Tröttast i hela kroppen

Något lurt är det. Jag har varit supertrött i 2 dagar men imorse när jag steg upp ville benen knappt bära mig. Kändes som om jag sprungit tre mil unhgefär. Lyckades koka gröt och låg sedan i soffan och halvsov. Efter de stora kommit iväg, halvsov jag inte, jag verkligen sov. Talade om för småpojkarna att jag är sjuk ni får klara frukosten själva. Vilket de gjorde, trots vissa protester från Ville. Klockan 11 vaknade jag och tog en Ipren mot huvudvärk och nu är jag uppe men känner mig fortfarande matt! Vilken dag. Medan jag sovit har kattmaten hamnat i fönstret, julklappstrollen är numera korthåriga och det hade inmundigats leverpastejmackor med en smula trollhår uppepå. För övrigt var läget under kontroll.

Förresten om ni undrar vad tomten har för hobby när han är ledig så vet jag det nu. Han fångar fjärilar.

För er som undrat och frågat...

Otto har fått operationstid till 25:e januari. Hoppas han ska vara förkylnings- och kräksjukefri då. Sedan ska det förhoppningsvis gå lite lättare med tungmotoriken.

Till hösten

Har börjat tänka så smått på det. Till hösten kommer vi bara ha ett dagisbarn. Herregud, bara ett! Det känns skönt! Men vi får nog fortsätta att skjutsa Otto i alla fall första terminen. Sedan tänkte jag att Julius skulle få äran att ta med honom på skolbussen. Det vet han inte om än...

Idylliskt pepparkaksbak

Idag har Spindelmannen (i något för tajt och för liten trikå) och Darth Vader bakat pepparkakor hemma hos oss. Darth Vder hade dagen till ära tomtedräkt på och spelade dragspel. Så mysigt så. Kan meddela att Darth Vader var flitigare med baket och att båda gillade pepparkaksdeg.

Bra och dåligt

Det är intressant vad som orsakar stress i livet. På det hela taget tycker jag att jag har läget under kontroll. Hösten har bitvis varit väldigt hektisk och med en hel del gräl och reflektion. Jag tror samtidigt att det har varit nödvändigt. Det är lätt att fastna i gamla hjulspår och plötsligt händer det något som gör att det blir tvunget med en förändring. För mig personligen har det varit väldigt tydligt att jobbet fått en mer framskjuten roll under året. En del av min frustration har hängt ihop med att jag känt mig bakbunden och inte kunnat ta itu med alla tusentals idéer jag har, allt jag skulle vilja göra. Jag har känt mig bakbunden både hemifrån och från jobbet. Men efter mycket ältande och lobbying (inte på hemmaplan dock :)) så har det resulterat i något som jag tror både blir spännande och bra. Jag kommer från januari att gå upp i tid men bara administrativt vilket inte innebär någon högre belastning för familjen. Det ska bli jättekul och jag ser fram emot det, helt klart.

Det är alltså inte där stressen ligger, i alla fall inte just nu. Men frågan kom igår från en av våra vänner. Han kunde inte riktigt förstå att vi upplever att det är så tungt, mellan raderna hörde jag (eller läste in) att vi är lite gnälliga. Det kan ligga något i det, vi har det oförskämt bra. Alla barnen, bra arbeten, hus och trädgård, bil och alla bekvämligheter man kan tänka sig.

Ändå hade jag hjärtklappning av stress igår. Stefan var iväg hela dagen på pingisturnering med äldstorna, söder om stan. Jag var hemma och skulle fixa iordning för eftermiddagsbesöket, samtidigt som Otto och Ville var trötta och griniga efter en intensiv lördag med mycket intryck. På pappret lät det inte så farligt. Det är bara det att jag INTE är bra på logistik och bjudningar. Det var fnissigt roligt igår när vi reflekterade över det hela på kvällen. När jag blir stressad i köket går jag bara omkring och plockar. Jag kan inte ens delegera och jag har riktigt svårt att se när jag behöver göra vad för att det ska bli färdigt i tid. För mig är det otroligt stressigt att bjuda på fika, koka kaffe, fixa det sista på tårtan och förbereda middag. Och då var middagen en rätt som jag egentligen kan laga i sömnen. Men jag får verkligen hjärtklappning. Speciellt när jag har barn kring benen och gäster som ska jag ska prata med, jag fixar det inte. En av bästa vännerna hon gör liknande saker som om hon hade en trollstav. Jag tycker det är en fantastisk egenskap! Stefan är inte riktigt lika flink, även om han vill tro det :). Jag minns nyårsmiddagen som intogs vid 23-tiden, visserligen mycket god men aningens sen kanske!

Så det är vid tillfällen som igår då jag blir trött och uppgiven, och tycker att jag ligger steget efter hela tiden. Idag när jag har sovit, inte har någon matlagningslogistik framför mig, då tycker jag att tillvaron är fantastisk. Allt är relativt. Lite vardagslycka är inte fel.

Middagstips

När det mest är tusen jobbtankar som spinner runt för högvarv i min hjärna bjuder Ville på sitt middagstips:

- Mamma, kan vi ha krokodil till middag idag?
- Nja, jag tror inte det går att köpa på Coop
- Jo, det finns på konservburk!

Jag letade bland alla konservburkarna på hyllorna i butiken men kunde faktiskt inte hitta någon konserverad krokodil att grilla till middag som Ville önskade. Det fick bli Spaghetti Carbonara istället. Krokodil hade förmodligen varit nyttigare.