En riktig skräpvecka

Ibland fokuserar man på det dåliga i tillvaron. Fast det händer bra saker också. Den här veckan har känslorna svallat åt alla möjliga håll. Peta på mig och ni får en reaktion. Förmodligen en gråtattack men det kan också komma väs och fräs och otidigheter.

Bland veckans höjdpunkter finns: En fruktansvärd morgon med stress och total maktlöshetskänsla och magknip, gräl på småttorna. Ett urladdat bilbatteri inklämd på jobbparkeringen, vilket kändes fruktansvärt onödigt och väldigt typiskt. Slutligen en mental härdsmälta och ett gräl på jobbet. Den sistnämnda incidenten med konsekvenser. Jag är trött. Riktigt trött.

Sniglar och rådjur och allmänt depp

Nu har vi det som alla andra. Jag som inte vågat andas om rådjur har haft besök två nätter och kan konstatera att de gillar broccoli, rosenknoppar och sockerärter. Och sallad förstås. Småsniglar hittar jag nu överallt. De är halv cm stora och äter också allt. Jag måste erkänna att efter 4 dagars jobb och den trötthet som hänger ihop med det så känner jag mig ganska låg. Att sätta nät över rosor och jaga sniglar har tagit mig 2 timmar ikväll. Tid jag hellre ägnat åt något annat. Tid som jag känner att jag egentligen inte har. Småpojkarna har surat, gnällt och legat i luven på varandra hela eftermiddagen. Stefan undrar om det är normalt. Vad gör vi för fel? De är 1,5 och 3,5 och det är bara, bara konflikter. Och så Ville som inte sover så bra på nätterna just nu. Ägnar vi dem för lite tid? Och ja, jag vet att jag jagade Otto i ett svagt ögonblick och skrek att : OM DU INTE TVÄTTAR HÄNDERNA SÅ SKA DU ALDRIG MER FÅ NÅGON EFTERRÄTT!!! Men förutom det då? Någon kanske kan svara? Sätta upp en videokamera här hemma och filma oss och visa på TV3?

Livet leker med andra ord. Jag ska gå och dra något gammalt över mig till imorgon. För då ska jag städa, packa, laga mat och ägna tid och barnen och vara helt jävla perfekt.

Glömde nästan bort att rösta!

Idag har varit en dag med både med- och motgång. Jag har varit trött och på dåligt humör och om det smittat av sig på Ville eller om han också vaknat på fel sida, det ska jag låta vara osagt. Hemma idag har största tiden ägnats åt picnic-förberedelser. Ursegt. Patasalladen och kakan ville aldrig bli färdiga eftersom Ville och jag råkade i luven på varandra hela tiden. Inget tålamod idag, helt enkelt. Grötvatten på golvet - nejtack (dvs Ville har dragit fram en stol och fått tag i en mugg och öser vatten från grötkastrullen i diskhon ner på golvet). Hjälpa till att skära och steka - nej tack. Men salta då? NEEEEJ! Inte skulle han sova heller och när han äntligen somnade sov han i 30 minuter. Iväg kom vi för sent fast jag verkligen hade en enligt mig god tidsplan och verkligen inte hade sysslat med något annat.

Bråttom som tusan och sedan parkeringssvårigheter när vi kom fram till Hagaparken där vi skulle möta morfar. Han och stororna skulle på utomhusteater. Men det fanns så klart inga parkeringsplatser och parkeringsvakterna svärmade kring området som en hoper bålgetingar. Jag felparkerade och bad på mina bara knän om 10 minuters frist OCH FICK DETTA! Otroligt av en p-lisa i Stockholm. Vi galopperade iväg och hittade morfar. Mitt humör var nere vid skosulorna ungefär men jag tog bilen och Ville och stack iväg till ett Ulriksdals trädgård istället. Har aldrig varit där, vad stort det var! De hade allt och lite till kändes det som. Och jag köpte inget, inte ens en pelargon! Förstå att jag var på dåligt humör! Ville och jag hann med en promenad också innan jag tyckte det var dags att åka tillbaks till Haga.

Väl tillbaks hittade jag en parkeringsplats och skulle betala via SMS men se det gick inte alls. Så vi fick vänta på parkeringen en 40 minuter innan jag kunde låna Anders betalkort och betala med. Det var drygt men eftersom ett gäng andra bilar fått böter på 500 kr så tänkte jag inte avrunda dagen med en p-bot. Själva picnicen var trevlig fastän jag under tiden jag väntade undrade om jag inte gjort en glädjekalkyl igen. Borde kanske haft picnicen innan teatern. Å andra sidan vet jag inte hur jag skulle fått ihop det tidsmässigt.

Anders fick mig att inse att jag totalt glömt bort att rösta! Skit också. Så när vi kom hem vid åtta, sprang jag in efter röstkortet och så stack vi igen. Nu har jag utnyttjat min medborgerliga rätt. Känns bra. Ebba och Julius var snabba att duscha och fixa iordning sig när vi kom hem. Ville somnade på en kvart och nu behövde jag inte ens sitta vid dörren. Han hörde när vi stökade omkring utanför och det räckte. Men så var han ju trött också. Humörmässigt hoppas jag på en bättre dag imorgon. Det grämer mig lite, visst borde man bara kunna bestämma sig? Nu ska jag vara på gott humör och ta allt med en klackspark. Men imorgon så, jag gillar ju måndagar. Lugn och ro imorgon, det är allt jag önskar mig!

