Nu börjar det

Imorgon är det höst på riktigt. Efter 3 månaders gemensam ledighet börjar Stefan jobba igen. Och jag börjar jobba heltid här hemma. Det känns helt okej, bara vi får vara något så när friska. Igår var vi hos vännerna i Sumpan och åt middag och såg tornerspel. Kul. Otto väckte mycket uppmärksamhet i sin drakdräkt.

Ville bits. Nästan hela tiden. Det måste klia rejält i tänderna. Han har också upptäckt att vi har en trappa och att det går att klättra i den.

Fortsatt sjuka

Ville håller på att tillfriskna och är feberfri idag. Men Ebba fick avbryta klassresan och är sjuk. Missräkning. Otto kör en stadig profil, snor och trötthet och gnäll rakt över. Stackarna.

För övrigt håller vi på att fundera en vända till hur vi ska ordna med uteplatsen på framsidan av huset, komposthörnet och det blöta stället. Vi vrider och vänder på det hela men kommer hela tiden till samma slutsats. Vi behöver en minigrävare, makadam, padda och en hel del annat. Suck. Varför har vi ingen minigrävskopa?! Det skulle Otto uppskatta också.

Sommarblommor - färgskala

Jag skrev ett inlägg om vilka sommarblommor jag tänkte ha till nästa år. Så här vill jag att färgskalan i rabatten ska vara.

Okej, jag tar tillbaka...

Efter regn kommer sol, eller hur det nu var. Man får ta sig samman helt enkelt och jag har det egentligen väldigt bra. Men det känns mycket befriande vräka ur sig lite galla då och då. Nu ska jag istället visa lite bilder...Man kan vara glad fast man är sjuk och visa alla nya tänder!

Otto ägnar sig åt favoritsysselsättningen, sandlådan.

Inte fota mig mamma!

Sista semesterveckan

Vi skulle få barnfri tid var det tänkt. Istället har vi två barn som är apsjuka. Ville har toppat på 40,5 graders feber två dagar på raken, Otto snorar, hostar och gnäller. Ingen av oss får sova bra. Istället för att ladda batterierna inför hösten väntar vi ut tiden. Imorgon kanske det vänder? Egentligen borde jag vara nöjd med att vi faktiskt är två som är hemma och tar hand om sjuklingarna. Istället är jag gruvligt besviken. Fast jag vet att det kunde vara mycket värre. Vi kunde haft barn med allvarliga sjukdomar, eller ännu värre inga barn alls. Men det kan inte hjälpas att tycker att vi har oflyt.

Buspojkar

Imorse tog Otto med sig Ville in i arbetsrummet (inte så svårt att locka med honom precis), stängde dörren och lekte med min symaskin. Dvs Otto ägnade sig åt att pilla ur undertråden och Ville stod bakom och viftade och hejade på.

Planer för hösten

I mitt huvud är hösten redan här. Jag har börjat planera ett standardschema för veckodagarna med hållpunkter för mellis, när jag måste börja med middagen, sovtider för Ville osv. Jag har nämligen kommit på att jag behöver struktur för attfå vardagen att fungera. Sedan blir det ändå aldrig riktigt som jag tänkt men det är en annan femma.

Så fast vi har en sista semestervecka kvar hemma laddar jag för september redan nu.

Höstens första sjuka

Två sjuka små killar. Ville har haft feber i tre dagar nu. Otto har varit febrig men är på bättringsvägen. Vi sover med dem i varsitt rum. Jag fick en liten klump i magen när Otto började gråta så han kräktes när febern steg. När han inte ville någonting bara sitta och ulka i mitt knä. Helt okej men då börjar Ville gråta också... och vill också ha sin mamma. Och jag kom ihåg hur det var i vintras när hela familjen hade scharlakansfeber i olika omgångar. Känslan av otillräcklighet. Men så gick vi över till grannarna och lånade Teletubbies till Otto. Saft, Alvedon och film... Han har blivit ett halvår äldre och det kommer att bli enklare även om de är sjuka i stereo.

Sommarblommor nästa år

Jag vill inte ha en vilsam trädgård. Jag vill ha mycket färg, helst lite för mycket. Blir inte kombinationerna bra kan man alltid ändra. Dessutom har jag blivit överraskad av att det blivit vackert fastän det inte alls blev som jag planerat. De här blommorna vill jag så nästa år:

• Trumpetblomma, den fina blåa (Kew Blue) (har provat att ta egna frön...)
  
• Zinnia - tar egna frön från de rödaste och rosaste blommorna. Zinnian var värd att vänta på, jag gillar maffiga, biffiga och blaffiga blommor. Mycket färg ska det vara!
  
• De rufsiga sommarastrarna, men jag vill inte ha vita och gula...
  
• Praktvädd - Black Knight. Såååå vacker!
• Sommarklätt. Jättefin bland störbönorna och väldigt lättodlad.
• Rödmalva...
• Sammetsblomster
• Rosenskära, fastän jag är missnöjd med att den blommat så lite i år. Mest växt på höjden. Vad har jag gjort för fel?
  

Och så en del jag inte hunnit med i år:

• Tagetes i kökslandet, gärna bland rödbetorna, det tror jag vore vackert.
  
• Pion eller fjädervallmo
• Akleja, får se om jag lyckas
  

Inte för att jag vill skryta men....

Har ni sagt det någon gång?! Det är vad Julius sa till en kompis när han ville visa hur bra han var på att trixa med sin sparkcykel. Naturligtvis ville han skryta.

Och nu säger jag det. Och naturligtvis vill jag skryta! För Ville har tagit sina första små steg! 8,5 månader gammal! Det kan inte hjälpas men det är lika häftigt varje gång något av barnen börjat gå. Och jag tycker han är tidig. Julius undrade om det var världsrekord. Säkert inte. Men det är familjerekord!

Två trötta dagar

Igår var jag så trött att jag emellanåt kände mig som spaghetti i hela kroppen. När jag är så trött känns ingenting roligt, allt är bara tungt och grått. Humöret är därefter. Och så får jag dåligt samvete. Varför tar orken bara slut? Igår malde tankarna på att det snart är höst igen. Om jag är så trött när det är sommar och vi är lediga båda två, hur ska det bli då?

Men idag är jag på spåret igen.

Pistoler

Otto fick hänga på och leka med Julius idag. Vilken lycka. Tänk om jag hade fattat att det skulle bli så här! Julius var aldrig intresserad av vapenlekar när han var liten, det har kommit nu. Jag var så naiv att jag aldrig kunde tro att jag skulle få en 2,5-åring som springer omkring och säger att: Jag skjuter dig i magen! Nåväl, lycklig var han i alla fall... :)

Lyx

Lyx är att så mycket blommor i trädgården att man kan ta in och sätta i en vas!

Ville giraffkille

Står själv

Nu har Ville kommit på det. På darrande ben har han stått och vajat alldeles utan stöd. Rätt precis på 8-månadersdagen. Och det kan Otto också förstås. Så jag var tvungen att hurra och klappa i händerna åt honom med :)

Jämställdhet

Förr brukade vi bråka en hel del om vem som gjorde vad hemma. Eller vi och vi, jag brukade starta bråken när jag kände mig trött och less (vilket i och för sig händer fortfarande!). Nu arbetar vi på som två små myror och gnor och det känns som vi gör lika mycket, fast olika saker. Kanske har vi också hittat våra roller vad som funkar för oss? Vi är rätt traditionella i uppdelningen förutom att jag helst inte lagar mat och handlar och diskar! Men jag gillar rätt bra att städa och tvätta och det behövs det ju göras titt som oftast.

Istället har de senaste tjafsen handlat om egen tid istället. Vem som behöver en paus. Läsa tidningen ifred, surfa nätet. Slippa ha en trotsig 2,5-åring i hälarna och en gnällig 8-månaders bebis i famnen samtidigt som man försöker åstadkomma något. Då kan det vara riktigt skönt att laga mat eller diska.

