Jag kom iväg igår trots ett visst inre motstånd. Och hade kul faktiskt. Det är väl det som är det fina med spinning att man verkligen kan köra sitt eget race. Jag tror jag var den enda i rummet som svettades floder, så mycket kan jag väl säga. Och min ena granncyklist trampade knappt alls.
MEN! Jag har aldrig blivit så välkomnad på ett pass! Utfrågad vad jag hette och så en applåd! Det var faktiskt bra spinningmusik också i mitt tycke. Jag vill ha gladpop att trampa loss till och det fick jag.
Det är också det första spinningpasset jag gått på där man pausat för att dra (dåliga) vitsar. Och fått lite allmänbildning om geografi. Det kunde jag ha varit utan även om det var lite charmigt. Summan av kardemumman är att tiden passar mig, jag kan bortse från dåliga historier och tjafs och trampa på i mitt tempo så länge det är bra discodunk/gladpop. Och trevlig stämning på ett pass är icke att förakta.
2 kommentarer:
Jag misstänkte nästan att det inte alls var frågan om att spinna. Vadå "spining" - det tycks ju handla om motionscyklande? Inomhus dessutom!? På en och samma fläck...
Du får väl prova någon gång du är i Sverige. Ja, det är motionscykling inomhus till musik med ledare. Det är hur jobbigt som helst och otroligt bra konditionsträning. Sedan kan man givetvis ha synpunkter på att cykla inomhus. Men när det regnar och blåser ute eller snöar är det väldigt praktiskt. Eller som när jag känner att benen inte klarar mer löpning utan behöver vila sig, då är det jättebra som kompletterande träningsform.
Skicka en kommentar