Nattning från hell

Ville har helt fått fnatt. Så här i efterhand kan jag nog säga att det har kommit smygande under hösten. Nattningarna har tagit allt längre tid, allt fler procedurer har inkluderats. Han har legat vaken också efter att vi har nattat, ibland upp till en timme. Så bestämde vi för ett tag sedan att skippa middagsvilan för att få honom att somna lättare på kvällen. Men det orkar han inte varje dag, utan vissa dagar behöver han sova igen. Så då blir det olika rutiner, olika dagar. Att ha varierande rutiner verkar fungera mycket dåligt. Så kom julen uppe på det och på julafton ville jag i alla fall inte ta någon konflikt eftersom jag hade större lust att ägna kvällen åt att umgås med våra gäster. Vi försökte lägga honom men gav upp och lät honom stanna uppe så länge han orkade och lite till. Och någonstans där gick det väldigt snett. Efter julafton har det varit illvrål så fort nattning kommit på tal. Det går heller inte att lämna honom, då springer han genast upp och kommer efter. Just nu har jag nattat i 45 minuter och han är fortfarande arg. Ligger visserligen ner och jag sitter i dörröppningen och väntar. Det är avancemang, innan dess har jag efter saga och sång suttit bredvid honom i sängen eftersom han vägrat att ligga ner annars. Nu ska jag ta och natta Otto och Stefan få ta över Ville. Tur att man inte är ensamstående i alla fall.