Det regnar...

Och plötsligt känns det som om det vackra vädret aldrig funnits. Konstigt. I vilket fall somhelst har vi ägnat oss åt diverse pyssel. Vi har bytt sovrum. Otto och Ville har fått ett framtida lek- och sovrum och vi har nu klämt in oss i Ottos gamla rum (som han aldrig sovit i, kan ju tilläggas). Nu sover vi där alla fyra... Fast tanken är att han mer och mer ska sova i sitt eget rum och att det ska vara naturligt för honom att det är även Villes rum, den dagen det blir aktuellt. Jag vill inte att han, när han är 5 och Ville är 3 plötsligt kommer på att han inte alls kan tänka sig att dela rum med lillbrorsan. Vi behöver nämligen ha kvar vårt arbetsrum.

Sedan har jag skördat. Förväxta rödbetor, sockerärtor och vaxbönor. Mängder av Mangold, som jag har förvällt, hoppas de stackars barnen accepterar att äta detta istället för spenat i vinter! Idag har jag fryst in persilja att garnera alla höstens grytor och soppor med. Och bakat bröd... Det är sååå roligt! Med de nya brödkorgarna från Saltå Kvarn. Det blir både vackra och goda bröd nu. Så nu har jag skrytit om hemmalivet och inte berättat att vi både har hunnit med att bråka en del och irritera oss på varandra och bli sams igen.

Men jag är glad för en annan sak. Idag har både Julius, Ebba och Otto haft kompisar här. Vid mellis var det rena fritidset. Härligt och roligt! Och Julius och hans kompis har inte tjatat om dataspel en enda gång. De har stått och spikat i garaget. Visserligen har det tillverkats vapen (Uzis, Bazookas (stavning?), klubbor) på löpande band. Otto har numera en pistol av trä som jag återfann i kylskåpet prydligt brdevid osten och smöret. Pang jag skjuter dig i magen... (Varför just magen, kan man undra?)

Vad är det här för blomma?

Den är fantastiskt vacker, hos mig ca 50 cm hög. Bilderna gör den inte alls rättvisa. Ser lite ut som en Petunia men med ett helt annat växtsätt. Jag fick som planta och väninnan som frösådde har glömt bort vad det var. Jag trodde att jag planteradeut sommaraster men det är det ju definitivt inte. Eftersom jag inte vet vad det är för blomma ska jag testa att samla frö från den till nästa år. För den här vill jag ha igen!

Semesterbilder

Hemma igen

Och fast vi har haft det fantastiskt bra med mycket sol och bad och sand (överallt) så är det otroligt skönt att komma hem. Som alltid. Vi har förutom sol och bad på fina stränder hunnit med en hjärnskakning med sjukhusbesök (Otto), Varbergs fästning och bockstensmannen, spelat poker med Ebba och Julius. Många tårar över förlorade tändstickor (insatser) och gigantiska blufförsök som resulterat i lån för att kunna fortsätta spela.

Vi har grillat på stranden med Faster Fi och Polisamackan och kusin Kalle. Grillad banan med choklad till efterrätt. Men det var inte alls så gott som jag mindes! Ett glas vin i solnedgången var bättre. Varje morgon har Ville och jag tagit en promenad och morgondopp medan de andra snusat vidare. Underbart.

Salta bad är för övrigt oöverträffade. Varför åka till Thailand när det är badkarsvarmt vatten till Ville vid strandkanten?! Mest har vi badat på eftermiddagarna efter klockan två, för att slippa värsta solen. Ville har fått hålla sig påklädd under parasoll (stackarn) och sedan när han badat har jag förföljt honom med ett parasoll. Som en betjänt. För att hålla sig still när det finns så mycket att upptäcka går ju inte. Äta sand, suga på snäckor, tång och sjögräs! Mums!