Lila

Kvällsros

Semester!

Underbart och skönt! Nu är det 4 veckor utan avbrott för jobb. Har jobbat 4 pass torsdag till söndag och det känns i huvudet framförallt men även i form av trötthet. Jag har jobbat med mina favvosektionsledare vilket är jätteskönt. Bra backup om det är något. Och fyra pass på sommartid går inte bara på räls.

På plussidan är att jag börjat cykla till jobbet. Lite nervöst innan eftersom jag var osäker på vägen och hur lång tid det skulle ta. Men det visade sig vara cykelväg hela vägen, ca 2 mil enkel väg. Jätteskönt att bara kliva upp ur sängen på morognen sätta sig på cykeln och lyssna på sommarpratare. Morgan Alling och Malin Sävestam (?) var riktigt bra. Det är skönt att få perspektiv på tillvaron och det fick jag verkligen. Rekommenderas! Dusch och frukost på jobbet. Sedan var jag verkligen redo att jobba. Likadant på hemvägen. Den vanliga tröttheten som gör att jag nästan somnar i bilen på vägen hem infann sig inte. Behövde inte gå och lägga mig när jag kom hem för. Energin räckte nästan hela kvällen även om jag fick en koma-svacka vid 7-tiden.

Nu väntar en vecka här hemma, sedan sticker Ebba, Stefan och Julius iväg på en veckas semester. Jag väntar mamma-besök från och med tisdag nästa vecka. Det ska bli trevligt. Kanske åker vi och tittar på runstenarna i området? Mamma har tjatat på mig länge men jag har känt mig måttligt road. Hon har dock prackat på mig en lånebok om vikingatiden och vårt område har ju varit bebott så länge. Har bara bläddrat i den men det är onekligen fascinerande.

Jag tänker mig också några små trädgårdsutflykter också. Och så kommer Tooticki hem. Det är tomt när det inte finns någon katt som stryker omkring och fyller upp den sista familjeplatsen!

Det är lätt att höra fel...

Själv var jag helt säker på att de sjöng: En nanosekund.... :)

Datorintresse

Vilken vallmo!

Lång-sov

Inatt har jag sovit 6 timmar på raken utan att bli väckt! Helt fantastiskt, jag känner på mig att dagen kommer att bli bra! Dessutom fick jag sova nästan 3 timmar till efter väckningen! Igår hade vi gäster, kompisar som också har fyra barn! Vi fyra vuxna var helt klart i underläge med 8 barn i åldrarna från 1,5 - 12 år. Ville blev förmodligen helt uttröttad och utlekt, därav den långa skönhetssömnen. Tur med vädret hade vi också. Uppehåll hela dagen, mest sol och lagom varmt.

Idag väntar snickeri för Stefan. Jag står för hushållet fram till träningsdags. Och vilken rasande tur att det finns rester från igår! Grillspett och taboulleh, det blir fina grejjer. Ikväll ska jag spinna och svettas! Snart väntar fyra dagars jobb så det gäller att ladda med energi.


Jag är löjligt stolt över mina fänkålar! Kolla vad stora de är!


Årets skörd av schalottenlök.

Mer hemmasemester

Jag kom iväg på en träningsrunda igår i alla fall. Det var bra, kändes underbart efteråt och bra även nu på morgonen. Det är det som är så fantastiskt med att springa, det räcker med en halvtimme, det är maximerad träning om man har dåligt med tid. Just nu saxar vi rejält Stefan och jag. Han vill ut i garaget och bygga och jag vill dels att han ska bli färdig och dels få loss lite tid här och var till träning och trädgård. Planerna är en redskapsbod, dela av garaget med en vägg och så sist men inte minst en trapp. Det hela skulle vara lättare att genomföra om inte Ville börjat sömnstrula igen. Det går åt en del tid till att sova ikapp på dagen vad jag förlorat på natten. Dessutom blir jag väldigt låg av sömnbristen, vilket inte är så roligt för de övriga i familjen. Små problem blir gigantiska. Inatt har varit den bästa på en vecka, han vaknade halv fem, mest tror jag för att oväder dragit in och dörrarna stod och smällde i korsdraget. Till slut somnade vi om och jag fick sova till halv sju.

Ebba och Julius läser och läser. Jag trodde faktiskt inte Julius skulle bli någon bokslukare, jag trodde inte hann skulle ha tillräckligt mycket ro i kroppen. Fel hade jag. Igår klämde han första halvan av Harry Potter och de vises sten. Förutom att ägna dagen åt läsning kom Ebba på något som hon tyckte var en bra idé. Hon tänker göra ett diagram över hur mycket det regnar. Hon ska läsa av regnmätaren varje dag efter frukost. Gärna för mig!

