Vardagsrutiner

Ville börjar ändra lite på sina rutiner, sover mindre och blir alltmer social. Han inte bara ler utan skrattar också. Och pratar mycket, svarar och gurglar när man pratar med honom. Han har ordentligt temperament också. Blir det fel, så blir det väldigt fel, då skriker han oavbrutet. Är det bra så är det väldigt bra. Sedan är det så att det inte är så mycket som är på hans vilkor här i livet. Han får bara hänga med. Hämta och lämna, åka bil, åka vagn på helt andra tider än hans egna. Nu har han i alla fall ändrat sin storsovning på dagen från förmiddag till eftermiddag. Han sover givetvis på förmiddagen också men inte så länge och så hårt som tidigare.

Otto har däremot kommit in i fina nattningsrutiner. Ottos nattning fäljer ett noga schema som han själv varit med och satt upp. Först ska tänderna borstas på puffen. Sedan på med nattblöja. Sedan väljer han ut två böcker vi ska läsa, en räcker inte. Ikväll läste vi Nisse på stranden och Röda lastbilen. Man kan läsa böckerna nu, inte bara prata om bilderna. Efter läsning är det kvällstutte, sedan ska jag sjung Pinne (Imse, Vimse) och Tommo (Trollmor). Så fort det är färdigssjunget ska han ha battu (vatten). Efter det är nattpuss och nattkram och sedan ligger han faktiskt kvar i sängen och somnar. Under över alla under, för vi har haft 3-4 månader av en Otto som kommer går upp ur sängen både en och två gånger. Nu är vi i alla fall inne i en bra period.

Idag frågade Annis vad han skulle göra på sportlovet och då berättade han för henne att han skulle åka tåg med Ebba. Varje gång det händer något utvecklingsmässigt är det lika fantastiskt. Otto är inte extremt tidigt eller överintelligent på något vis men jag blir ändå stolt som en tupp och fascinerad över hur mycket han snapar och hänger med på, rätt abstrakta begrepp nu.

Kärlek

Jag tycker att Alla hjärtans dag är en förträfflig amerikansk sed! Speciellt när man får ett så här fint kort! Att Julius gjort ett så fint kort till mig, värmer lite extra då vi har haft det lite stökigt den senaste tiden.

Kortet sitter på kylskåpet sedan en vecka tillbaka!

Så var det dags igen!

Julius har kräkts hela förmiddagen. När han blir kräksjuk är det inte lönt att ge honom någonting, det har vi lärt oss. Till och med en klunk vatten triggar igång magsjukan och allt och lite till kommer upp. Nu håller jag tummarna för att resten av familjen håller sig på benen. Om inte annat så att vi alla är friska på måndag när sportlovet börjar...


Tooticki tröstar en sjuk Julius. Han är hennes favorit för tillfället, sover nästan alltid inne hos honom på nätterna. För övrigt håller hon på att bli en riktig liten diva. Bråttom in när dörren öppnas? Nä, skulle inte tro det? Bråttom ut? Nej, inte en lady som hon...

Pustar ut

Idag är Otto tillbaks hos dagmamman igen. Och jag tar igen mig på soffan med Ville i sjalen. Lyx är att bara ta hand om ett barn i taget. Lyx är att hinna surfa runt på internet och att hinna fundera färdigt. Jag älskar mina barn så hjärtat nästan går sönder men jag blir en så mycket trevligare mamma när jag får lite egen tid. Igår var jag tydligare tröttare än jag själv förstod. Tänk att det går vara trött och sliten utan att märka det? Det var ju rätt uppenbart humörmässigt i alla fall.

Nu till helgen kommer farfar. På måndag är det sportlovsdags, och jag ska premiäråka tåg med Ville och Otto och Ebba. Julius hänger med farfar till Växjö. Ebba har varit med i tågåkarsvängen länge och Otto har åkt tidigare bevisligen men inte med bebisbrorsan. Jag misstänker att jag kan glömma myset, dvs god bok/tidning, choklad och kaffe! Otto ska få rida på mormors hästar för första gången, jag ska träffa bästvännerna som båda fått sina tredje barn. Herregud vad många barn vi har tillsammans! Och kanske, kanske har den lille skogiskattkillen kommit, håller tummarna för det.

Tuff vecka

Otto har haft scharlakansfeber, Ebba har haft scharlakansfeber, vi har varit på barnakuten 1 gång och till vårdcentralen 1 gång, samt apoteket då förstås.... Ett ytterligare läkarbesök har kunnat undvikas tack vare att vi var bjudna på middag hemma hos vänner igår, en av dem är läkare och skrev snällt ut ett recept på örondroppar... Sedan det vanliga stöket med logistiken i vardagen, tvätt och matlagning och att roa en tvååring som börjar tillfriskna och försöka hinna pyssla om Ebba. Ta hand om lillbebisen och hinna se den friskaste också; Julius.

Stefan var på kurs i Köpenhamn i början av veckan. Det är lätt att bli ogin och missunna varandra egentid när vi bägge är trötta och slitna. Lätt att falla in i; du gör ALLTID eller du gör ALDRIG...

Mamma är blivande skogkattägare!

Min kära mor är som bekant inte så svårövertalad när det gäller djur, speciellt då hästar eller katter. Den här lilla guldklimpen kommer att flytta hem till henne om några veckor och är tänkt att bli Tootickis fästman! Visst är han vacker? Och har den vackraste av färger... svartsilvertigré. Jag hoppas Tooticki faller lika pladask för honom som mamma och jag gjort.

Förresten Milton the cat är tillbaka! Nu har han inte många kattliv kvar! Han har under sitt 13-åriga liv lyckats skada tassen på Valhallavägen, klämma svansen i en dörr så att den måste amputeras, hoppat ner från mammas fönster 2,5 våningar, blivit påkörd och brutit bäckenet, varit på vift två gånger, den ena gången var han instängd i bageriets förråd några dagar... Vad han ägnat sig åt den här veckan vet ingen, kanske inte ens Milton själv? Nu ska han i alla fall få sällskap, men han är van vid andra katter, har ju bott ihop med Bacon, Millan och så Tooticki i somras.

Scharlakansfeber

Ottos storpest visade sig vara scharlakansfeber. Jag såg ju att han var prickig och funderade lite på mässlingen eller scharlakansfeber men tänkte också att det lika gärna kunde vara värmeutslag från febern.

Men han blev bara sämre det lilla livet så igår förmiddags åkte jag med honom till barnakutern på Danderyd. Bra ställe, korta väntetider. Så nu äter han penicillin och vi har bytt febernedsättande till Ipren istället som funkar mycket bättre. Natten har i alla fall varit bättre än den förra, även om han vaknat lite nu och då och klagat över att han har ont i munnen och ont i örat.

Allt är relativt, jag känner mig helt okej trots endast 6 timmars sömn avbruten för amning, Otto och så Tooticki som ville bli utsläppt på morgonkvisten. Men som tur är sover ju Ville väldigt bra på nätterna när han väl somnar. Enligt läkaren är han den som löper minst risk att bli smittadi familjen. Har man haft scharlakansfeber och blir smittad får man halsfluss, utslag kan man bara få en gång. Vi får väl se om någon mer insjuknar.

Idag ska vi softa, kanske försöka komma ut på en promenad i vagnen och hämta Julius.

Feberrekord i familjen

Nu är det Ottos tur att bli sjuk efter Stefan. Han har haft hög feber sedan i fredags. Idag toppade han med 40,4 och då var han rätt skruttig. Det måste ha snurrat rejält för han tappade nästan balansen när han försökte stå på benen. Och så var han som en talskiva som hakat upp sig. Allt han sa började på inte. Inte battu (vatten) (x 20), inte faff (saft) (x 20), inte gass (glass) osv. Inte sova, inte läsa, inte, inte, inte. Och så slocknade han mellan varven. Som tur var så har vi ändå kunnat få i honom både saft, glass och vatten. Och han kissar så helt uttorkad är han inte. Men när febern gått upp har han skakat i kroppen och så har han ett lätt utslag på hela kroppen.

Så vad är chansen att Ville klarar sig undan det här? Inte så stora skulle jag tro. Vi tvättar händerna bäst vi kan men det är nog struntsamma i sammanhanget. Och vad är oddsen för att kära mormor slipper undan sjukan? Hon har varit här i helgen och är ju inte så van vid hemska barnbaciller...

Everyday Blessings

Otto har fått tag på en riktigt bra bok! Everyday Blessings. The Inner Work of Mindful Parenting av Myla och Jon Kabat Zinn. Kan varmt rekommenderas! Vår samvaro med barnen består annars av en salig blandning av Jesper Juul, lite Anna Wahlgren (det är då inte hennes syn på mat och sovvanor, utan hennes åsikt att barn vill vara med och vara delaktiga i vardagslivet), Attatchment parenting och så allt gammalt skräp och otrevligheter som hängt med en genom livet... Men jag försöker ta till mig devisen: Good enough. Jag är good enough, inte perfekt.

Lite Villebilder

Vackra ögon, framträdande näsa och så lilla hakan! Han är så söt tycker den högst partiska modern!

Otto och Villegos, ganska sällsynt. Vanligare är att Otto klappar Ville och tar på honom. Häromdagen fick han hålla honom - och oj vad stolt han var! Gose-Otto!

Sova med Ebba funkar bra. Bebispassning av högsta kvalitet...

Fettisdag

Idag har vi ätit semlor, fast vi tjuvstartade redan förra veckan, då Ebba bakade. Gott var det i alla fall!

Nattuggla

Vissa kan inte sova på nätterna. Det är inte mitt problem. Mitt problem är att jag trivs bra med att vara uppe, har svårt att komma i säng. Så jag får skylla mig själv. Imorse vaknade Ville kl04.45. Jag tittade på klockan och konstaterade att om han bara somnar om kan jag sova 1,5 timmar till! Underbart! Men somnade om var precis vad han inte gjorde. Klockan 05.15 gav jag upp och gick upp. Precis när Ville började varva ner vid 6-tiden, då vaknade Otto.

Frågan är nu. Avboka Villes hörseltest på KS klockan 10.30 och sova istället eller försöka överleva på koffein? Hädanefter MÅSTE jag komma i säng vid 23 senast.

Katten Milton

Katten Milton är bortsprungen. Eller borttappad, vilket som. Sedan i torsdags saknas han hemma hos mamma. En trettonårig svanslös korsning mellan leopard och hare. Mycket neurotisk men väldigt vacker. Hoppas, hoppas han kommer hem.