Igår var en riktig skitdag. Trots att jag gick och lade mig i tid och sov relativt bra och kände mig pigg på morgonen. Bråk med både Ville och Otto innan lämningen lämnade en klump i magen. När jag kom hem stack jag ut en sväng för att rensa tankarna och få lite energi. Funkade inte. Det gick riktigt trögt jag ville helst bara stanna och gå. Kom hem efter rundan och insåg att min tidsplan aldrig skulle hålla. Planerade om, gick upp för att hitta kläder till jobbfesten och insåg att det jag hade tänkt att ha på mig är smutsigt. Försökte att få till en någorlunda festlig outfit, vilket gick rätt dåligt. Insåg att jag hade glömt att inhandla något drickbart. Insåg att jag inte alls ville gå på fest och att det är därför jag har planerat så uselt. Tänkte att det nog skulle vara bra för mig som egentligen gillar mindre sociala sammanhang än större, att gå trots inre motstånd.
Åker till jobbet och går på utbildning i 2 timmar. Efteråt hittar jag två brev adresserade till mig. Ett tackkort och så ett papper från mödravården. Någon är djupt missnöjd med mitt bemötande och jag eller min chef bör ta kontakt. Jag kommer genast ihåg vad det gäller. Går in och läser journal och blir ledsen. Har sedan svårt att släppa incidenten under kvällen, går igenom allt i huvudet och funderar på vad i mötet som blev fel och vad jag kunde gjort annorlunda. Klumpen i magen från morgonen har växt sig större och jag är på inget vis på festhumör. Summa sumarum, ett tackkort med orden: Tack för allt och för att du är du och sedan brevet med klagomål. Det borde väga jämt men gör det inte. Det borde ges samma energi men gör det absolut inte.
Jag åker med till festen och har trevligt ändå. Men har ändå bestämt mig för att avrunda tidigt, skita i alkoholen och ta bilen hem. Så jag missade alla eventuella skandaler och förmodligen en hel del skoj. Jag missade inte sambauppvisningen under middagen. Har svårt att avgöra vilken kvalitet den höll. Men det kändes som en tankevurpa av den som bokade. 4 män var på plats och resten av skaran på någonstans mellan 50-80 personer var kvinnor. In kommer i princip två halvnäcka tjejer, i stringbikinis och fjädrar och skakar rumporna. Om det ska vara naken fägring, ge oss åtminstone manlig sådan! Sedan det klassiska, alla ska upp och dansa ringdans och försöka karnevalsdansa, frivilligt eller halvt ofrivlligt. Det är en "loose-loose-situation". Antingen är man en salongsberusad stel svensk som försöker eller så är man en nykter, stel och torr svensk som sitter kvar och tittar på. Jag är mycket väl medveten om att jag tillhör den senare kategorin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar