torsdag, mars 01, 2007

Världens bästa jobb?

Det gick bra! Lite svårt att somna igår, lite rampfeber på bussen och under rapporten men det släppte. Och ÅHHHH, vad roligt det var att arbeta igen! Jag har världens i särklass roligast jobb.

Det finns några men bara. Hur kan världens roligaste och bästbästa arbete vara så styrt? Jag vill ha svängrum när jag arbetar och det finns en del regler som jag bara inte förstår. Ser inte logiken i dem. Men de pressar mig och får mig att köra safe. Som jag inte skulle gjort annars. Och som jag är övertygad om att man inte måste och inte är bra. OCH DET FINNS INGEN EVIDENS för att det sätt vi arbetar på är det bästa! Idag var jag ju entusiastisk, bara över att vara tillbaka. Men sen när det har lagt sig så vet jag att jag kommer att bli mer och mer irriterad.

Frågan är. Ska man ljuga för att freda sig och få göra jobbet på ett bra sätt utan press utifrån? Känns ju helt fel men i vissa fall kan jag vara beredd att göra det. Eller ska jag stå upp och strida för min åsikt och strida för mitt sätt? Jag antar att det blir från fall till fall.

SÅ. Jag har världens roligaste jobb men är ändå inte helt nöjd med min insats idag.

1 kommentar:

Olle sa...

Jobb är så där mest för jämnan. Någon ger en frihet och ansvar att sköta ett jobb - och i nästa ögonblick hittar någon annan (eller samma chef) på någon kontroll eller dum regel för det jobb som man fått sig anförtrott att sköta. Det hela känns rätt välbekant tycker jag.

Mitt svar på din fråga är att man bör värja sig och försöka få jobbet gjort som det bör göras. Det är ju trots allt vad alla vill (åtminstone säger de det). Så man kan behöva vara litet klok när det gäller chefer, kontrollanter och regler. Att rapportera på ett sådant sätt att man kan göra ett bra jobb är inte att ljuga utan att ge den information som överordnade (eller den kontrollerande instansen) behöver, eventuellt i en form som passar regelverket.

Självklart måste man se till att ansvaret mot jobbet inte missbrukas och i ditt fall att rapporteringen inte kan leda till att barnaföderskan inte får den medicinska hjälp som hon eventuellt behöver/kommer att behöva. Men det där kan ju du bedöma!

I ditt fall kanske det blev extra tydligt därför att det var första dagen på jobbet och de inte hade sett dig på ett slag?