Jag så ensam är jag ju inte... Väldigt sällan ensam egentligen. Men Stefan är iväg och kommer hem på fredag så jag drar vuxenlasset själv till och med fredag. Hittills har det gått väldigt bra, fått sovtider och läggningar och middagar att funka. Men det kan säkert bli en del missöden också. Imorse samlade Otto många pluspoäng när han lekte snällt en stund medan jag slumrade på soffan. Den halvtimmen räddade min dag! Jag hörde långt borta hur han sprang och kissade och tömde pottan, tänkte att jag fixar det senare... Men trot eller ej, inga blöta kissfläckar över toagolvet. Han börjar bli stor. Han är faktiskt torr nu inomhus. Utomhus eller bort händer för mycket spännande grejjer, då glömmer han sig.
Ikväll var Otto ute och lekte med Ebba och Julius på kvällen medan jag lagade middag. De har koll på honom, men man kan inte lita på dem helt utan måste ha koll och titta ut ofta... Det såg så härligt ut, de lekte med pinnar (lasersvärd) och Otto hängde efter med en liten pinne, hoppade i vattenpölarna och fixade och donade, klättrade på stenar. Han får verkligen otroligt mycket frihet om man jämför med vad de andra två hade i motsvarande ålder. Och han klarar alltid otroligt mycket mer än vad jag tror. När han vill det, om han vill det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar