torsdag, maj 15, 2008
Förresten Tooticki
Ja, hon blev ju inte kvar under altanen trots att vi nätade in. Ingen nämnd och ingen glömd lämnade en lämplig kattlucka vid stupröret. Så det var fritt blås ut... Men att hon slapp ut från början var ju mitt fel, så att summa sumarum... Hursomhelst hittade jag henne nöjd och glad på grannens trapp i morgonsolen tillsammans med svarte friaren. Suck. Sedan dess har husarresten fortsatt. Positivt är att hon inte verkar ha ont längre och att hon inte haltar. Igårnatt sov hon hos Ebba (Julius dörr var stängd). När vi tittade in innan vi gick och lade oss, låg Ebba och sov med armen runt henne och näsan i hennes päls... Gosigt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ingen nämnd och ingen glömd lämnade enligt egen bestämd uppfattning inte ett gap som var stort nog för en ordenligt råtta att passera igen. Vilket naturligtvis inte hindrar att en energisk flyktbenägen skogskatt, möjligen med bistånd av en viss svart och kåt hankatt?, kan ha lyckats skapa ett större hål. Fast jag tyckte att jag låste fast nätet med en 15 kg tung sten. Eller också så fanns hon aldrig under terrassen? Fast då skulle naturligtvis inte det större hålet uppstått.
Synd att du inte tog en bild av Ebba och Tooticki. Skönt i alla fall att hon är inne och relativt helbrägd igen.
Hihi, jag visste att du skulle ta åt dig... Men faktum är att ja, hon var där under när vi nätade in (hörde henne jama på kvällen) och att du lämnade ett mycket lämpligt katthål vid stupröret, där du inte nätade in alls... MEN... det var jag som släppte ut henne...
Skicka en kommentar