Lite smått och gott

Otto är sjuk. Finns det något som är så ynkligt som en sjuk bebis? Nu är han ju visserligen 15 månader men han är fortfarande min bebis. Han har så mycket feber att han inte orkar gå. Gråter och ynkar och vill bli buren. Han gjorde ett tappert försök imorse att busa med Julius men han bara orkade inte. Igår när vi fikade på tomten fick han sitta i barnvagnen...

Nu på morgonen har han redan sovit en timme, sen vaknar han tror att han är pigg, upptäcker att så inte är fallet... Bär honom på ryggen, då slumrar han igen. Tack och lov för Ergon (ryggselen) den är ovärderlig!

Igår var vi och tittade på lillkatten igen. Att ta fina bilder på busiga kattungar är inte det lättaste. Nu är det nya bud på namn också. Tigris är nuvarande budet, Klättris tyckte Julius men det fick nobben av Ebba. Men ska vi ha en Tigris så bara måste vi ha en Eufrat också, eller hur?!

Ottos första cykeltur

Idag har vi cyklat till Julius dagmamma. Otto tyckte det var okej att åka cykel men var inte alls så överlycklig som Julius var när han åkte första gångerna. Jag minns att Julius skrattade högt när vi åkte iväg och nästan hoppade av iver. Å andra sidan hade han en hjälm som passade och inte gled ner över ögoen på honom. Sånt kan ju spela en viss roll.

Det tog en kvart att cykla hem från centrum, då är det en rejäl uppförsbacke, så det går nog fortare dit. Så nu kan jag cykla ner till stationen och ta bussen till jobbet.

Igår blev jag ivägskickad till en annan avdelning för att jobba. Jag jobbade med en doktor under dagen som är rolig, men som jag förmodligen skulle bli galen på om jag träffade honom som privatperson. Bitvis är han bra och inte alltför risktänkande vilket är en bra kvalifikation enligt mig. Vi hade en rätt intressant diskussion om kultur i vården, där han var med mig rätt länge, ända tills jag berättade att de i Norge håller på att ta bort inkomstkurvor (doortest). Då klickade risktänket och doktorstänket igång.

Sista patienten han skulle ta emot visste han inte vad han skulle hitta på med, så hon fick gå hem med en ny tid till dagen efter (läs idag) med förhoppningen att det skulle hända något positivt tills dess! Också ett sätt att lösa problem! Så det slutade med att det enda jag gjorde igår var att boka nya tider och vara rastavlösare på min vanliga avdelning. Helt ok men lite långtråkigt.

Arla morgonstund

Så var det dags för sommartid igen. Naturligtvis ska jag jobba dag... klockan ringde följdaktligen klockan 4.00. Trots att vi gick och la oss tidigt kändes det nästan omänskligt. Nu har jag druckit kaffe och det känns fortfarande omänskligt! Jag kommer att somna på jobbet om det är lugnt idag. Ute kvittrar fåglarna som galningar. Det är vårdimma just nu men ska visst bli fint?

Ebba hade party igårkväll för tjejerna i gamla klassen. Kul att se alla igen, det märks att tjejerna känner varandra väl. Hamburgare, video och chips och ostbågar. Fast det slutade med att nästan alla byggde koja och lekte här nere i vardagsrummet. Bara Ebba, Lisa och Julius såg klart filmen! Tänk att våra laminostolar blir till koja nästan varje helg. Kommer det barn hit så upptäcker de dem direkt! Ingen motstår demm, de måste vara ett gott betyg!

Dagens planer

Idag är det jämngrått ute, jag känner mig lite trött och avslagen, jobbade kväll igår. Det var lugnt, hade en student så jag gjorde inte många knop. Hon var dessutom snart färdig, det svåraste för mig var att låta henne göra jobbet själv. Sen gick i och för sig inte allt på räls, så det blev lite stökigt i all fall. Lönförhandlade också, och jag fick upp lönen men inte så att jag är nöjd. La önskeschema för hela sommaren. Jag kommer att arbeta 50% fram tom mins 16 september, sedan får vi se. Det är verkligen lyx.

Idag ska jag, Julius och Otto besiktiga bilen, byta tillbaks en rullgardin på K-rauta, köpa gummistövlar till mig. Julius har simskola som vanligt på eftermiddagen. Dessemellan ska vi se till att Otto får sin sömndos. Han hade en tuff dag igår utan sin mams och tar igen det idag.

Jag lyckades träna igår och idag har jag världens nackspärr! Har suttit med värmekudde hela morgonen. Det är dags att boka tid hos kiropraktorn... Det har jag sagt sedan november...

En kattsak till...

Vi (eller i alla fall Ebba och jag) vill gärna åka och titta på katten en gång till innan det är dags att hämta hem henne. Eftersom jag bara har halva hjärnkapaciteten påkopplad på kvällstid så tänkte jag mig inte för utan föreslog en vardag. Jag jobbar ju så mycket helger och det är så mycket som ska göras om vi är lediga. Så fick jag mejl tillbaka att jovisst, vi är så välkomna den 28/3 vid 16-tiden.

Då kom jag på det... Otto! Han vill nog jättegärna hälsa på kattungar men hur i hela fridens namn ska jag kunna hindra honom från att krama ihjäl dem och riva tjejens lägenhet? Det blir ingen stillsam visit om han ska med och min käre make jobbar ju. Så vad göra. Strula och försöka omboka eller hitta på något som han kan tycka är roligare än små söta kattungar?! Och vad skulle det vara isåfall? Klättra i hennes trappor? Välta blomkrukor? Tips tack!

Tooticki?

Så här ser hon ut nu, vårt blivande lilla charmtroll! Söt som socker. Namnet är fortfarande besvärligt, jag vill ju kalla henne Eyja men Ebba och Julius vägrar. Så Tooticki verkar vara det vi kan enas om. Förutom Stefan som som vanligt stretar åt ett helt annat håll. Bertil? Ja, varför inte? Eller katten. Jo, visst, alla förslag är bra utom de dåliga, eller hur var det nu...

Vi har ett litet problem dock. Vi är bjudna på 60-årskalas i maj i Nyköping, är tvungna att sova borta. Är det någon som inte är bjuden som känner sig manad att vara kattvakt ett dygn?! Ska kolla också med de som hyr ut stugor, kanske kan man ta henne med sig? Ja, jag vet att det här är nackdelen med djur, så säg inget om det är ni snälla.

Till mormor och farmor kommer familj plus katt i alla fall att vara välkomna i sommar om jag förstått saken rätt.

Välkommen till träsket!

Jaha! Nu är avloppet fixat, jag trodde ett slag att grävskopan skulle fastna i lervällingen på tomten. När de började gräva så förstår man hur mycket vatten som läckt ut sedan 26 januari. Jorden är mättad, klarar inte att ta emot mer. Det sista killarna från Roslagsvatten sa till mig var att släpp nu inte ut barnen på tomten! De kommer att sjunka ner till midjan! Så nu hoppas jag på 2-3 veckor med vårsol och torrt väder. Ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan det torkar upp. Gubbarna la på nytt singel runt hela pumpen så det ser så fint ut så.

Det var så skönt att kunna tvätta och använda vatten som vanligt igen, jag var glad hela kvällen!

Nu ska vi börja undersöka hur vi ska anlägga gräsmatta. I värsta fall får vi vänta tills nästa år med att få iordning baksidan. På framsidan är det redan torrt och fint, så där ska det väl inte bli några problem. Hur mycket jord behöver man lägga ut? Alternativt jordförbättring och vad det nu kan tänkas kosta. Gissar att det är mycket dyrare än vad vi hoppas på...

Om ni undrar...

varför det inte är några bilder på bloggen så är det för att jag inte vet vart jag lagt kameran. Är ni förvånade?!

Det fanns en förklaring

Nu vet vi varför vår tomt är så blöt och inte grannens. Vårt avloppsrör är nämligen av och allt vad vi gör i huset läcker rakt ut på tomten. Roslagsvatten kommer och fixar på måndag och fram tills dess gäller minimal vattenförbrukning på alla fronter.

Idag har vi flytt fältet på eftermiddagen och varit på utfykt i skogen. Otto har lärt sig att kasta sten i vatten så att det plumsar, kasta sig ut från stenar i säker förvissning om att jag tar emot honom och att gå över en färist. Ebba hittade en fantstisk klättertall som hon döpte till kungastolen och Julius hittade en magnifik sten att klättra upp på.

Jag har börjat inse hur det är att bo i hus och att snegla på grannarna. Gud vad de hinner med! Hinner städa upp på tomten, satt upp sin kompostlåda osv. Å andra sidan har vi mänsklig kompost på hela tomten, flytande sankmark. Låter jag bitter, nä inte alls... Barnen har tjänat pengar i kväll på att plocka spik runt huset, tur för mig att jag bara betalar 10 öre spiken för Ebba samlade på en halvtimme upp 170 st. Det är fint med barnarbete!

Det är vår!

Och det är underbart! Sol ute som förhoppningsvis kan torka upp lite. Väntar med spänning på om vattnet på tomten ska sjunka undan, sneglar avundsjukt åt grannarnas håll, blir glad att även de har lite pölar...

Vill helst inte sitta inne, det var så skönt igår eftermiddag när himlen sprack upp och vi stannade ute till klockan fyra! Vårkvällar är nog det bästa som finns. På våren tänker jag alltid på min farmor, för det var hennes favoritårstid. Hon brukade ta med sig mig på blåsippspromenader. Det är 24 år sedan hon dog och jag saknar henne fortfarande!

Nåväl igår passade Julius på att ta fram cykeln och snickra sig en båt av en överbliven brädbit och spik. Otto gick mest omkring och filurade och jag städade tomten. Men än finns det mycket plast, fimpar, ölburkar, spikar, skruv och diverse att plocka upp. Idag ska vi på utvecklingssamtal med Ebba hela högen. Undrar just vad jag ska ta med som Otto kan sysselsätta sig med?

Våra vänner i Rissne ringde nyss, brevbäraren har visst post till mig! Hoppsan, jag har inte bott där sedan 2002... Vem skickar brev till den adressen? Får visst ta och kolla upp detta. Och dessutom en riktigt rolig nyhet. Vår vän E har fått jobb! Hurra, hurra!

Lillebror Anders (som förresten fyller år imorgon) ska visst befinna sig på hästryggen någonstans i mitten av Kina nu i dagarna två. Jag chattade som snabbast med honom igår, det lite underligt med tekniken som gör detta möjligt. Jag är en smula avundsjuk men hoppas innerligt att han har bekväma brallor så att han inte får för hemska skavsår. Ont i rumpan lär nog knappast gå att undvika.

Härlig helg

Måndag igen. Idag är det gått och mulet men igår sken minsann solen. Vi har haft en jättebra helg, trots att den inte blev som planerat. Stefan har hunnit röja lite i garaget och ta en långpromenad med Ebba i skogarna. Julius kompis kom hit igår och då följde jag och Otto med grabbarna grus ut och röjde i skogen. Jättehärligt. Vatten har en lockelse på både små ettåringar och 5-åringar. Julius och Sebastian hittade ett översvämmat dike och lekte isbrytare, fiskare, lekte inte nudda vatten (Julius) och bara nudda vatten (Sebastian). Otto blev visserligen lite hindrad av mig annars hade han väl badat. Istället gick han omkring, plockade kottar, klättrade upp på de stenar han kunde (och kastade sig sedan utför, tur att det var mjuk mossa nedanför).

Dessutom har Otto sagt sin första tvåordsmening. Det kom en hund och han började peka och vfta och sa: Vovve, dä! Det börjar släppa med pratet kommer nya saker hela tiden, idag sa han sko också.

Vi hann med att äta middag hos morfas igår. Jättetrevligt, Stefan, morfar och barnen byggde meccano och spelade spel. Ebba klådde morfar i ett vikingspel. Jag slöade i soffan och kollade lite böcker (finns ju en del!) och försökte emellanåt begränsa Ottos framfart. Till Ottos stora lycka fick han diska med morfar innan vi skulle åka hem.

Nu på morgonen efter att vi lämnat Julius hos dagmamman har jag och Otto försökt röja lite på tomten. Det som göms i snö... ja ni förstår. Det här är bara en liten parentes och inget direkt klagomål, mer bara en förundran. Över att snickrarna bara lämna grejjer liksom hipp som happ. Spikar i drivor, cigarettstumpar, isolering, byggplast, trasiga tegelpannor, gamla mackor, ja osv. De verkar bara ha tappat grejjerna! Det som bekymrar mig en aning mer är att tomten just nu är väldigt vattensjuk. Mer än grannarnas (ja ni förstår!) och jag undrar om vi behöver dränera ytterligare, eller om det löser sig. Kanske blir det för torrt sommartid om man dränerar ännu mer? Ja, vad vet jag. I vilket fall som helst lämnade jag Otto i ca 10 sekunder vilket räckte för att han skulle ta sig till första bästa grop med vetten på tomten och fullständigt gå ner sig. Det var bara att ta honom i hampan och traska in.

För övrigt (kanske för att vi bägge bekymrar oss lite för tomten?)så verkar både jag och Stefan drömma våldsamma drömmar just nu. Igår drömde jag att det stormade och regnade döda blodiga änder från himlen, jag drog en liten Ebba i vagn i motvind för att försöka komma hem till Julius som var ensam hemma och kom inte någon vart. Stefan har drömt om krig och att alla i familjen drabbades av mjältbrand och blev blåprickiga. Och inatt har jag dessutom varit tvungen att hoppa från höga trätorn som håller på att blåsa omkull och komma till jobbet utan jobbskor (inte bra, sånt kan oroa mig i verkligheten!). Så idag är vi hålögda och glåmiga, precis som vädret!

K som i kul...

Återigen en kul dag på jobbet. Allt flöt på som det skulle, jag fick göra det jag tycker är allra roligast och utan att göra för mycket interventioner. Trevlig stämning, inte för mycket att göra. Det är skönt med en mindre arbetsgrupp som vi har blivit nu sedan flytten.

Fast oj vad mycket jag har att lära mig. Tråkigt vore det väl annars men ändå. Jag kan tjata mig blå om att ha en positiv inställning och tilltro till processen, men jag är ändå rätt lik Skalman, som Julius flitigt citerar här hemma: Jag tror inget som jag inte vet. Och hur trist är inte det på en skala? Så, lite tilltro och tålamod är vad jag behöver. Fast jag tror inte att det märks alltför mycket utåt, men det är en inre strid som utspelas. Kanske kommer den också av ansvaret att försöka fatta rätt beslut.

Nu har vi fått våra nya sängar, så inatt ska vi sova gott!

Stefans födelsedag

Firades nu på morgonen med sång och presentutdelning. Sen kräktes Julius. Stackare. Nyss sa jag till honom att vi ska baka tårta när Ebba kommer hem, varpå han svarade att han inte ville ha. DÅ är han SJUK! Fast han har bara kräkts en gång hittills.

Otto har dagen till ära lärt sig två nya ord. Mamma och kuckeliku! Så nu ropar han mamma när han vill bli hämtad i trappan. Gosing.

Ottos ordförråd:
Dä = där
Ta, ta = tack, tack
ej å = hej då
u! = upp
memma = mamma

Det klarar man sig långt på. Sen är det alltid praktiskt att kunna härma djur. Grrr för lejonet, mjau, muuuu, kvack, kvack och så nu då kuckeliku. Ifall man skulle hamna på zoo eller en bondgård.

Äntligen!

Nu är de hemma igen! Hela havet stormar med grejjer överallt och tjo och tjim. Otto blev så glad när de kom! Även om han inte uttryckligen saknat dem, förutom att vara fortsatt gnällig. Hursomhelst blev han helt överlycklig och ville krama och pussa dem, den sötnosen.

Andra dagen på jobbet är nu över och det börjar kännas hemtamt igen. Idag har jag träffat ytterligare några kollegor och känt riktigt i magen hur glad jag blivit över att se dem. A och jag jobbar inte längre på samma avdelning just nu men när jag såg att hon jobbade var jag bara tvungen att kila förbi och ge henne en stor kram! Och tänk att när jag började -03, tyckte jag att det var sååå tufft att komma in i gemenskapen och känna mig som en i gänget.

Världens bästa jobb?

Det gick bra! Lite svårt att somna igår, lite rampfeber på bussen och under rapporten men det släppte. Och ÅHHHH, vad roligt det var att arbeta igen! Jag har världens i särklass roligast jobb.

Det finns några men bara. Hur kan världens roligaste och bästbästa arbete vara så styrt? Jag vill ha svängrum när jag arbetar och det finns en del regler som jag bara inte förstår. Ser inte logiken i dem. Men de pressar mig och får mig att köra safe. Som jag inte skulle gjort annars. Och som jag är övertygad om att man inte måste och inte är bra. OCH DET FINNS INGEN EVIDENS för att det sätt vi arbetar på är det bästa! Idag var jag ju entusiastisk, bara över att vara tillbaka. Men sen när det har lagt sig så vet jag att jag kommer att bli mer och mer irriterad.

Frågan är. Ska man ljuga för att freda sig och få göra jobbet på ett bra sätt utan press utifrån? Känns ju helt fel men i vissa fall kan jag vara beredd att göra det. Eller ska jag stå upp och strida för min åsikt och strida för mitt sätt? Jag antar att det blir från fall till fall.

SÅ. Jag har världens roligaste jobb men är ändå inte helt nöjd med min insats idag.