Var f-n är min katt?!

Svaret är under altanen. Det finns en del fakta i det här målet, det finns bra och dåliga saker. Tooticki ska rehabiliteras och det borde göras inne. Vilket hon inte håller med om. Imorse började hon löpa. Det är i och för sig bra för då är hon inte dräktig och slipper göra abort. Slipper åka till veterinären och göra ultraljud. Fint så. Men. Tooticki är en del av en relativt stor familj. Och det har varit fint, varmt väder i helgen. Med andra ord har dörrarna lämnats öppna av och till. Av alla i familjen, av och till. Så hon har varit på vift två gånger och infångats meddelst svanshållning. Inte snällt men snällare än att fånga henne i halta benet. Löpet verkar ha gjort henne snabbare och piggare och i eftermiddags smet hon för tredje gången. Att dörren var öppen då var mitt fel (och det kanske var lika bra). Hur som helst smet hon snabbt in under altanen för att slippa bli infångad i svansen. Vi försökte spruta ut henne med vatten men det gick inte. Sedan kunde vi inte se henne så vi trodde att hon smitit vidare. Jag svor eder kan jag lova och hotade med avlivining på studs om hon infångades.
Hon bör ju nämligen inte utsätta sin fraktur för alltför mycket belastning och hon bör definitivt inte bli dräktig om hon nu inte var det. Så vi letade i skogen och hos bonden och lite varstans. Såg ingen Tooticki. Gav upp. För det fanns ju lite annat att pyssla med.
Plötsligt ikväll såg jag vår katt smyga över gräsmattan. Försökte fånga in henne men det hade jag minsann inget för, hon smet in under altanen igen. Medan jag nattade Ville kom jag på den lysande idén att näta in altanen så hon inte kan smita ut. Så det har vi gjort. Om hon inte smitit vidare innan vi gjorde detta så befinner hon sig under altanen och kommer att rehabilitera sig där till hon behagar att komma fram och låta sig fångas in. Vi får se om det hon lockar till sig friare dit i natt. Och om det är rymningssäkert och inbrottssäkert. Tiden får även utvisa om hon eller jag är mest envis. Jag är inte alls säker på att det är jag.