Latmasken har hittat mig

Jag har ingen träningslust alls. Vill bara dricka kaffe och äta choklad. Egentligen vill jag ingenting. Lite trött i kropp och själ tror jag.

Fänkål på gång

Hemmasemster är härligt... idag

En mycket bra dag! Alla är hemma och det har varit fint. Visserligen inte utan diverse små och stora utbrott från föräldrar och barn men sammantaget mycket bra. Jag har pysslat och lagat lunch. Haft sovmorgon två dagar på raken och känner mig utvilad. Gått omkring och funderat trädgård. Det kliar i fingrarna att flytta och plantera om. Jag börjar ju få material till det. Men jag försöker hålla mig. Rådjuren och sniglarna hålls i någorlunda schack.

Stefan och Ebba har snickrat. Julius har landat mentalt efter Englandsresan med läsning och lek. I eftermiddags åkte vi och badade. Jag gillar post-klockan-tre-bad. Då slipper man smörja in sig och alla barnen och det börjar bli folktomt. Eller i alla fall mindre folk. Idag blev vi kvar till halv sex. Otto upptäckte mellanpoolen och blev tvärfast. Julius har verkligen utvecklat sin simning. Han är som en fisk i vattnet nu. Slarvar fortfarande lite med arm- och bentag men simmar lätt 100 m. Och som han dyker! Jättekul. Så i år har Julius tagit märket Guldpappan. Ebba har inte riktigt klarat sin Guldpappa än för hon ska dyka i från kanten och simma 10 m under vattnet och det fixar hon inte riktigt. Jag satte ribban högt och sa att Guldmamman var att göra en volt ner i vattnet men jag får nog ta tillbaka det. Det är nog för svårt i år. Kanske ska utmana Ebba att hoppa från 3 m i Stockevik?

Ikväll har Stefan grillat hamburgare och jag har druckit rosébubbel. Det är sommar om något.

Sommaräng

Englandssemester

Men vi saknar honom! Hur kan man ha en sån fin snart 8-åring? Flygresan hade varit kul, spännande och tråkig. Kul att starta och landa med kittel i magen. Spännande att åka högt över molnen. Långtråkigt för att det tog tid.

Det som glöms i snö...

Kommer upp i tö, eller hur var det nu. Jag har slutat att leta efter saker jag tappat bort. Jag orkar inte. Så länge det inte är akut förstås. Vilket det lätt kan bli. Men det tänkte jag inte skriva om en gång till.

Jag har inte hittat mina glasögon på ett år. Har letat halvsporadiskt men de har varit tokborta. När jag febrilt letade efter leksaker att underhålla Ville med i bilen då hittade jag solglasögonfodralet och där låg mina glasögon! Från semestern förra året tror jag. Jag har också förlagt Ebbas Ipod. Inte bra. Slutat leta, för jag vet att jag hade den här hemma men inte var. När jag skulle träna häromdagen hittade jag den i mina spinningdojjor! Det här är det som är jobbigt. Jag lägger sakerna på något fiffigt ställe. Lägger dem inte där de ska vara direkt men på ett MYCKET fiffigt ställe. Som jag naturligtvis glömmer direkt. Mamma påstår att det var precis så famor gjorde. Jag hoppas det är ett arv. Något bekymmersamt är dock att hon var 70 och jag är 37.

Jag tänker på ekorren i en bok om mumintrollen. Den boken när mumintrollet vaknar ur sitt vinteride. Där förekommer en mycket virrig ekorre som inte har något närminne alls utan hela tiden glömmer vart han är på väg och varför. Och var han la sina nötter. Vilket träd? Det sorgliga slutet i boken är att han dör när han möter vintern. Så där känner jag inte igen mig längre, även om döden väntar även på mig. Förhoppningsvis om många långa år.

Nu väntar jag på att min husnyckel ska dyka upp. Den sitter inte längre på min nyckelknippa och det måste finnas en mening med detta även om jag har glömt den. Var den är? Don't ask me. Inte där den borde vara. Och pressa mig inte på andra saker som jag tappat bort. För det tänker jag inte bekänna just här, just nu. Och så tänker jag fortsätta skälla på barnen som inte kan hålla reda på sina grejjer.

Skapande frukost

Aj aj!

Det här är vådan av att inte snöra sina joggingskor ordentligt. Blå nagel som jag dolt med nagellack lossnar till hälften. En tredjedel av nageln river jag sedan loss av misstag. Gaaah, det kändes. Nu ska det plåstras och tejpas så jag inte river loss den sista delen.

Gräddbakelser

Första buketten för i år blev rosor, dahlior, malva och nepeta. Lyx. Doftar underbart.

Ändrade planer

Nu har vi haft vår första minisemester hela familjen tillsammans. Det finns många plus och en hel del minus. Först skickade vi iväg stororna till farmor, Faster Fi och Kalle på Vilan. Efter mina jobbdagar åkte vi efter dem. Underbart väder, underbara bad vid Skogssjön. Otto njöt och badade, badade och badade. Han hoppade magplask från bryggan i säkert en timme en av kvällarna. Jag frågade om det inte gjorde ont och då stannade han upp och kände efter. - Jo, det gör det faktiskt. Jag ska va lite försiktigare, sa han! Jo pyttsan! Han hoppade vidare på precis samma sätt. Sedan skjutsade han ut Ville på luftmadrassen, på väg rakt ut i sjön. Ingen av dem är ju simkunniga precis. Men Ville var nöjd!

Ville hann åka på en riktig feberpropp. Han var totalt utslagen och vi velade fram och tillbaka hur vi skulle göra med den sista delen av vår semestertripp. Om han blev feberfri bestämde vi att vi skulle åka trots att vi vet att det ändå tar fler dagar för honom för att komma igen. Hur vi tänkte? Jag vet faktiskt inte. Men vi åkte iväg på en konfirmation i Skåne som till en början fullkomligen tog musten ur mig. Jag trodde verkligen vi skulle riva stället. Det lugnade ner sig och gick vägen trots två killar som inte riktigt såg vitsen med det hela. Sedan en tuff vandrarhemsnatt där vi alla delade ett visserligen mycket vackert rum. Men Ville hade en sån där natt där han helst ville hålla alla vakna. Dessutom pågick en fest ett hundratal meter från oss. Jag kunde trots öronproppar lätt ha sjungit med till Oooa hela natten, Sommartider hej, hej, Isabella etc. Fast det gjorde jag ju inte. Klockan 06 på morgonen smet jag ut med Ville. Vi somnade om nere på en av sofforna nere i dagrummet/matsalen. Sedan 15 mils bilkörning till havet efter frukost och hoppackning. Då bestämde sig Ville för att bilåkning är det värsta han vet. Han skrek i kanske en halvtimme. Så här i efterhande kan jag tycka att det inte var någonting men då var det jobbigt. Havet var härligt som vanligt och vi hade en bra eftermiddag. Hittade lätt till nya vandrarhemmet utan missöden. Det var perfekt. Två rum! Fantastiskt skönt. En härlig smygträdgård och stort spännande hus för Ebba och Julius som lekte och upptäckte hela kvällen. Kaniner, kalvar, studsmatta, rutschkan och gungor. Allt var populärt. Pizza i Varberg var gott om än lite salt. Ville däckade. Somnade i vagnen, klarade av att både bli buren till bilen och över till säng utan att vakna.

Idag har vi lämnat Ebba hos mormor i Borås och hälsat på alla katterna. Tooticki verkar ha det bra på sin kattsemester, även om jag är säker på att hon saknar utevistelse. Å andra sidan får hon mycket stimulans av de andra katterna.

Sedan började helvetesresan hemåt. Ville hade börjat med skrikningen redan mellan Varberg och Borås. Jag flyttade bak i bilen och underhöll honom fram till Jönköping. Sedan var det kört. Ingenting var kul, han bara skrek, kastade iväg allt, såväl mackor som vatten och leksaker. Och sedan höll han låda. Jag tror banne mig att han har skrikit ca 5 timmar idag. Skrek och sparkade på mig så fort han kom åt. Och inte hjälper det att stanna. Eller jo det gör det men så fort vi satte oss i bilen fortsatte han och hem måste vi ju. Till slut valde vi att bara köra och stå ut, såväl Ville som vi själva.

Julius fick dessutom feber och huvudvärk och mådde kasst. Han lyckade somna efter lite Ipren i alla fall. Otto hade tråkigt och ville knäppa loss sig hela tiden. Med andra ord en mardrömsresa. Det känns inte aktuellet med mer bilsemester i år. Jag längtar norrut men det är inte okej att släpa iväg Ville på en dubbelt så lång tripp. Det är tortyr för honom och ohållbart även för resten av familjen. Så nu vi ska ha ett litet snack ikväll och fundera i andra banor. Vi får kanske dela upp oss mer i sommar.

Förstår inte

Hur ska vi komma iväg idag? Eller, det förstår jag ju, vi ska åka med bilen. Men när? Det är så segt, så segt, jag kommer ingen vart med någonting. Vare sig inne eller ute. Jag tippar på att vi kommer iväg vid lunch. Eller imorgon....