Är också på väg att bli större. Nattningsprojekt nummer två har rullat igång nu. Funkar så här: Läsa bok, lite tutte och sedan pussas och kramas och gosa och stoppa om täcket. Sedan sätter jag mig i dörröppningen och läser en tidning eller en bok. Igår gick jag till och med omkring och småstädade men då tog det också 45 minuter för honom att somna, så jag blev lite rastlös på slutet. Han är inte ledsen men tycker inte heller att det är jättekul. Målet är såklart att han ska kunna somna själv efter nattningen.
Två nätter på raken har han dock börjat vakna och tycka att det är dags för morgontutten redan vid 03.30. Jag har till slut kört med saga för att få tyst på klagolåten: Det var en gång en liten katt som sa MJAAAU! (Då slutar han skrika) Den lilla katten var så ledsen för han ville ha tutte! Han sa MJAAAUU, MJAAAUU! MEN! Då var det natt! (Ville svarar: JAA!) Och då fick inte den lilla katten tutte, för på natten ska man sova! (Ville: JAA lite mer skeptiskt)
Det har faktiskt funkat, han har somnat om. Fast när jag försökte byta ut katt mot pojke gick det inte. Det ska vara katt tydligen.
Just nu har han på helt egen hand gått upp på övervåningen och leker i sitt och Ottos rum. Det är roligare där än här nere.
Igår hade Julius fotbollsavslutning med brännboll. Ebba hängde på men vi blev besvikna. Varför kunde inte föräldrar och syskon få vara med? Nu stod vi och frös istället och kallpratade med dem vi redan kände. Hur som helst, när jag pratade mde några föräldrar tappade jag naturligtvis fokus. Rätt som det var så var Ville försvunnen. Han hade tagit en fotboll och gått över till andra sidan gräsplanen och anslutit sig till några större killar. När jag hämtade honom sa en av dem spontant: HAN ÄR FETT SÖT, DEN DÄR LILLA KILLEN! Och en annan tillade: Vi har talat om för honom att han inte får stå mitt i målet, för vi kan ju råka skjuta honom rakt i huvudet!
Jo, han förstår ju rätt mycket men just det hade nog inte riktigt gått in!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar