Nya ord, del 2

Det är inte bara Otto som lär sig nya ord. Ebba har i läxa varannan vecka att slå upp ett antal ord i ordboken och sedan skriva en mening om vart och ett av orden. Här kommer hennes meningar om knagglig = ojämn och inkomst = lön.

• Farmors händer är knaggliga
  
• Pappa får rätt så mycket i inkomst (är det så tydligt att det inte är mamma som drar in pengar till hushållet? Suck!)
  

Nya ord

Nu kommer det nya ord från Otto mer eller mindre varje dag. Tiger, skorna, dricka är de nyaste. Det härligaste är intonationen... Han är verkligen en gosing. Men fortfarande är det vanligaste ordet mamma med mycket kärlek i rösten. Idag gick han till Stefans garderob och konstaterade: Pappa! Annars har han ägnat stunden innan dagmamman idag till attt terrorisera Tooticki. Hon är fortfarande ofattbart snäll mot honom men när han jagar henne med stora bilar som han kastar efter henne då är i alla fall min gräns nådd. Själv tycker han att det är otroligt lajbans och skrattar så han kiknar. Emellanåt vill han klappa och gosa. Stackars katt.

Nu ska jag alldeles strax åka till jobbet. Det är bara några ska-bara först...

Ibland är det bra med en värdelös dag

Som jag hade igår. Gjorde ingenting, kände mig bara trött och urlakad. Behövde nog det för idag känns det bättre. Har i och för sig inte strukit så många saker som jag tänkt på min att-göra lista men har i alla fall fått städat på övervåningen, alltid något. Två veckor sen sist kanske inte låter så farligt men oj,oj vad det kryper i hörnen. Nu kommer det vara fint ända tills ikväll!

Så ofattbart trött

Det är segare än kola idag. Så trögt. Jag har sovit på soffan en timme och nu väntar tvätt och undanplockning men det bara blir inte av... Idag ska jag göra så lite jag bara kan...

Nu är det gjort!

Jag är faktiskt färdig! Visserligen lite rättningar men inte några stora saker. Jag har dessutom fått alldeles underbara lyxiga blommor, massor. De allra vackraste förevisas här. Jag blev enormt glad över att folk från jobbet mötte kom och jag hade lite ordnat mingel med förtäring och bubbel efteråt. Vid fyra igår eftermiddag hade jag börjat varva ner. Lite smolk i bägaren blev det nämligen för att examinatorn tyckte att min uppsats var provocerande. Det är inget fel i att bli provocerad men hon var förnärmad å yrkets sida och tyckte inte att jag skrev något positivt barnmorskeinraktat över huvud taget. Vilken yrkeskår tillhör du frågade hon och menade att jag i princip skulle vara antropolog. Det är klart att det sved. Speciellt eftersom jag gör detta just för min yrkeskår och för att jag VERKLIGEN är just barnmorska. Jag har varit beredd på massiv kritik men kanske inte från just det här hållet. Jag har dock fått enormt mycket positiv feedback från kollegor, de jag trodde skulle vara mest kritiska.

M som i magister...

Idag är det dags... Jag har slitit på fritiden i 2,5 år (hua va länge) men idag ska det förhoppningsvis vara klart! Examination på magisteruppsatsen mellan kl 10-12 och sedan lite mingel efteråt. Har inte hunnit bli riktigt nervös än men har sovit dåligt inatt, simmat i motströms i isigt vatten...

Harry Potter feber hos oss

Julius är galet intresserad av Harry Potter och den världen. Har varit länge och det han oftast leker är trollkarlslekar. Han vill läsa om böckerna och spela Harry Potter på datorn. Förra helgen när jag jobbade hade de myskväll här hemma med popcorn och tittade på den första Harry Potter filmen. Succé naturligtvis.

Otto snappar ju ett och annat. Trollkarlshattar och mantlar och trollspön behärskar han redan. Ikväll kom första trollformeln! Accio! Mycket tydligt och klart! För er som inte är Harry Potter fans är det en locka-till-sig-besvärjelse. Säg Accio tårta och sväng med din trollstav och det kommer flygande en tårta. Tur att det inte fungerar på riktigt. Då skulle jag få mycket att göra med allt Otto vill ha... typ allt jag ställer utom räckhåll för honom.

Det säger dock en del om Harry Potter intensiteten i vår familj. Ska det vara ett av Ottos första ord?! Han säger ju inte så fruktansvärt mycket annat förutom mycket viktiga saker som bajs och äpple... (även om han kan säga mycket mer så gör han det inte, han behöver väl inte antar jag). Men som sagt man påverkas ju av sin omgivning...

Göteborg var bra! Ina-May bäst!

På alla sätt och vis. Kom visserligen sent hem på natten men kunde sova stora delar av hemvägen på tåget, så det var ok igår i alla fall.

Jag behövde verkligen lyssna på Ina-May. Jag har hört henne förut men hon är verkligen bra! Rolig men också otroligt kunnig. En gammal hippie från USA! Det är så lätt att glömma bort glädjen och det fantastiska i att föda barn. Det är så lätt att bara oroa sig över smärta och eventuella risker och komplikationer. Jag tror att mitt jobb skulle vara så oändligt mycket roligare om det var lite mindre teknik och risk och mer av det helhetstänkande som vissa verkar bära med sig spontant.

Bara ett sådant exempel som en nyfödd bebis. Vi vill att den ska skrika inom 30 sekunder från födseln. Har den inte gjort det ska den tas ut till barnbordet för att kunna återupplivas. Oavsett om den har bra hjärtfrekvens eller inte. Ina-May sa så här: (mycket förkortat naturligtvis) (och det här behöver man påminnas om ofta). Barnen hjälper till vid förlossningen. De kan bli påverkas av hur smärtsamt det är för mamman eller om hon är mycket ångestfylld. De kan komma ut och ha en bra hjärtfrekvens men de är inte riktigt DÄR. Deras själ är någon annanstans. Då behöver man välkomna dem extra mycket och visa dem att det är bra här. Stryka över pannan, tala till dem. Mamman och pappan kan göra detta. Då kommer de tillbaka, blir fina i färgen och skriker.

Hur stämningen är i rummet påverkar naturligtvis även det nyfödda barnet. Rädsla hos de som arbetar påverkar alla tror jag. Livet är så mycket större än det vi gör på rutin. Det var också intressant när hon efter en fråga kom in på likheterna mellan födsel och död. Hon menade att det var liknande energier och stämning vid födsel och död. Rädsla skapar svåra förlossningar och komplicerat och svårt döende. Det behövs lugn och ro vid bägge. Och humor! Att skratta är det bästa botemedlet mot rädsla.

Ensam uppe...

Den enda fördelen med att jobba förmiddag och gå upp 05.15 är att få vara helt själv vid frukostbordet! Det är så skönt... Dricka en kopp kaffe, läsa lite. Det har precis ljusnat, det är totalblött ute efter en hel natts regnande. Jag har jobbat helgen men det har varit lugnt. Skönt det med, jag är inte så stresstålig just nu.

Igår efter jobbet åkte jag och köpte två äppelträd och ett plommon (till Ebba). Fick dem beskurna på plantskolan och sedan klämde jag in dem i lilla röda bilen... Det gick precis! Så nu är de, det sista måstet i trädgården för i år.

Imorgon åker jag solo till Göteborg över dagen för att lyssna på Ina May Gaskin, underbar barnmorska från USA. Det behövs lite inspiration i mitt barnmorskeliv.

Tooticki - the tiger

Jag får ta tillbaka vad jag sagt. Igår fångade hon en snok som hon nogsamt dödade och hon har också tagit en liten mus. Jag har varit svag i tron på henne, en liten förnäm kattdam, uppfostrad av mamma innekatt. Hur som helst så har hon tydligen anpassat sig till livet på landet nu. Stackars snok, den var så vacker. Fast det finns gott om dem. Hoppas hon inte hittar någon huggorm som hon ger sig på bara. För då blir det väl veterinären nästa.

Fast jag vidhåller trots allt att Milton under sin ungdoms dagar var en bättre jägare (när han fortfarande hade svansen i behåll).

Dagen idag

Har arbetat dag idag. Det betyder upp 05.15, hämta Otto vid 15-tiden och sedan Julius. Mycket att göra på jobbet idag och det går inte så fort för mig! Härlig eftermiddag hittills, tidig höst. Otto och Julius leker i sandlådan, Julius bygger Hogwarts i minitatyr med skog, växthus och vallgrav (vilket Otto tycker är enormt spännande och vill riva)! Själv har jag suttit och druckit kaffe på altanen, jätteskönt.

Kanske klarar vi den här kvällen utan stora kriser?! Tooticki har inte kommit åt sandlådan eftersom den varit övertäckt med nät. Hurra. Däremot är det mindre hurra att lägga på nätet, tog en halvtimme igår, så jag tror jag prövar presseningen (stavas det så?) ikväll.

Det här med att vara mamma

Eftersom det är mitt mesta jobb nu för tiden och så kommer att förbli tills barnen flyttar är det något jag funderar rätt mycket på. Jag läser en del bloggar och de flesta skrivs av föräldrar till ett barn. Ibland känner jag igen mig mycket och ibland inte alls.

Jag vill förstås mycket med mitt föräldraskap, jag vill att mina barn ska få en god självkänsla som grund när de stöter på problem och konflikter och kriser i livet. Jag vill att de ska få det bra. Men jag känner allt som oftast att jag just nu inte räcker till, till det ofantliga kravet på att vara en GOD förälder. Att vara förälder idag verkar vara något av ett projekt som kan planeras och kontrolleras. Är man en bra projektledare? Jag får väl vara halvbra helt enkelt. Jag får göra så gott jag kan utifrån de förutsättningar jag har. Försöka kliva upp på morgonen med goda intentioner och sedan påminna mig själv under dagens lopp om dem. Och när jag har gjort fel får jag bryta ihop och komma igen och försöka bättre nästa gång. De gånger jag är bäst som förälder är när jag har mitt eget liv i balans och fått tid för mig själv som vuxen. Det behöver inte vara några märkvärdigheter. Men det är inte att hetsa som en skållad råtta inför en deadline.

Jag önskar att jag hade tid och tålamod för vart och ett av mina barnsom dessa bloggande enbarnsföräldrar har. Å ena sidan. Å andra sidan kan jag undra om det inte också är bra att få vara ifred för sina föräldrar ibland. Att inte hela tiden bli analyserad och observerad och beundrad. Där har vi varit när Ebba var liten. Hon blev aptrött på oss till slut märkte vi. Fast vi var kanske inte så bra på det heller...

Men om någon just nu kunde hjälpa mig med en dos tålamod, speciellt på morgonen då skulle jag inte säga nej tack.

Efterarbete är mycket viktigt

Och här ser vi en expert på området.

Det gäller att arbeta metodiskt och ta en sak i sänder...

Familjen planterar häck

Se så mycket gräset vuxit! Björkspirea är planterad på framsidan.

Alla hjälper till efter förmåga...


Gräva är ett viktigt jobb...

Häcken på baksidan består av aronia, korallkornell och norrlandsschersmin. Ska kompletteras med forsythia bland annat nästa år. Tanken är att häcken inte ska vara regelbunden till formen


Glad kille!

Förlorad kamp

Jag får ge upp kampen om sandlådan. Trodde att jag skulle kunna passa Tooticki och att hon kunde lära sig. Men hon är envisare än jag. Jag kommer få hjärtinfarkt och avliva henne om vi ska hålla på så här. Nu har hon slutgiltigt bestämt sig för att sandlådan är hennes. Liksom att Ebbas rum är hennes. Och Ebba. Alla mina små delsegrar har varit förgäves. Så nu när jag trots så god passning som jag förmår, utan att behöva sitta och glo på sandlådan hela tiden, trots detta och trots ättika ändå fått sandlådan nerbajsad och kissad nu på morgonen. Nu jävlar ska den täckas. Inte katten utan sandlådan alltså. Frågan är med vad. Det enda vi har hemma är tydligen hönsnät. Jag vill ha något heltäckande utan att behöva lägga ut remsor. Vi får införskaffa någon typ av presenning. Det värsta är väl att hon då börjar gå i grannens sandlåda.

Inte konstigt

Har fått reda på en tänkbar anledning till att jag inte får mitt liv att gå ihop riktig just nu. Var hos barnmorskan på mödravården och hade 95 i Hb. Normalt ska man ligga på ca 120-140, så det är lägsta laget. Visserligen sjunker Hb när man är gravid för att man får en större blodvolym, men de veckorna man ligger som lägst är 28-32 och där är jag inte än. Har ingen lust att komma ner på nivåer på 80-85. Så att jag är trött är kanske inte så konstigt. Trött = låg acceptansnivå för bus och stök. Jag orkar inte hålla flera bollar i luften samtidigt. Att laga mat, vattna gräsmattan, hålla koll på Otto, svara på Julius frågor och hänga tvätta samtidigt är tokjobbigt.

Otto är en riktig busräka. Vissa dagar kan man inte lämna honom en sekund. Jag hinner inte tänka ut vad han kan tänkas hitta på innan han gjort det. Får skylla på att Ebba och Julius varit stillsamma och jag har fått för lite övning. Idag har han sprejat köket med ättika och hjälpt till att skära potatis med vass kniv och baka bröd. Allt utan min hjälp, jag skulle bara flytta vattenspridaren.

Julius sa just till Otto att han ska flå skinnet av honom när han får tid. Hmmm... det var just min kommentar till Tooticki imorse när hon kissat i sandlådan. Fast Julius sa det i mycket vänligare ton än vad jag sa till katten... Nu har jag sprejat sandlådan med ättika, få se om det hjälper.

Gräsmattan växer och blir faktiskt bättre för var dag även om det fortfarande finns många kala fläckar. Igår sådde Stefan ängsfrö, frågan är hur mycket ogräs vi kommer att få rensa på den ytan innan det blir äng... Jag ska se om jag hinner lägga upp lite bilder ikväll från häckplanteringen.

120 häckplantor i jorden!

På en dag! Jag kom iväg tidigt från jobbet igår och då hade Stefan planterat nästan hela framsidan. Sedan hjälptes vi åt med baksidan. Jag placerade ut, Stefan grävde och Ebba skyfflade igen hålen. Otto höll sig rätt lugn, en gång smet han långt, som tur var inte åt vägen till, jag blev så orolig... Det känns underbart att häcken är på plats, nu har vi gjort allt det vi planerat, resten av det som är i trädgårdsarbete är bara bonus. Fast jag vill hinna med att så ängsfrö, plantera äppelträd och fixa med kryddrabatten på hörnet av altanen.

Vi håller ju på att testa laktosfri kost till Julius. Jag tycker det funkar bra, hittills. Men så fick han väldig magknip i fredags och igår var han jätterisig i kistan med diarré. Och vad han hade ätit? Blodpudding. Googlade på det och såg att en ingrediens är mjölk. Kan det bli så häftig effekt av att få i sig mjölk om man är känslig, efter ett uppehåll. Eller är det något annat?