Idag har vi cyklat till Julius dagmamma. Otto tyckte det var okej att åka cykel men var inte alls så överlycklig som Julius var när han åkte första gångerna. Jag minns att Julius skrattade högt när vi åkte iväg och nästan hoppade av iver. Å andra sidan hade han en hjälm som passade och inte gled ner över ögoen på honom. Sånt kan ju spela en viss roll.
Det tog en kvart att cykla hem från centrum, då är det en rejäl uppförsbacke, så det går nog fortare dit. Så nu kan jag cykla ner till stationen och ta bussen till jobbet.
Igår blev jag ivägskickad till en annan avdelning för att jobba. Jag jobbade med en doktor under dagen som är rolig, men som jag förmodligen skulle bli galen på om jag träffade honom som privatperson. Bitvis är han bra och inte alltför risktänkande vilket är en bra kvalifikation enligt mig. Vi hade en rätt intressant diskussion om kultur i vården, där han var med mig rätt länge, ända tills jag berättade att de i Norge håller på att ta bort inkomstkurvor (doortest). Då klickade risktänket och doktorstänket igång.
Sista patienten han skulle ta emot visste han inte vad han skulle hitta på med, så hon fick gå hem med en ny tid till dagen efter (läs idag) med förhoppningen att det skulle hända något positivt tills dess! Också ett sätt att lösa problem! Så det slutade med att det enda jag gjorde igår var att boka nya tider och vara rastavlösare på min vanliga avdelning. Helt ok men lite långtråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar