Vad man kan äta när man är sjuk

Ville är sjuk och blek. Haft feber i två dagar och är nu feberfri. Men äta är inte kul. Helst vill han bara dricka saft. Jag har försökt jämka men vi hamnade i en återvändsgränd med många tårar och; jaaaaag kaaaan inte sluuhuuta grååhååtaaaa....

Tills lyckan vände. Kom på att erbjuda sista isglasspinnen i frysen. Tadaaa. Nu har vi ätit lunch. Villes: 1 piggelin, 1 stor sked jordnötssmör, 1 glas saft, 1 macka med ost och banan. Lite mer banan. Kolhydrater och fett! Ingen mer gråt!

Tröttast i hela kroppen

Något lurt är det. Jag har varit supertrött i 2 dagar men imorse när jag steg upp ville benen knappt bära mig. Kändes som om jag sprungit tre mil unhgefär. Lyckades koka gröt och låg sedan i soffan och halvsov. Efter de stora kommit iväg, halvsov jag inte, jag verkligen sov. Talade om för småpojkarna att jag är sjuk ni får klara frukosten själva. Vilket de gjorde, trots vissa protester från Ville. Klockan 11 vaknade jag och tog en Ipren mot huvudvärk och nu är jag uppe men känner mig fortfarande matt! Vilken dag. Medan jag sovit har kattmaten hamnat i fönstret, julklappstrollen är numera korthåriga och det hade inmundigats leverpastejmackor med en smula trollhår uppepå. För övrigt var läget under kontroll.

Förresten om ni undrar vad tomten har för hobby när han är ledig så vet jag det nu. Han fångar fjärilar.

Märklig dag

Första snön har kommit och tre killar är ute och roar sig kungligt, bygger snögubbar och åker kälke. Själv cyklade jag hem från jobbet igårkväll och med skidhandskar på händerna (något klumpigt) och 3 par strumpor varav ett par i ullfrotté så frös jag inte så farligt, inte som förra gången i alla fall, då det gjorde så där ont att det stack och brände i fingrar och tår när de tinade. Hur gör riktiga cyklister? Eller cyklar de bara inomhus så fort det börjar närma sig minus? Inte ville jag cykla på för fort heller eftersom jag är förkyld. Väl hemma tog det en stund att varva ner innan jag kom i säng. Sov riktigt, riktigt bra. Och döm om min förvåning när jag och Ville vaknade i morse och gick upp var klockan HALV TIO! Pojken som inte sover, sov längre än längst. Och så snö ute på det! Det är faktiskt lite märkligt när första snön kommer innan alla löv fallit.

Julius och Otto hade underhållit sig själva medan jag och Ville sov. Förmodligen med ettlångt TV-tittande men när vi kom ner var det ett avancerat kojbygge i soffan. Otto är så fantastiskt nöjd när han får leka med storbrorsan.

Hade lovat grannen att släppa ut hönorna och ge dem mat. De var mycket skeptiska till snön, tog sig en liten tur utanför hönshuset för att sedan återvända in till värmen igen. Precis som jag. Det känns trevligt med snön när jag sitter här inne och tittar ut.

Legobygge

Julius har varit sjuk sedan förra tisdagen. Nu börjar han pigga på sig men har fortfarande huvudvärk. Idag var det dessutom friluftsdag så det kändes rätt att han fick vara hemma en dag till. Otto och Ville har också varit hemma. Dagen har flutit på bra, alla har för det mesta varit nöjda och glada. Ville har målat, de har som sagt byggt med Lego och dessutom varit ute och cyklat en sväng. Det börjar verkligen bli höstigt nu. Blåsigt och kallt.

Det går upp och det går ner

EN natt glömde jag att täcka över rabatten mot rådjur! EN NATT! Och nu har de kantklippt mina höstflox rejält. Skitdjur är vad de är. Alla bär på häggmispeln har de tagit. Jag har inte ens tittat i i grönsakslandet men de har säkert varit där också. Vi har förankrat nätet hårdare eftersom de tidigare när vi var på semester bara stuckit under huvudena och gnagt. Blää.

