Bra och dåligt

Det är intressant vad som orsakar stress i livet. På det hela taget tycker jag att jag har läget under kontroll. Hösten har bitvis varit väldigt hektisk och med en hel del gräl och reflektion. Jag tror samtidigt att det har varit nödvändigt. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår och plötsligt händer det något som gör att det blir tvunget med en förändring. För mig personligen har det varit väldigt tydligt att jobbet fått en mer framskjuten roll under året. En del av min frustration har hängt ihop med att jag känt mig bakbunden och inte kunnat ta itu med alla tusentals idéer jag har, allt jag skulle vilja göra. Jag har känt mig bakbunden både hemifrån och från jobbet. Men efter mycket ältande och lobbying (inte på hemmaplan dock :)) så har det resulterat i något som jag tror både blir spännande och bra. Jag kommer från januari att gå upp i tid men bara administrativt vilket inte innebär någon högre belastning för familjen. Det ska bli jättekul och jag ser fram emot det, helt klart.

Det är alltså inte där stressen ligger, i alla fall inte just nu. Men frågan kom igår från en av våra vänner. Han kunde inte riktigt förstå att vi upplever att det är så tungt, mellan raderna hörde jag (eller läste in) att vi är lite gnälliga. Det kan ligga något i det, vi har det oförskämt bra. Alla barnen, bra arbeten, hus och trädgård, bil och alla bekvämligheter man kan tänka sig.

Ändå hade jag hjärtklappning av stress igår. Stefan var iväg hela dagen på pingisturnering med äldstorna, söder om stan. Jag var hemma och skulle fixa iordning för eftermiddagsbesöket, samtidigt som Otto och Ville var trötta och griniga efter en intensiv lördag med mycket intryck. På pappret lät det inte så farligt. Det är bara det att jag INTE är bra på logistik och bjudningar. Det var fnissigt roligt igår när vi reflekterade över det hela på kvällen. När jag blir stressad i köket går jag bara omkring och plockar. Jag kan inte ens delegera och jag har riktigt svårt att se när jag behöver göra vad för att det ska bli färdigt i tid. För mig är det otroligt stressigt att bjuda på fika, koka kaffe, fixa det sista på tårtan och förbereda middag. Och då var middagen en rätt som jag egentligen kan laga i sömnen. Men jag får verkligen hjärtklappning. Speciellt när jag har barn kring benen och gäster som ska jag ska prata med, jag fixar det inte. En av bästa vännerna hon gör liknande saker som om hon hade en trollstav. Jag tycker det är en fantastisk egenskap! Stefan är inte riktigt lika flink, även om han vill tro det :). Jag minns nyårsmiddagen som intogs vid 23-tiden, visserligen mycket god men aningens sen kanske!

Så det är vid tillfällen som igår då jag blir trött och uppgiven, och tycker att jag ligger steget efter hela tiden. Idag när jag har sovit, inte har någon matlagningslogistik framför mig, då tycker jag att tillvaron är fantastisk. Allt är relativt. Lite vardagslycka är inte fel.

Lång-sov

Inatt har jag sovit 6 timmar på raken utan att bli väckt! Helt fantastiskt, jag känner på mig att dagen kommer att bli bra! Dessutom fick jag sova nästan 3 timmar till efter väckningen! Igår hade vi gäster, kompisar som också har fyra barn! Vi fyra vuxna var helt klart i underläge med 8 barn i åldrarna från 1,5 - 12 år. Ville blev förmodligen helt uttröttad och utlekt, därav den långa skönhetssömnen. Tur med vädret hade vi också. Uppehåll hela dagen, mest sol och lagom varmt.

Idag väntar snickeri för Stefan. Jag står för hushållet fram till träningsdags. Och vilken rasande tur att det finns rester från igår! Grillspett och taboulleh, det blir fina grejjer. Ikväll ska jag spinna och svettas! Snart väntar fyra dagars jobb så det gäller att ladda med energi.


Jag är löjligt stolt över mina fänkålar! Kolla vad stora de är!


Årets skörd av schalottenlök.

Hemmasemster är härligt... idag

En mycket bra dag! Alla är hemma och det har varit fint. Visserligen inte utan diverse små och stora utbrott från föräldrar och barn men sammantaget mycket bra. Jag har pysslat och lagat lunch. Haft sovmorgon två dagar på raken och känner mig utvilad. Gått omkring och funderat trädgård. Det kliar i fingrarna att flytta och plantera om. Jag börjar ju få material till det. Men jag försöker hålla mig. Rådjuren och sniglarna hålls i någorlunda schack.

Stefan och Ebba har snickrat. Julius har landat mentalt efter Englandsresan med läsning och lek. I eftermiddags åkte vi och badade. Jag gillar post-klockan-tre-bad. Då slipper man smörja in sig och alla barnen och det börjar bli folktomt. Eller i alla fall mindre folk. Idag blev vi kvar till halv sex. Otto upptäckte mellanpoolen och blev tvärfast. Julius har verkligen utvecklat sin simning. Han är som en fisk i vattnet nu. Slarvar fortfarande lite med arm- och bentag men simmar lätt 100 m. Och som han dyker! Jättekul. Så i år har Julius tagit märket Guldpappan. Ebba har inte riktigt klarat sin Guldpappa än för hon ska dyka i från kanten och simma 10 m under vattnet och det fixar hon inte riktigt. Jag satte ribban högt och sa att Guldmamman var att göra en volt ner i vattnet men jag får nog ta tillbaka det. Det är nog för svårt i år. Kanske ska utmana Ebba att hoppa från 3 m i Stockevik?

Ikväll har Stefan grillat hamburgare och jag har druckit rosébubbel. Det är sommar om något.