Igårkväll hade vi ett prat om hur det ska bli med kalendern. Julius ville absolut att den ska vara kvar och Ebba likaså. Julius hävdade att: Ja, jag blir ledsen först men sen efteråt blir jag alltid glad för det jag fått. Det är faktiskt delvis sant och gäller alla presenter han får som inte riktigt duger. Han har definitivt inte lyckats bemästra den sociala ta-emot-present-och-se-glad-ut-även-om-det-är-det-fulaste-du-fått koden.
Mina synpunkter i samtalet var att det är okej att bli besviken men det är inte okej att låsa in sig på toaletten på morgonen när vi har bråttom. Och det kommer inte att finnas några dyrgripar i kalendern utan bara småsaker.
1 kommentar:
Kanske luckorna kan öppnas när de kommer hem så att det inte krisar mitt i morgonstöket och med bussen som tidtabell?
Skicka en kommentar