Dessutom har jag streptokocker. Halsonda ville inte ge med sig så jag var och tog svalgprov igår och fick penicillin. Idag ska vi odla igenom hela familjen eftersom Stefan också har ont i halsen och har fått konstiga utslag på kroppen. För två år sedan fick han akut psoriasis efter en streptokockinfektion. Om mer än en i familjen har streptokocker brukar man tydligen odla och behandla eventuella familjemedlemmar som har streptokocker även om de inte är akut sjuka eftersom det annars är lätt att smittan går runt, runt i familjen. Jag håller tummarna för att inga av barnen har, det känns inte alls bra att behandla någon som är symtomfri.

Det kan hända

Att jag har världens mest fantastiska man! Jag är sjukt stressad över det föredrag jag ska hålla imorgon, rookie som jag är. Men vem kommer de bästa tipsen på upplägget och hur jag ska fokusera när jag kört fast? Och vem har stannat hemma idag med vattkopps-Ville? Låt vara att jag hittade Ville skuttandes och lekandes ensam på grannens tomt när det var dags att äta middag. Inga grannar hemma. Stefan vabbar nämligen aldrig helt och hållet. Han är med Ville, håller telefonkonferens, läser mejl och lagar mat samtidigt. Snacka om simultankapacitet, som dock ibland haltar lite. Ja, jag syftar förstås på telefonkonferensen :)

Vattkopps-Ville har för övrigt vattkoppor överallt, stora pladuskor i hårbotten, i och bakom öronen, i rumpan, ja i alla vrår av kroppen. Pigg och glad, ingen feber.

Alla sjukdomar på en helg

Nu är förkylning och halsont hos Ebba på bättringsvägen, Julius kräksjuka som bortblåst. Då vaknar Ville med vattkoppor på morgonen. Vilken knasig helg. Nu hoppas jag att Otto håller sig frisk hela veckan som han ska vara med farmor. Det känns lite skakigt.

Kräksjuka och trött högerben

Ebba kräktes på badmintonen i eftermiddags. Stackarn. Nu väntar jag på att resten av familjen ska insjukna. Julius var hemma idag och mådde tjyvtjockt men kräktes inte. Mådde väldigt bra för att vara hemma från skolan om sanningen ska fram. Å andra sidan är sånt lite svårbedömt ibland.

Själv är jag lite deppig för att min högra vad och vad det verkar som hela benet, inte riktigt är med på noterna. Fått lite massage av Stefan ikväll och det blir bättre. Men jag har ju blivit beroende av få komma ut och nöta vägarna. Och det ger ingen endorfinkick att bara gå! Jag ska vila ofrivlligt även imorgon eftersom jag inte vågar skjutsa iväg småttorna till dagmamman när vi har eventuellt vinterkräksjuka i familjen.

Veckomatsedel v 2

Så här har vi ätit i veckan och ska äta är det tänkt. Jag har ju varit ledig från matlagning hela julen så nu behöver jag lite schema, ordning och reda. På lördag reser ju stefan till Orlando och både den här veckan och nästa är barnen hemma från dagmamman på grund av Ottos brännskada. Som för överigt läker fint men som belv värre än jag trodde. Att ja ghåller honom hemma beror på infektionsrisken. Blåsorna har spruckit och läker fint men nu är huden knastertorr och huden spricker lätt vilket gör att det lätt bildas nya sår där bakterier gärna etablerar sig... I sommar kommer han få ha skydd på armarna, långärmat eller övertejpat som skydd mot solen. Tiden lär väl ockå utvisa hur stora ärren blir. Nåväl, veckans matsedel:

Måndag: Thaisoppa med lax och potatis, kokosmjölk, ingefära.

Tisdag: Citronkyckling m chiliås. Pasta eller kamutvete till. Syrade grönsaker, avokado.

Onsdag: Potatis och spenatomelett med fetaot. Morötter.

Torsdag: Spenatpannkakor med lingonsylt.

Fredag: Stefan lagar.

Lördag: Lunch: Kållåda. Middag: Vegetarisk lasagne.

Söndag: Hemmagjorda hamburgare.

Brännskador

En olycka händer så lätt. Med alla minusgrade har vi eldat... För några veckor sedan hade vi änglavakt men inte idag. Otto snubblade och tog emot sig med underarmarna mot kaminens lucka som var het. Som tur är har vi världens bästa grannar med resurser. Kallt vatten, blöta omläggningar i en halvtimme. Aloeveragel, mepitel, icke-klistriga kompresser, bandage, alvedon. De sista grejjerna hade jag faktiskt själv i vår förbandslåda. Just nu har han inte ont och jag hoppas det ska hålla sig utan för mycket vattenblåsor. Men det kommer bli omläggningar och hemmavistelse från dagmamman de närmaste dagarna.

Lågpulsträning och lite blandat

Idag ska jag jobba. Åh vad det tar emot! Fast lite lättare går det efter en ordentlig frukost och kaffe. Jag skämmer bort mig själv med att ta bilen till jobbet idag. Jag är trött! Gårdagen var en enda lång väntan på att höstlovsbarnen och man skulle komma hem. Eftersom Ville var halvkrasslig så blev det en innedag. Vi läste bok, gjorde pärlhalsband, ritade. De byggde koja, busade och byggde med lego. Till slut hade vi vansinnigt tråkigt bara.

Inatt har Stefan sovit med Ville och han kommer att vara helt slut idag. Jag trodde aldrig jag skulle somna för det var inte tyst hos dem. Vaknat och väckt oss har han gjort flera gånger inatt.

Jag har hittat en ny grej som jag tror på. Inga märkvärdigheter men jag har ju haft känningar i ffa höger knä efter att jag har sprungit, i ca 1 månad nu. Så i helgen har jag surfat runt och kollat in en massa tips och jag ska testa att under vintermånaderna enbart köra lågpulslöpning. Dvs alla pass ska ligga på runt 70-75% av maxpuls, för min del då mellan 135-140. Istället springer man längre sträckor. Tanken är att bygga upp den aeroba kapaciteten och inte jobba anaerobt. Den här uppbyggnadsträningen kör man i tills tiderna inte förbättras inom pulsintervallet, då är man mogen att lägga in snabbare pass och intervallträning. Allt för att inte skada sig och samtidigt bygga upp en bra kondition. Ungefär var fjärde vecka kör man ett kontrollsträcka för att se att tiderna på den successivt förbättras.

Jag testade igår och fick hålla en löjligt låg fart. I uppförsbackarna var det bara att snällt sakta ner efter första halvan och gå. Benen ville gärna springa på och det var en märklig känsla efteråt av att inte ha tagit ut sig fullständigt. Men skönt också, det kommer inte att vara så svårt att motivera sig att gå ut och springa ens i dåligt väder. Idag har jag inte ont alls. Det här ska bli spännande.

Nästa sjukling

Nu är det Villes tur att bli sjuk. Precis 4-5 dagar efter Otto. Tänk om det kunde vara svininfluensan så att den var avklarad. Men det får man ju aldrig reda på ändå. Förmodligen är det inte det eftersom vare sig Stefan eller jag blivit det minsta sjuka. Jag har lite kli i halsen men inget mer.

Hög feber hade lillkillen i alla fall inatt och nu runt 38. Ingen aptit. Idag har han druckit ett glas mjölk, tagit två tuggor macka till frukost samt 1 sked gröt. Lite vatten. I bit korv till lunch. nu dricker han lite mjölk igen, det är tydligen det bästa. Jo, jag glömde en halv bit choklad slank ner också. Om han ratar choklad då är han verkligen sjuk! Jag som var så säker på att det inte skulle bli någon mer VAB:ning för min del i och med att mina arbetspass är så utspridda. Så nu får det bli slagsmål om saken ikväll. Jag vill inte VAB:a, jag vill jobba.

VAB:ar

Jag vab:ar för första gången mint 4 år. Vad jag kan minnas. Har både ringt skolan och f-kassan på rätt dag. Duktigt! Nu är det bara pappersprocedur kvar när de kommer från f-kassan. Åka ner till skolan, få signatur och posta. Gaaaahhh varför inte ett enklare system? Hur som helst. Jag har naturligtvis haft sjuka barn i alla år men jag är för första gången på mycket länge tvungen attt vara hemma från jobbet. Med en 8-åring som klättrat och hoppat ca 2 meter från klätterställning. Och håll i hatten INTE brutit sig! Halleluja! Endast en ordentlig mjukdelsskada enligt den snälle doktorn på Astrid igår vid 22-rycket. Jag hade (om det inte varit för alla influensor (njaaa) nästan kunnat pussa honom). Ett fjärde benbrott var inte vad någon i familjen önskade. Inte heller Julius som grät och grät hemma trots smärtstillande och högläge med foten och som ylade i bilen på väg in att han nog trodde att han skulle vara död innan han kom fram. Och att han hade så ont att han hellre ville vara död. Men redan vid framkomsten till KS hade gråten avtagit och smärtorna i foten var bättre.

Väl framme blev vi anvisade till Astrids närakut och det första vi fick reda på där (lite surt att vi försökte ha is i magen och vänta och tro att han skulle må bättre under kvällen) var att röntgenavdelningen var stängd och att vi skulle få åka tillbaka dit idag igen. Jag var på vippen att vända och åka direkt men tänkte sedan att det kanske var bra att stanna och få remissen och få Julius tittad på. Så vi blev kvar. Och han fick en Alvedon till och resten är history. Hem kom vi och stupade i säng vid 23.30. Idag kunde Julius stödja på foten och slipper därmed röntgen. Så skönt. Och tack, tack, tack snälla, att det inte var ett benbrott till! Jag vågar nästan inte tro det.

Och nu är jag hemma och VAB:ar och det är nästan oförtjänt lyxigt. Är det så här det är att VAB:a?! Julius leker med LEGO och jag ska snart fixa lunch. Imorgon får han hoppa till skolan på kryckor och sedan ska han börja belasta lite mer. Men skoljoggen idag uppe på IP gick bort såklart och likaså får han stå över sista fotbollsträningen för hösten och match i helgen.

Nu ska jag gå ut och VAB:a i trädgården och fortsätta gräva grop till den strimlönn som jag har införskaffat. Den är barrotad så det gäller att få den i jorden. Och det är sååååå förbaskat tunggrävt!

Visset

Vi har haft två sjuka killar i helgen. Otto har varit feberfri men galet snorig och lite hostig. Ville hade feber i lördags och har nu efterdyningar med snor, hosta och trötthet. Tacksamma ändå att vi var välkomna på kräftskiva, som var mycket trevlig! Jag körde bil men Stefan tog sex "snappar" för mycket! Otto avslutade kvällen klockan 23 med att låna en cykel och cykla utan stödhjul. Visserligen en väldigt kort men vinglig sträcka på ca 10 m men ändå.

De får nog ändå stanna hemma imorgon från dagmamman. Så får vi se om de får bättre ork. Det var samma sak förra året. Otto blev sjuk redan första veckan skolorna drog igång. Att jobba halvtid känns helt rätt i höst.

Lite motstånd

Åkte tydligen på någon magbacill från Ville som varit ohungrig, risig i kistan och gnällig. Jag mådde inte hundra i måndagskväll på jobbet och nu har jag fortfarande magont. Bläää. Men nu är det sista jobbkvällen - bara att bita ihop, sedan är jag ledig i nästan två veckor. Och jag som hade velat träna innan jobbet idag. Det får bli vila från träningen den här veckan också. Det blir uppförsbacke att sätta igång sedan igen, rent konditionsmässigt.

Sjuk

Jag har inte haft skrivlust. Alls. Kan bero på att jag förutom att jobba 3 dagar förra veckan samtidigt som Ville och Otto var halvsjuka blev sjuk själv. Eller sjuk och sjuk. Det känns inte hundra att gå till jobbet och hosta friska födande kvinnor rakt upp i ansiktet. För att inte tala om deras bebisar. Dessutom var jag kroppsligt slut som en urvriden trasa.

I onsdagskväll hade jag sådana hostattacker att jag var tvungen att be om ursäkt och gå ut från rummet. Nu ska jag bara kolla att jag själv inte blivit smittad med Streptokocker typ A. För då får jag väl inte jobba den här helgen som kommer heller.

I torsdags gick jag HLR-utbildning som var riktigt bra. Nu är jag uppdaterad och vet dessutom aktuella larmrutiner på jobbet. Nu fattas bara att uppdatera mig på barnsidan. Jag har varit och kikat och klämt på alla grejjer, så jag kan inställningar på syrgas, sug och hittar larmknappen (ack så viktigt, jag har lärt mig att man vid en akutsituation får ordentligt tunnelseende och inte hittar sånt man borde). Nu behöver jag öva scenarion, koppla på alla sladdar och grejjer på dockor och öva handräckning vid intubering och navelkatetrisering.

Jobbhelg hemma

Jag är ingen mittemellanmänniska. Jag jobbar på att vara lagom och bland dem som känner mig ytligt tror jag att jag kan framstå som både lugn och välbalanserad. Men så är det ju inte, skrapa lite på ytan...

I helgen har jag slitits mellan hopp och frustration här hemma. Tänka att det finns så mycket att göra och så lite tid! Och så började helgen med att Otto i fredags hostade non-stop hela dagen. Det drev både honom och mig till vansinne fast det helt klart var mest synd om honom. Till slut provade jag att låta honom gå ut och leka fast han var sjuk "på ögonen" (glansig, ingen feber) och då hostade han så mycket så han kräktes. Stackarn. På lördagen var det Villes tur att däcka i feber. Så precis när han repat sig efter förra vändan vid påsk och börjat äta igen och vara sig själv, så åker han på e ny omgång. Och slutar ofelbart att äta. Så vad har vi genomfört under helgen? Jo, Stefan har tvättat och oljat altanen, vi har flyttat komposten, planterat pilrundeln och flätat (Stefan). Alla syrénbuskar som fått övervintra i kökslandet har kommit på sina rätta platser. En schersmin har flyttats, den andra får vänta lite till. Min lilla häggmispel har också fått byta plats och ta över efter flädern som dött efter alla vedermödor.

Kökslanden har börjat ta form igen även om finputs kvarstår. Men oj, vad jag hade velat göra mer. Stefan har stått för det mesta av arbetet och jag har mest tagit hand om det vardagliga-måste-göras-slitet samt den febriga Ville. Fast jag har hunnit beundra blåsippan som klarat flytten in på vår tomt (jag vet att den är fridlyst men hade jag inte flyttat den hade den döden dött under grannens husbygge) och så har jag flyttat hit vitsippor och midsommarblomster. Blåklint som jag tog plantor av förra året kommer snällt tillbaka nu. Men annars så är jag hiskeligt dålig på att identifiera vad som växer i ängen. Förutom alla maskrosor som borde tas om hand.

Imorgon är tanken att jag ska så morötter, svartrötter, dill, persilja, sallad och sätta lök. Förmodligen hinner jag endast med en bråkdel. Imorgon är för övrigt sista dagen som jag är föräldraledig på heltid. Tisdag morgon är det rise and shine klockan 05.00. Det ska bli intressant att se om Ville klarar av att fortsätta sova utan mig eller om han också går upp då.

Fixardag

Nu är vi hemma igen efter påskfirande. Haft underbart väder som alla andra men lite solförmörkelse pga Ville har varit sjuk. Vi andra har varit hängiga och orkeslösa. Så jag vet inte om jag är så mycket piggare än innan påsk. Semester i all ära men jag tror att jag just nu föredrar min gamla vardag. Fasta rutiner, det är grejjer det! Det är egentligen fantstiskt att trivas bra med vardagen eftersom det ändå oftast är just vardag.

Idag har jag äntligen ringt jobbet. Känns mycket bättre nu, jag börjar bli taggad för att börja jobba igen, inte bara jobbigt som innan. Dessutom har jag bockat av en hel del på att-göra-listan, bland annat ringt till sophämtningen och beställt soptömning var 14:e dag. Eftersom vi komposterar och källsorterar blir det inte så mycket sopor. Jag blir alltid löjligt nöjd när jag verkligen prickar av saker på min lista!

Ville är helt galen efter sin feberperiod i påsk. Idag har han visserligen börjat äta lite mer men jag skojar inte när jag säger att det är minst 2 veckor sedan han åt ordentligt. Och humöret blir naturligtvis därefter. Han skriker och gormar och så fort det blir fel kastar han sig baklänges eller trillar ihop i en hög på marken. Klättra orkar han fortfarande göra dock. Till slut när han inte ätit på hela dagen så blir jag smått desperat. Ät snälla barn, vad som helst! Russin, liten bit Digestivekex, lite banan eller kanelbulle? Onsalakorv? Sött och salt funkar ok, då har han ätit lite. Tur att BVC inte är så inblandade i mitt liv längre.

Dagens planer

Livet går sin gilla gång här hemma. Otto känns inte riktigt fräsch fortfarande så han får vara hemma idag. Planer för dagen är att baka bröd, komma ut i solen en stund och gå och kolla på Ebbas tennis i eftermiddag. Inga stordåd med andra ord. Jag har tagit en huvudvärkstablett av välkänt märke, för min förkylning sitter antingen i knopp och axlar, eller så är det spänningsvärk. Oavsett vilket så väljer jag the easy way idag. Kanske lite spikmatta när Ville sover, det brukar göra susen. Men just nu väntar jag på att tabletteffekten ska kicka in. På onsdag har jag varit förkyld i en vecka då får det banne mig vara nog!

Segstartad idag

Jag var på party inatt så jag känner mig lite bakis idag. Helt oväntat party dessutom. Ville väckte mig (det tog tid, kan jag säga) 00.30. Att bli väckt 2-2,5 timmar efter att ha somnat är det svåraste för mig, då sover jag som en sten. Efter en halvtimme, då han ägnade sig åt att febrig sitta och rita i min kalender, tugga öronproppar och klättra fram och tillbaka över mig och snora ner mig, gav jag upp. Steg upp, tyckte rysligt synd om mig själv, satte på mig linserna och så gick vi ner. Sedan hade vi kul fram till klockan 03, då partynissen gav upp. Jag sysselsatte mig med att tröstäta glass. Romrussin är fortfarande inte speciellt gott, dajmglassen vann nattens smaktävling. Ville tyckte inte heller om Romrussin, han gick på sin egen energi.

Dagens utmaning är att hålla sig på benen. Egentligen var det tänkt att jag skulle åkt till jobbet för att fixa inpasserings- och datakort tills jag börjar igen men jag bara orkar inte. Båda småkillarna är hittills feberfria men mycket snoriga. Jag hoppas och önskar att Ville har bestämt sig för att långsova. Ute är det nollgradig och snålblåst, mulet. Men purjolöksfröna har grott och står under lysröret nu. Jag tror jag är sent ute med att så dem så det blir spännande att se om det funkar i år. Bolltistelfröna har också grott.