Skönt att bara vara hemma

Det är faktiskt så det känns. Jag tror det är första gången! Jag har alltid älskat att flacka runt på semestern, inte för att vi åkt utomlands eller så, men roligt att vara på vift i Sverige. Jag är förvånad över hur skönt det är att bara vara hemma. Försöker få bort ogräset som växt upp där gräsmattan ska vara. Rensa landet. Vi äter sallad och spenat varje dag, men några fler sockerärtor har det inte blivit. Hittade rejält med blåbär idag när Otto och jag gick en sväng (ungefär 10 m från huset..) Så vi plockade en burk och satt sedan på altanen och åt.

Julius har verkligen hittat en kompis i granntejen, de har lekt hela dagarna och man hör dem skratta högt. Jättekul. Nu åker de bort en vecka och Julius är lite nere för det.

P-piller

Nu kanske det inte förvånar någon, vi har ju trots allt tre barn och ett, ett oplanerat, två mycket planerade och så ett oplanerat till på väg. Kanske är det inte jag som ska ha hand om barn eller kattbegränsning i familjen. Men jag kan bara inte komma ihåg att ge katten p-piller. Hon skulle få på lördagar, hade jag bestämt. Det fixade jag i två veckor. Sedan glömde jag och så har hon fått på söndagar istället. Och nu... taadaa imorse kom jag på att attans, p-piller, hoppsan har det blivit onsdag? Om vi får kattungar är det inget att förvånas över. Och det skulle lika gärna kunna bli åt andra hållet, att jag gav henne för mycket p-piller att jag glömmer bort att hon fått, ger henne igen med massa biverkningar som följd. Stackars Tooticki.

Sötsugen

Nu när illamåendet i princip är helt över, även om jag fortfarande undviker rå lök i sallad, balsamvinäger dressing, kaffe osv, hade jag tänkt mig att försöka dra ner på mitt sockerintag... Jag älskar sötsaker, godis, kakor och bullar! Men jag vill inte föda en 5 kilosklump till bebis den här gången heller och kan jag göra något för att motverka det, så ska jag. Men vilken abstinens jag börjar få!

Hos svärmor fanns det så mycket bär jag kunde peta i mig men här i vår stenöken? När jag jobbar har jag inte tid att knappt ens äta vanlig mat, så då har det gått lätt. Men nu sitter jag här, ledig och allt, ska göra slutspurten på uppsatsen och jag skulle kunna göra rätt mycket för en påse smågodis, eller en kanelbulle... Tyvärr har jag meddelat Stefan mina intentioner så nu kan jag inte föreslå att jag ska cykla iväg och handla något till ikväll. Vilka problem man kan ha... Jag gissar på att jag egentligen har väldigt tråkigt.

Otto har lärt sig att säga gröt, spotta när han borstar tänderna och göra tecken och sjunga en egnhändig Imse-Vimse visa. Annars är det fortfarande mest nej som gäller. När Stefan ska natt honom kan han till och med gå ut ur rummet och lämna honom liggandes i sängen och somna själv. När jag nattar ligger han INTE kvar. Fast han är inte lika mammig som i början av sommaren och det är jätteskönt.

Julius är mest arg. Livet är ofta orättvist mot honom (läs mamma och pappa). Ska man verkligen behöva ha kalsonger på sig när man äter frukost? Varje dag? Plocka in sin tallrik i diskmaskinen varje dag? Allt kan bli en konflikt. Han stampar i golvet, morrar och ryter, nästan gråter och håller för öronen när man försöker förklara. Vilket temperament.

Ebba läser och spelar Harry Potter. Vill inte gärna ringa skolkompisar men hänger med när jag träffat väninnor med jämnåriga och haft jättekul.

Och vi fortfarande inga riktiga sommarplaner. Kanske vandrarhem vid Göta Kanal? Annars finns det att göra här hemma. Imorgon ska Stefan och barnen till Tom Tits. Och jag ska skriva, fast inte på bloggen.

Huslighet

Den husliga mamman har grabbat tag i mig. I går var vi i de småländska skogarna och jag plockade 10 liter blåbär. De är ju visserligen ingenting för bärproffs, men för mig! 3 timmar, liggandes bland buskarna ömsom på knä, ömsom på huk för att inte bryta ryggen. Dessutom har jag plockat 3 liter körsbär, fast där var jag lat och frös in dem med kärnor och allt. Blåbren var ju tvungna att rensas, dessvärre.

Fick med mig 2 kg krusbär också. Så ikväll när vi kom hem till Stockholm har jag kokat marmelad. Den verkar lite rinnig, fast jag följde receptet. Har aldrig kokat sylt eller marmelad tidigare, så vi får se. Så nu finns det om än i rinnig form, krusbärsmarmelad med vanilj och krusbärsmarmelad med whiskey. Den senare smakade ypperligt när jag tjyvsmakade i alla fall.

Annars har Småland bjudit på mest regn. Uppehåll under regntunga skyar. Vi har hunnit med att besöka Singoallas grotta och badat två gånger trots detta. Visst är det sommar när man badar naken i en kall sjö?

När ska jag lära mig?

Ett hungrigt barn = gnälligt barn. Otto har gnällt i en timme nu. Höll på att bli tokig. Kom på att han åt rätt lite lunch och tittade på klockan.... Oj... Nu sitter han och äter fil och flingor i godan ro, mycket nöjd.

Annars har jag tvättat och rensat ogräs. Mer ogräsrensning väntar om jag orkar. Jag längtar så efter en gräsmatta! Inatt har jag drömt att jag dammsög sand och det tog aldrig slut. Och det gör det ju inte heller.

Seg i kolan

Det är jag. Nu är de fem jobbdagarna över och det knns i både kroppen och skallen. Då var gårdagen ändå riktigt lugn och trevlig. Annars har det varit att göra från att man stuckit huvudet innanför dörren. Det är kort om folk också, förstås. Igår hade vi möte och chefen sa att den här veckan och nästa ser det ok ut, men sedan börjar tydligen manfallet. Det ska bli intressant att se hur vi får ihop det.

Imorgon ska vi ner till barnen igen. Vi hade tänkt åka idag men jag behöver en dag för att komma igen innan jag sätter mig i en bli och åker 48 mil igen. Så idag är det tvätta, packa och städa. Och rensa ogräs. Den första sockerärtan ska plockas (!) och lite spenat är färdig att göra en sallad av. Tänk om det kunde vara varannandagsväder nr vi är borta, sol och regn blandat, då kommer det nog att växa så det knakar.

Dags att jobba igen

Ska jobba för första gången på 2 månader. Inser att jag stängt av jobbet totalt eftersom jag inte kommer ihåg koden till omklädningsrummet. Sedan delar jag skåp med U. Det är hon som tagit dit låset. Ett sifferlås naturligtvis. Har jag någon aning om koden? Nej. Jag minns inte ens om det är tre eller fyra siffror. Så nu ska skåpet brytas upp. U är nämligen på semester i skärgården och går inte att nå. Jag hoppas verkligen att mitt datakort och min namnbricka finns där, för jag kan inte alls minnas om jag la dem där eller tog hem dem sist jag jobbade. Har letat på de mest troliga ställena hemma, men inget spår av dem.

Det känns lite trögstartat.

Härlig fredag och SOMMARLOV!

Jag, Otto och Julius var på avslutningen. Jag får alltid en liten klump i magen på avslutningar, Lucia, uppträdande osv. Det är verkligen tantvarning! Efter när det var fikadags bestämde vi oss för att skippa skolans fika från Lidl och åkte och köpte bakelser på konditoriet istället. Satte flaggan på bordet, skålade i saft och höll tal! Enort trevligt och en bra kick för mamma-självförtroendet, fick höra så mycket fint från barnen! Otto ville mest äta bakelser.

Senare på eftermiddagen var det dags för avslutningen på Julius simskola. Han simmar några meter nu. Stolt som en tupp och det är jag med, det lyser väl igenom?

Vi skulle en sväng till apoteket på vägen hem och då började Julius läsa och ljuda ihop vad som stod på skyltarna i butiken. Helt plötsligt bara. Vi har testat lite tidigare i vår men då har han bara blivit arg för att det varit svårt. Nu kom det bara och han kunde knappt sluta! Jätteroligt.

Så nu har barnen sommarlov och ledigt hela sommaren. Inga direkta planer, campa lite, kanske cykla en dag eller två längs Göta kanal? Fast ska vi campa måste jag ha madrass! Sedan finns det förstås hur mycket som helst att göra på hemmaplan...

Försäkringskassan och jobbet

Jag blir galen på kombinationen. Antar att jag inte är ensam om den saken. Jag har varit sjukskriven i en månad ca och det är tydligen bara inte meningen att de ska gå smidigt att få ut ersättningen.

Bara blanketten! För att kunna fylla i sjukskrivningsblanketten var jag tvungen att ringa försäkringskassan för att få hjälp. Idag ringde de hem och sa att jag fyllt i blanketten FEL! De var så ledsna så över att det blivit fel, men nu måste jag tyvärr göra om det. Okej då, sa jag med ett litet morr längst nere i halsen.

Så går jag och hämtar posten. Ett brev från försäkringskassan. De har inte fått något sjukskrivningsintyg från de första veckorna. Ännu ett morr. Jag skickade in intyget till jobbet eftersom det är så man ska göra. Dumt nog tog jag ingen kopia (jättepuckat).

För det första så fick jag för några veckor sedan ringa och påminna arbetsgivaren om att skicka vidare intyget så att jag överhuvudtaget kunde få en blankett från försäkringskassan att försöka fylla i. Nu kan jag ge mig den på (jag ska ta tillbaka dessa fula tankar om jag har fel) att jobbet inte har kvar sjukskrivningsintyget. I så fall måste jag jaga läkaren på mödravården som sjukskrev mig, för ett nytt intyg. Och själv skicka in detta. Pengarna kanske jag får i juli?!

Jag antar att det är ett sätt att hålla sjukskrivningstalen nere... Föräldraförsäkringen är rena barnleken jämfört med detta.

Var är fröpåsarna?

Det har regnat här, så jag tänkte passa på att peta ner de sista fröerna i jorden. Men de är borta. Vem har tagit dem?! Jag som har sån ordning och reda (not). Alldeles säkert har jag lagt dem på ett smart ställe. Frågan är bara vad det smarta stället är. Om jag började städa kanske jag skulle hitta dem, men det är så tråkigt.

Ultraljud

Igår var vi på ultraljud. En liten bebis, allt verkade som det skulle. Den 23 december sa ultraljudsbarnmorskan. Jag säger alla dagar utom den 24:e eller den 25:e. Och gärna till Lucia. Så det ser ut som vi kommer att bli en fyrbarnsfamilj till jul. Inshallah... om Gud vill... Eller hur det nu var.

Julius vill absolut inte ha ett syskon till, Otto förstår inget men tycker jag har en gosig mage. Ebba hoppas på en flicka.

Morfar fyllde år

Och dagen till ära avbröt han sitt fixande inför försäljningen av lägenheten för att hjälpa mig med Otto när jag skulle klippa mig. Jag hade en plan B ifall han inte skulle kunna och den var att muta Ebba och Julius med pengar och glass och att de skulle dra barnvagn i Kista centrum medan jag klippte mig. Som tur var behövdes inte Plan B. Och det visade sig att Ebba inte alls var frisk när vi kom till Kista. Hon höll ut medan jag klippte mig men när vi köpte födelsedagstårta till pappa gick det inte längre, hon kräktes ner sig, vagnen och Ottos solhatt. Stackars liten. Jag var rätt glad att ha pappa med mig då, för Otto är inte riktigt den som håller sig stilla och det tog en stund att sanera Ebba och hennes närmaste omgivning.

Vi åkte i alla fall hem till pappa efteråt och åt middag. Ebba fick ligga på soffan och vila sig. Otto var inte still en sekund, for som en virvelvind genom rummen. Medan Ebba gav morfar födelsedagspresent högg Otto in på tårtan jag ställt fram i köket. Han var väldigt nöjd med sig själv. Sedan försökte han klättra upp på balkongräcket, hade sönder morfars balkongdörr, masakrerade en tagetesplanta, sorterade alla morfars kasettband, hittade roliga sladdar, ja och lite till. Han lyckades under de två minuter han var utan blöja också att bajsa på golvet, varvid Julius trampade i bajset. Sedan kräktes Ebba igen. Så det var ett riktigt födelsedagsfirande. Väldigt kroppsligt.

Idag är Ebba fortfarande lite slak. Jag undrar vad det är för sjuka hon har dragit på sig. Hon har inte kräkts men mår illa och har ont i magen. Det blir ingen skola för henne imorgon heller.

Nationaldag och altanbyggardag

Stefan är igång igen. Våra vänner ville inte komma hit när Ebba är magsjuk. Inte så konstigt kanske. Fast hon är bättre idag.

Jag ska åka till K-Rauta och inhandla skottkärra och skruvmoj som passar till vattenkranen ute så jag kan vattna landen och så. Det är egentligen inte alls planterings- och så väder men vad gör man inte? Undrar om det kommer att bli 30 grader varmt idag? Känns så.

Julius har fastnat för Markoolios sommarplåga - Ingen sommar utan reggae. Han tycker den är bra för den rimmar så mycket säger han. Jag tycker faktiskt att Markoolio lyckats fånga precis vad svenskarna vill ha ut av sin sommar. Lådvin och sol, ...lite lullig var dag... Och det här är till Anders... Dricka hemkört och Cola i en uppblåsbar pool...

Lånar bild från morfars blogg

Så här mysigt hade vi det i lördags på utflykt till Steninge slott.

Visst är det idylliskt? Otto och Julius jagade fåglar, det plaskades i vattnet vid bryggan, jag blev av med min kamera (är någon förvånad) och Ebba höll på att trampa på en huggorm. Full fart med andra ord och kanonhärligt

Seg, seg

Ebba är hemma idag, kräktes och hade magont inatt. Mår nu bättre och läser Fem följer ett spår för jag vet inte vilken gång iordningen. Otto leker med stekpannorna. Och jag slösurfar fast jag borde göra en massa andra saker.

Imorgon kommer våra goda vänner på besök och till exempel kunde det vara trevligt med prydligt hem. Öppnar jag dörren till tvättstugan kommer jag att bli överfallen av tvättad och otvättad tvätt. Nu äter Otto macka och kollar in min plånbok samtidigt. Han vet hur man ska hålla sig sysselsatt i alla fall.

Igår var jag flitig och fixade nästan helt iordning landet i alla fall. Om jag nu gjorde det jag borde skulle jag ha tid att avsluta ikväll efter att barnen har somnat. Det är redan för hett och soligt för att jobba ute nu. Oj, nu stoppar han ner mackan i plånboken, det var en ny variant...

Jo, vi ska bada idag också. Julius har simskola till klockan två, sedan hämtar jag honom. Idag tänkte jag stanna dryga timmen och låta Otto plaska i fina vädret. Egentligen skulle jag haft med mig Ebba och en klasskompis också men nu får hon klara sig själv hemma den stunden istället. Det är lite svårt det där med att ha med sig många barn på badet. Otto måste man absolut övervaka HELA tiden, Julius måste man ha lite koll på, han simmar hundsim och klarar sig bättre än man tror men jag kan ju ints släppa honom helt. Ebba kan jag i princip slppa helt men är det många barn i bassängen kan man ju bli puttad osv. Sedan ska man ha ansvar för en 9-åring till då. Som simmar ca 25-50 m. Stefan förklarade för hennes föräldrar att jag skulle ha Otto med och inte kunde ha helkoll hela tiden och det var okej för dem. Men hnder det något kan man ju inte direkt hävda att jag hade ansvar för min 1,5-åring så jag tog inte ansvar för 9-åringen. Å andra sidan om dagmammorna fixar att åka och bada med 7 ungar, skulle jag väl klara 4? Nu blir det ju inte så heller, det blir ju bara killarna.

Egentid

Julius har lurat upp Otto på övervåningen för någon våldsam lek och kojbygge. Jag vill inte veta exakt vad de gör men dörren till badrummet och till Ebbas rum är stängd i alla fall. Hoppas det inte slutar med någon farligt gillrad fälla för Otto. Julius empati är inte helt utvecklad än. Under tiden softar jag i soffan och försöker att inte titta på röran omkring mig.

Förresten

Jag fick behålla mina ormbuksskott! De mejades inte ner av grävgubbarna. Liljekonvaljerna är dock borta men det är okej.

Tomtprojekt!

Det pågår verkligen saker på vår tomt. Vad sägs om den blivande sandlådan, Stefan poserar villigt uppe på den. Tror ni knoddarna kommer ha så det räcker att gräva sandslott i? Och vårt grönsaksland... Jag hoppas vi inte förtar oss... är på ca 24 kvm. Det ska väl räcka hoppas jag. Fyra bäddar ska det bli, för växlingsodling eller vad det kallas. Jag antar att rådjuren och jag kommer att komma i fejd. Har inte sett några än men att tro att det är det samma som att de inte finns, är nog naivt.

Ibland är det spännande

Tänka sig att det kommer grävskopor ända hem till oss. Gratis underhållning på morgonkvisten. Julius plockade fram en stol som han och Otto kunde kampera tillsammans på, första parkett.

Idag fick Otto faktiskt köra grävskopa vet inte om jag verkligen ska berätta det för Julius.

För övrigt om ni undrar är det här normalstatus i tvättstugan. Jag tvättar och tvättar men hinner aldrig ikapp.

Det är så häftigt...

Otto fascinerar mig. Han är en alldeles vanlig 1,5-åring, men jag blir ändå alldeles imponerad över de små saker han nu klarar av. Även om ordförrådet fortfarande är begränsat till mamma (som betyder alltifrån mamma, till kom och hämta mig, jag vill bli buren och till jag vill ha) upp, nej, kiki (kissekatt - Tooticki), aj, aj och till diverse djurljud så förstår han så ofantligt mycket. Man kan säga till honom att hämta skorna, att stänga av dammsugaren om han har satt på den och sätta sig på stolen om han är hungrig!

Det är så kul att kommunicera! Något som han dock låtsas att han inte alls förstår är att han inte får leka med kattmaten och städa kattlådan. Favoritlekar är annars att dammsuga, läsa bok och spela fotboll. Vi var på Djurgården i helgen och han gav sig in i fotbollslek med några pojkar i åttaårsåldern och deras pappa utan att ens tveka. Vill man något får man helt enkelt se till att ta för sig! Att pojkarna inte tyckte det var lika kul som honom det var något han var helt oförstående inför. Jag längtar ihjäl mig efter altan och gräsmatta nu, det var så härligt att se Otto springa omkring halvnaken i gräset. Jag trodde jag skulle dämpa hans framfart genom att ta av honom barfota men han bekymrade sig inte alls över detta. Ska bli så kul att se honom på stranden i sommar.

Ett Djurgårdsbesök innebär för mig också att äta på Blå Porten. Stefan håller inte med, tycker att det är dyrt och att de aldrig varierar menyn. Fast det spelar ingen roll, jag älskar stället. Otto med. Han passade på att upptäcka gården, jaga änderna, stal en blindkäpp från en gubbe och försökte smaka på det som såg gott ut vid andras bord. Hörs det att jag är stolt över marodörtakterna? Det är jag, så där präktigt, olidligt mammastolt!

Vad jag egentligen hade tänkt skriva om från början i det här inlägget är att i och med att jag legat en del på soffan det senaste, så har jag också haft tid att iakta Otto. I vanliga fall är det så mycket man håller på med och fixar, missar mycket. Nu har jag haft tid att bara titta och det är också spännande. Det är otroligt vilken koll han har på oss i familjen, vad vi gör, hur vi gör. Han följer oss med blicken i princip hela tiden och snappar upp och interagerar så mycket mer än vad man tror. Och så blir man förvånad när man säger till honom att; Nu ska vi gå och hämta posten och han direkt går till rätt brevlåda! Det är ju självklart! Han har stenkoll! Det är vi som är långsamma och tröga! Så summa sumarum, av den här skitmånaden som maj faktiskt har varit, så har det ändå funnits ljuspunkter.