fredag, september 25, 2009
Om att vänta på barnakuten
Jag ägnade en liten stund åt att förvånas på Astrids närakut i onsdags. Klockan var närmare 22 än 21 och vi väntade och väntade. Väntrummet var rätt fullt. Av vuxna. Ja, för det är tydligen så att man inte åker ensam vuxen med sitt barn till akuten en sen kväll. I alla fall 50% av de som satt där hade BÄGGE föräldrarna med sig. Okej, jag förstår; man har ett barn, detta barn gör sig illa och man kan inte för allt i världen sitta hemma och oroa sig och hålla kontakten via mobil eller så. Fine, man kanske måste ha en att trösta och en att köra till närakuten. Barnen verkade i och för sig rätt pigga och nytra. Det gick inte direkt att se utanpå vad det var för fel i alla fall. Men sedan fanns det de som hade två föräldrar och SYSKON med sig. Hela familjen på akuten klockan 21.30. Förstår inte vitsen med detta. Men priset tog faktiskt den 3,5 åriga vilt skrikande/ylande flickan (uppenbarligen inte pga urakut åkomma) som hade FYRA VUXNA med sig. Mamma och pappa och 2 till. Den enda hon vill veta av var ialla fall mamma. Och inte verkade det vara någon HBT-familje-variant heller. Är det curling eller lyx?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Intressant. Påminner mig om sjukhus i fattiga länder. Minns när jag var inlagd en gång och delade rum med en man vars hela familj kamperade utanför sjukhusfönstret. Och det var inte två eller fyra personer det.
Varje gang jag har akt till akuten med ett barn (tre ganger hittills) sa har det andra barnet lampats av till nagon annan vuxen och stannat hemma eller hos grannar. Tur det. En sak har jag lart mig - kommer man in med ambulans behover man inte alls vanta lika lange som om man aker in med privatbil. Men jag tror som Olle, det varierar i olika kulturer. I vissa lander har familjerna med sig mat och lakan for sant finns inte pa sjukhus.
Jag tror det handlar om vuxen solidaritet. Åtmninstone i fallet med bara ett barn - om barnet gör illa sig och man måste till akuten och bara den ena föräldern åker in, då får den andra ju en ledig kväll att bara slappa på - orättvist! Mycket bättre att visa solidaritet och hålla varandra sällskap - så kul brukar inte väntrum vara... =)
Javisst kan det vara kulturellt, men de föräldrar jag träffade på var svenska. Anders: Det är klart! Så kan man ju också se det. Och har man bara ett barn funkar ju det. Kan nog tycka lite synd om syskon som blir medsläpade sent på kvällen om det inte är nödvändigt.
Fast jag måste erkänna att jag nog ALDRIG skulle följa med en kompis och hennes/hans barn till närakuten. Då skulle det nog få lov att vara allvarligare än halsont eller magont eller en stukning.
En gang var jag tvungen att aka till akuten med ett av mina barn som ramlat ner fran en klatterstallning, men jag hade druckit champagne, sa grannen (som ocksa ar min jobb kollega) korde mig dit och stannade kvar. Vi hade fest och firade att min bok just hade kommit ut :) Det var jattebra, jag hade nagon att prata med nar vi vantade i timtal, for min son somnade medan vi vantade. Men annars hade jag akt sjalv saklart. En annan sak - jag tar ALLTID med mig en bok for man vet aldrig hur lange det tar. Har man bara ett barn sa aker man bada saklart!
Skicka en kommentar