Backlash

Tyckte att förra veckan ensam gick riktigt bra. Flaggan i topp och lite till. Så naturligtvis har jag varit kobramamman i helgen. Trodde i min enfald att gårdagen skulle vara bättre men icke. Sliten är bara förnamnet. Idag börjar jag se horisonten tror jag. Det värsta är bara att jag inte kan lita mig själv riktigt. Igårkväll gick jag ut i trädgården, vattnade lite och kände att allt var rätt okej ändå. Går in och bara innanför tröskeln så vänder humöret på en gång. Sådär bara. Ville bara sätta mig ner och gråta över högarna med smutstvätt, alla svarta tumavtryck på kylskåp, dörrar och fönster, den allmäna röran, gruset under fötterna, den f-bannade jamande katten, alla katthår, den riktigt äckliga toan och badrummet som inte städats på en vecka. Ja, listan kan göras lång.

Så istället för att städa och röja sitter jag här och dricker kaffe och äter choklad. Med jamnade katt. Men med sovande bebis, vilket är huvudsaken. Då ringer det på dörren och mr brandskyddsbolaget kommer och dörrknackar och vill sälja. Jag är egentligen inte helt ointresserad, det kanske kunde vara bra att ha en brandsläckare när man bor i hus? Hursomhelst så absolut inte nu, när jag pausar. Jag förklarade att jag var intresserad men inte just nu, när bebisen sover. Han tittade verkligen förvånat på mig och sa igen: Men jag kan visa grejjerna nu! NEEEEEJJJJJJJJJJJ!!!! Jag vill inte träffa någon, inte ens mina vänner eller min egen familj.

Vi lever nog helt skillda världar, han lämnade sitt visitkort och bad att jag skulle ringa imorgon. Imorgon - in my dreams! Om två veckor tidigast!