Jag börjar förstå det här med att skapa kategorier i bloggen för att lätt kunna se vad man bloggat om. Och jag antar för att inte upprepa sig alltför mycket. Jag borde ha skapat en kategori för trötthet. Fast jag behöver inte så många kategorier. Trötthet, trädgård, allmänt gnäl, bilder på barnen och så familjeliv med lite mer positiva inlägg. Kanske ilska också.
Jag kan bara konstatera att jag aldrig tidigare i livet vetat vad trött är. Och inte heller hur det drabbar andra. Hur arg jag blir när jag är trött, inget tålamod och klarar inte av att bita ihop. Jag blir mest ledsen när det går ut över barnen. När jag är orättvis eller bara sur. Så tänker jag på alla andra som har fler barn, fler barn tätt. Och som inte klagar och gnäller som jag. I helgen var jag på klädparty (tänkte att det kunde vara skönt att komma iväg en stund :)). Ville fick följa med och skrek mer eller mindre hela tiden för det blev fel med sovandet. Jag drog någon harang om att Stefan fick vara hemma med resten av barnen och att det vi fick dela upp oss när vi har så många... Varpå försäljaren glatt kvittrar att hon också har fyra barn, alla är hemma med pappa idag. Jag hann tänka att de kanske var lite äldre i alla fall innan hon fortsatte att kvittra att yngsta barnet minsann var 6 veckor, de andra - 2 år respektive 3,5 år och 15. Jaha...
En annan mamma hade också 4 barn, fast äldre. När jag var på väg ut genom dörren med en Ville som vrålade för full hals, frågade jag henne lite halvt på skämt om det inte blir bättre när barnen blir äldre. Hon drog på svaret och konstaterade nej... Okej, ja då vet jag det. Men kanske kan vi ändå få sova hela nätter om en 2-3 år?
1 kommentar:
Märkligt att det här med sömn och vila är så fundamentalt. Mat klarar man sig hyfsat utan om det kniper men inte utan sömn. Får man nattsömnen förstörd och uppbruten hela tiden så är det allvarligt faktiskt. Humör - självklart - men också immunsystem och hälsan hotas. Du kan inte sova igen som Ville gör.
Nu är det ändå en rätt kort tid som det är så här, rätt snart kommer han in i en mer uttalad dygnsrytm och då blir det litet lättare.
Jag tror faktiskt att det blir lättare litet längre fram. Faktiskt. Även om det då blir andra typer av konflikter och problem så får man, som du konstaterar, ändå sova. Man glömmer fort hur det var och då kan stundens problem se lika stora ut som de som man hade tidigare.
Om du har en dagboksbloog så är det väl hur det är som är intressant för läsarna - inte hur det borde vara. Var inte så hurtig - är du trött så skriv det. I synnerhet som du gör det på ett så fint sätt!
Skicka en kommentar