Fortfarande

Jag är fortfarande en liten människa i själen, tänker mest svarta tankar om omvärlden. Det beror förmodligen på trötthet, huvudvärk som hållit i sig i fyra dagar och ständiga fajter med en 3-åring. Just nu gör jag ett uselt jobb hemma. Jag borde kunna bättre än så här. Men jag går och lägger mig nu och mumlar mitt nya mantra: Imorgon är en ny dag, då kommer det att gå bättre.

Liten till sinnet

Igår var en trött dag. För tempot blir inte lugnare allteftersom hösten går utan snarare vildare. Hur kommer det sig? Och hur kommer det sig att man ska behöva lära sin fjärde bebis att sova? Nu är ialla fall storbarnen på höstlov hos mormor, de åkte tåg själva och det gick bra. Mitt föredrag på KS är avklarat, jag ger mig själv godkänt med tanke på att uppladdningen var usel med för lite sömn och huvudvärk. Vi har också fått tippat 3 lastbilsflak med jord. Igår förmiddag var Otto ledig från dagmamman och såg att grannflickan S var ute. Han blev eld och lågor och ville absolut ut och leka med henne. Förmodligen ville han låna hennes cykel. Det här är grannarna med båten... Vi gick och pimpommade på deras dörr och granntjejen ville visst leka.

Och tjong där slog avundsjukan till. Fan, va välstädat och iordning det var! Inte ett sandkorn på yttertrappen ens. Tänkte på våran. Jojomen, en bajsblöja, en gammal ölburk som hittats i skogen, småsten, en väldig massa grus, två par smutsiga stövlar huller om buller och så ungefär hundra kottar. Och några pinnar. En vante. Och det är det första som möter den som pimpommar på vår dörr, hur det ser ut innanför kan man ju bara tänka sig. Stor suck. Jag kunde riktigt se hur grannarnas parkettgolv glänste nyvaxat när jag försökte spana inåt i huset. Allt var prydligt upphängt också. Och så satt plötsligt djävulen på min axel och hoppade och hånskrattade när hon berättade att anordningen som ska skrämma bort katterna med högfrekvent ljud från deras sandlåda inte verkade funka. I mitt inre smålog jag. Ja, då får väl ni också sätta nät över då. Välkommen till verkligheten , tänkte jag! Jag är en mycket liten människa ibland.

De har åkt

Resten av familjen åkte söderut för en halvtimme sedan. Det var meningen att jag skulle följt med men vi bestämde igår i sista minuten att jag behövde en time-out. Vara själv. (Ja, förutom lille vilde Bill då. Som just nu snusar och sover. Snarkar förresten han är tokförkyld med ögoninfektion). Jag är faktiskt rätt utkörd efter den här vintern och våren. Det går bra för det mesta men så fort jag slarvar det minstaste lilla med att gå och lägga mig så går jag rakt in i väggen. Den där överväxeln som jag brukar kunna lägga in när det behövs finns inte just nu. Jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat föreställa mig hur mycket energi det skulle ta att vara fyrbarnsmamma. Och att ha två småttingar!

Det är lite blandade känslor, jag har längtat så efter att få vara själv hemma utan en massa måsten hela våren och just nu känns det bara tomt. Men rätt skönt också. Jag tar tåget på fredag så jag ska inte vara själv så länge heller. Så nu ska jag göra ingenting eller i alla fall göra det jag måste när JAG vill. Jag ska strunta i hur det ser ut här hemma under dagen. Jag ska försöka vila mig igenom den där lätta panikkänslan som ibland drabbar mig när jag har en ledig stund till vardags. Dvs vad ska göra nu då? Vad hinner jag göra? Vad vill jag göra? Var ska jag börja? Och så blir inget gjort eller lite allt möjligt hatti-fnattigt.

Fredag och vackert väder

Idag har jag inte hunnit med någonting. Det är märkligt att vissa dagar bara slinker förbi utan att det känns som jag hinner med någonting. Ebba har varit sjuk igen. Hon har varit på benen 2 dagar den här veckan, sjuk 3.

Det här är vad jag HAR gjort:

- Fixat frukost, väckt barn, gick och la mig igen en timme.

- Varit på utvecklingssamtal med Julius i skolan. Det gick bra. Han verkar trivas och det var kul att få en liten inblick.

- Nattat Otto och lagat lunch.

- Varit ute en stund. Dragit vagnen och sövt Ville.

- Väckt Otto, fixat mellis.

- Hann sätta potatisen innan Ville vaknade.

- Diskat, tvättat en maskin.

- Påbörjat middagen.

- Hängt tvätt. Plockat undan, diskat igen.

Det här är vad jag skulle ha velat hunnit med:

- Spenderat lite tid med Ebba, känns inte som jag har hunnit med henne som jag velat den här veckan.

- Fixat med något av mina trädgårdsprojekt.

- Skulle behövt träna rygg och mage. Jag har inte ont i ryggen just nu men jag är trött och stel. Jag är lite bekymrad över att jag får någon konstig trötthetskänsla i den, det blir varmt som eld, bränner.... Knepigt.