Villpellar, snor och allmänt kaos

Ibland undrar jag hur Stefan och jag får saker och ting att bara trassla ihop sig så mycket. Hör om vår morgon. Idag var dagen vi skulle besiktiga bilar. Förra veckan glömde Stefan ljuset på guldbilen (som ska säljas) så den laddade ur sig helt. Han laddade upp den igår och körde till Rissne och fick de missade stämplarna i serrviceboken. Så långt var allt väl förutom att man kan tycka att vi borde ha stämplat servicarna när vi gjort dem och sluppit den trippen. Nåja, det är vår familj i ett nötskal.

Tillbaka till morgonen då. Jag väckte storbarnen, frukost, fixade matsäck till Ebba och till Otto (knyttedag i skogen med dagmammorna). Fick iväg dem efter att Ebba fräst ungefär en liter snor, Julius glömde jag kolla.

Otto och Ville hade hunnit vakna under tiden, två bajsungar att ta hand om. Otto verkade emlig så jag tog tempen på honom men han hade ingen feber. Myste en snabbis i soffan med killarna och sedan frukost. Torkade några snornäsor. Väckte Stefan som skulle skjutsa hjälpa till att skjutsa Ebba plus klasskompisar på utflykten. Jag skulle lämna Otto och sedan besiktiga Previan. När det börjar dra ihop sig för att åka och vi i princip bara ska få på kläderna och ut i bilen ledsnar Ville, han får åka ryggsäck och skrika. Bättre skrika på ryggen än ensam på golvet. Nu har Otto också börjat gråta för att jag lämnade honom på övervåningen. Stefan försöker hämta honom men får inte, för det ska mamma göra. Otto lyckas under gråtattacken svälja så mycket snor att han kräks upp hela frukostgröten. Ville skriker fortfarande. Jag klär på Otto och tröstar, Stefan letar upp sandaler och solhatt (och torkar kräks).

Nu ska vi iväg. Då har guldbilens batteri laddat ur sig. Man kan inte gärna besiktiga en bil som laddar ur sig så fort man stannar. Stefan får ta rödbilen istället till skolan. Jag kör iväg och lämnar Otto. Efter det iväg till bilprovningen. Väntar på min tur. Kör in med bilen, besiktningsmannen börjar kolla runt. Var har du varningstriangeln undrar han. Mjaaaa säger jag, det är jag inte säker på, vi har just köpt bilen. Han går och öppnar bakluckan. Oj, säger han. Du kommer få underkänt direkt. Varför då undrar jag. Det visar sig att alla sätena i Previan måste vara i för att de ska kunna kolla att säkerhetsbältena fungerar. Nu saknas ett säte (för att vi ska kunna få in vagnen). Jahapp, det var bara att boka ny tid och åka hem. Ska tillbaks dit 11.45 idag.

När jag kommer hem är alla dörrar halvöppna, guldbilens motorhuv står på vid gavel men ingen Stefan hemma. Han har kört för att köpa nytt batteri innan besiktningen. Kommer hem, det fanns naturligtvis inget batteri på Statoil. Det börjar bli snålt om tid till besiktningen nu. Det blir batteribyte, ut med batteriet i Previan och in med det i guldbilen. Och så iväg till besiktningen.

Idag tänker jag inte göra någonting utom det som absolut måste göras. Efter den här morgonen kan det i och för sig bara bli bättre.

En annan typisk familjesak. Igår kom jag på att det vore så roligt att träffa kompisar och göra en utflykt. Grilla och kanske till och med bada? Kollade i kalendern, lördagen verkade helt fri och ledig. Frågade Stefan, är det säkert att vi inte har något inplanerat? Nej, sa han, ingenting vad han visste. Ringde vännen H och under av alla under de kunde, den här tiden på året brukar kort varsel inte funka. Så igårkväll klockan tio kom jag på att vi måste städa innan farfar kommer på torsdag. Farfar kommer på torsdag! Men då har vi ju inte alls en fri helg för kompisar! Så nu får jag ringa H och kolla om de kan nästa helg istället. Vi har verkligen hjärnsläpp för tillfället.