Man får vad man ber om? Är det så? För ett tag sedan tittade jag mig i spegeln och tänkte: Nu är jag 37 år nu har jag slutat att få finnar! Och kände mig nästan lite nostalgisk och väldigt gammal. Håhåjajaja ungefär. Och ips vips tyckte kroppen synd om mig och tänkte att så kan vi ju inte ha det! Lite finnar måste hon få återuppleva. Så i en månads tid har jag nu varit superfinnig! Nu är jag INTE nostalgisk längre.
För övrigt hade jag Pilates-återbesök i veckan. Jag har blivit starkare, hurra! Mindre ont hurra! Och kom hem med tyngre varianter på alla övningar. Jag kände det när jag arbetade i trädgården igår att jag är starkare och att jag kopplar på magen när jag gräver tex. Automatiskt nästan. Häftigt.
Igår åkte Stefan iväg med Julius och handlade. Är det inte helt fantastiskt att Ebba och Julius kan ha sina skor från förra året! Det har väl aldrig hänt förut! De köpte i alla fall fotbollsskor till Julius, utebyxor till småkillarna, gympaskor till Otto, T-shirts, huvtröjor och en alldeles ny fotboll! Idag är det Ebbas och min tur att åka iväg. Jag behvöer verkligen en vårjacka. Förut kunde man klara av alla handling på en dag men nu har vi delat upp det. Stefan är bäst på att handla skor och vettiga utekläder. Jag handlar bäst till Ebba. Ingen av oss vill i nuläget handla med småkillarna i släptåg även om jag försökte lura Stefan att ta med sig Otto igår.
Otto hade förstås roligare hemma. Han lekte med sina tjejkompisar, cyklade och grävde och de sprang från hus till hus. Nu kan man släppa honom på ett helt annat sätt än förra året. Han åt korv hos bägge grannarna igår, så man kan nästan säga att han är mer bortbjuden än vad jag är. När han hjälpte mig att gräva igårkväll kom han med en hink lera som skulle vara mat åt älvorna! Och nu är det faktiskt roligt och görbart att ha honom med och hjälpa till. Jag tror vi ska odla tillsammans i år. Han älskar blommor säger han den lille poeten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar