Kanske är det därför jag fortfarande är blödig.