Seg i både kropp och själ. När ska jag vakna till liv egentligen? Otto är hos dagmamman och Ville sover, så det är dags att sätta fart. Igår tränade jag men redan då var kroppen seg. Det var så jobbigt att jag nästan ville hoppa av cykeln. Eller inte nästan, jag ville det. Långa tråkiga låtar och svetten bara rann om mig! Jag brukar se det på andra, att det droppar men det har inte hänt mig tidigare. Och inte var det för att jag tog i extra mycket. Nå det var skönt att få det gjort, skönt efteråt och skönt att träna ryggen lite, vilket jag också hann med. Det känns idag. Annars är det en helt vanlig dag idag, inget spännande kommer att hända antar jag. Några nyheter på barnfronten är att Otto vaknar som vanligt, tidigt och Ville sover aningens längre. Plus att Ville har börjat intressera sig för böcker, dvs att inte bara gnaga hål i dem utan också att läsa dem.
Igår bakade vi lussebullar, men pepparkakorna är redan nästan slut så det får bli en omgång till. Julius har gått med på att vara stjärngosse i luciatåget. Idag ska jag också baka bröd på vete- och rågsurdeg. Ska bli intressant. Vetesurdegen var det sån sprätt på att den jäste över burkens kanter igår. Det ska bli vardagsbröd och så ska jag baka frukt- och nötbröd till julen. Det är lika gott som godis men aningens nyttigare. Aprikoser innehåller järn och nötter är ju hur bra som helst... :-)
Se där, nu blev det inlägg i alla fall, trots att jag inte hade något intressant att berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar