48 minuters hejdlös gråt. Det knäcker mig och jag känner mig värdelös. Jag blir arg för att jag inte kan lösa det här på ett bra sätt, jag blir arg för att det stjäl tid från resten av familjen och av den lilla kvällstid som finns kvar. Jag inser att Ville behöver ha mig, att han på något sett är inne i en separationsfas där han hela tiden ser mig gå när han vill att jag ska vara kvar. Men det är inte lätt när det finns tre andra barn som också behöver mig.
Status just nu är att jag ska gå ner och ta itu med köket och allt som ligger kringvält i vardagsrummet, inklusive med eget risiga humör. Jag ska skicka Ebba i säng. Julius är nattad och jag gjorde ett försök att läsa för honom men det var omöjligt eftersom Ville vägrade att göra något annat än att stå precis bredvid och illvråla så att jag inte kunde höra vad jag läste. Det har inte blivit någon nattläsning för Julius sedan Stefan åkte och jag har alltså ägnat dryga timmen åt att natta 1 barn.
Nu väntar förmodligen en usel natt eftersom en sådan här nattning även brukar sätta spår i drömmarna. Jag räknar kallt med en arg och ledsen Ville inatt.
2 kommentarer:
Outhärdligt - jag kan förstå hur bökigt det är. Men hade du inte Gullvi hos dig så att hon kan hjälpa dig med de andra och med något av det praktiska?
Eftersom det knappast finns något annat sätt än att vara konsekvent med Ville om dagarna skall fungera för honom - så hur vore det med att försöka göra det mindre eländigt för dig själv den tid som den här krisen varar genom att läsa eller göra något som du själv gillar i hans rum tills han har somnat? Om han nu gör det när du är där och det inte är helt mörkt? Eller möjligen ta dig en liten tupplur själv - fast då vaknar du väl med kläderna på ett par timmar senare...
Men det måste väl ändå vara bättre med en Ville som inte blir desperat när han skall sova - och en mamma som inte kan sova lugnt på natten därför att det så olidligt med nattningen? Det blir naturligtvis på bekostnad av de två stora men de begriper nog och klarar situationen även om det är litet extremt ett slag.
Jag lider med dig!
Det blir nog flera nattningsinlägg misstänker jag. Får se om ja gorkar förklara bättre då!
Skicka en kommentar