Gnällvarning

Jag blev förkyld den 4:e augusti. Har visserligen inte haft någon feber men jag är fortfarande superförkyld. Lägg till foglossning, och spänningshuvudvärk och allmän irritation över allt jobb med uppsatsen så har ni en gnälltant. Nu har jag tagit två Alvedon, sitter här med pappersnäsdukar och försöker arbeta med rättningen av uppsatsen. Jättekul. Hur mycket som helst att rätta. Hade möjlighet att arbeta hela dagen igår och rättade ca 8 sidor.

Jag kan inte längre se något sammanhang i vissa bitar av text. Det är så mycket ändringar och klipp och klistra att jag förlorar fokus. Har sett texten i för många varianter, det bara snurrar. Allt som skrivs ska kopplas tillbaka till teori, allt ska knytas ihop prydligt och snyggt. Frågan är nu om den här versionen leder framåt eller bara i sidled? Men det känns kanske bättre när Alvedonen börjar verka.

Bra för en pluggis till mamma

• Att farfar passar Otto
• Att Ebba tänker baka kladdkaka i eftermiddag och att hon kan göra det nästan helt själv!
• Att Julius leker med grannflickan O, till dagen iförd förutom vanliga kläder även tomteluva (något off-season kan tyckas)
  
• Att Stefan ska laga god middag för att fira gräsmattesådden (som ska äga rum innan middagsdags)
  

Sensommarhus

Visst börjar det likna något? Jorden är nu på plats och i helgen ska vi så gräs. Stefan har krattat ut all jord och går nu som en dåre med välten. Så efter lördag kan det få börja regna!

Min kropp har protesterat å det vildaste över ogräsrensning och andra trädgårdsaktiviteter genom att jag fått akut foglossning. Jag inbillar mig att foglossning är lite som när man misslyckas med att transferera sig och benet blir lämnat kvar. Ont gör det i alla fall.

Så Stefan har fått jobba ensam. Jag har nöjt mig med att skörda brytbönor och sockerärtor i mängder. Det är fantastiskt kul och gott! Vi sådde ju så sent så jag var tveksam till hur mycket som skulle hinna bli färdigt men det var ingen fara. Sallad har vi mer än vi någonsin kan tänkas äta upp och jag har sått en andra omgång med spenat. Dillen måste skördas, helst ikväll men det blir nog inte gjort dessvärre...

Dagens sanning

Så här vill jag jobba... Det här är ett utdrag från en barnmorskeorganisation i USA; Midwives Alliance of North America (Statement of values and Ethics).

We walue:

- The oneness of the pregnant mother and her unborn child; an inseparable and interdependent whole.

- The essential mystery of birth.

- Pregnancy and birth as intimate, internal, sexual and private events to be shared in the environment and with the attendants a woman chooses.

- A mother’s intuitive knowledge of herself and her baby before and after birth.

- A woman’s innate ability to nurture her pregnancy and birth her baby; the power and the beauty of her body as it grows and the awesome strength summoned in labor.

- Our relationship to a process larger than ourselves, recognizing that birth is something we can seek to learn from and know, but never control.

- The concept of self-responsibility and the right of individuals to make choices regarding what they deem best for themselves.

Några semesterbilder

Paddla kanot i Göta kanal var populärt

Ebba hoppar från trampolinen i Stockevik. Hon vågade sig till och med på att hoppa från hopptornet, fast inte från översta dock...

Sista bilden är från en stenstrand i Danmark. Julius poserar, något obekvämt...

Liten blir stor

Nu har höstlivet börjat. Inskolningen är igång och det går bra, men tänk att jag aldrig vänjer mig! Idag har jag lämnat lillkillen för första gången och det känns! I hjärtat och maggropen. Han är ju så liten... Men det är ju bara 15 timmar i veckan som han ska gå och det kommer att bli bra. Då hade Julius en tuffare start eftersom jag skulle plugga heltid. Om jag inte minns fel är Stefan som i princip skött både Ebba och Julius inskolningar. Kanske är det därför jag fortfarande är blödig.

Otto

Otto har blivit så stor i sommar. Han är fortfarande vår bebis men det har hänt så mycket. Och han är lättsam på ett sätt som gör att allt egentligen löper så smidigt. Fast det här är sånt man egentligen inte vågar skriva för då ändras allt igen. Men just nu så sover han hela nätter. Han får fortfarande tutte på kvällen och på morgonen. Morgonen definieras som efter klockan 05. Då får han tutte och somnar om. Stefan nattar honom precis lika bra som jag. Nattningsproceduren består i tutte, godnattsaga och sedan sova. Vi ligger hos honom en stund, sedan kan man gå ut ur rummet och han ligger kvar i sängen. Medan han somnar kan man själv läsa eller titta på TV.

Det känns jättebra att det fungerar så smidigt med tanke på att det inom ett år är fyra barn som ska nattas. Att som tidigare ägna 45 min till en timme åt Otto håller inte i längden då.

Sedan är han så tydlig även om han inte kan prata. Gnäller han är det för att han aningen är hungrig, törstig eller trött. Annars är han för det mesta nöjd, hittar på saker, leker ute på tomten, är med när Stefan snickra eller om jag rensar ogräs. Eller leker i sandlådan under tiden. Det är fantastiskt att ha en tomt och att kunna vara ute på det här sättet. Idag visade jag honom en nyckelpiga och det var jättespännande. Sedan följde han med Tooticki en bit upp i "skogen" på andra sidan vägen och fifflade omkring där.

Kanske hade det varit lika enkelt med Ebba och Julius om vi haft samma förutsättningar som nu och den erfarenhet som vi samlat på oss med tre barn. Det är helt enkelt roligare för små barn att vara ute, det blir mindre gnäll. Och tack och lov för att jag slipper stå vid en gungställning eller sitta i en sandlåda hela tiden jag är ute.

Foucault gör mig galen

Jag är inte tillräckligt intellektuell och djupsinnig, har definitivt inte tid att läsa igenom och begrunda hans idéer. Men det går inte heller att fuska, försöker jag ögna igenom texterna, hitta intressanta kapitel och kanske hitta essensen, så är det helt omöjligt! GUBBE!

Varför kan han inte ha överskrifter på kapitlen som tex makt och sedan definiera maktbegrepp eller diskursbegrepp på en sisådär 2-3 meningar, som jag kan använda mig av? Nehej då, jag ska bli tvungen att läsa hela Sexualitetens historia eller Birth of the clinic och jag lovar det går inte att läsa ett kapitel utan att somna eller börja tänka på roligare saker. Som tex de rabatter jag planerar i trädgården, vilka bärbuskar vi ska ha, huruvida det räcker medd två eller tre äppelträd? Eller den kommande semestertrippen till Danmark som behöver planeras.

Och disken väntar

Konstigt vad svårt det är ibland att bara ta itu med det som väntar, som disken tex. Tålmodigt ligger den i vasken och ser äcklig ut medan jag försöker ignorera den bäst jag kan. Det är inte mycket, det mesta går ju i diskmaskinen. En grötkastrull, brödkniv, termos och lite annat smått och gott. Egentligen är det inte alls jobbigt, när jag väl tar mig samman och gör det.

Idag ska jag iväg och kolla priser på plantor, planteringsdjup och avstånd. Vi ska ju plantera häck också. Och äppelträd, plommon och ett körsbärstrd. Bärbuskar. Helst skulle jag vilja plantera åtminstone bärbuskarna i höst för att kanske kunna få en första skörd av bär nästa år. Sedan ska vi göra som en av grannarna gjort. Ca 500 m bort finns en gammal tomt, de har rivit den förfallna stugan och ska bygga radhus och villor där i höst. Hursomhelst växer en gammal syren där och grannarna har varit där och tagit rotskott. Det ska vi också göra, Stefan har grävt gropar och vi ska göra en liten syrénhäck så vi slipper se deras kompost och vedstack. Lite kul att slippa köpa alla plantor, kul att se om det funkar också.

Sedan ska jag till IKEA och köpa skruvar till hammocken och nya glas, alla vår gamla är sönderslagna. Jag tror att jag kan locka de stora barnen att komma med mig men man kan aldrig vara säker.

Hurra!

Det är verkligen mållinjen! Idag har jag lyckats på mindre än tre timmar att skriva det stycke som jag satt och slet mitt hår över igår! Så underbart! Jag är alldeles säker på att det finns mycket att tillägga eller som kunde göras bättre, men det är i alla fall skrivet! Nu har jag kvar att förbättra bakgrund och resultat, finjusteringar, samt ett hemskt avsnitt i bakgrunden som ska handla om makt, kunskapssyn och modernitet. Sen ska eländet skickas in, jag kommer få tillbaka uppsatsen fullt med röda, blå och gula kommentarer och förslag på ändringar.

Men ändå. Snart finns det ett färdigt manuskript. Och det är banne mig fantastiskt, för som jag har tvivlat emellanåt! Och tänkt att blir jag inte färdig till hösten, då blir det inte färdigt. Och så har jag blivit vansinnig på alla som frågat, släktingar och vänner och kollegor. Hur går det? Är du inte färdig snart? Vad handlar det om EGENTLIGEN?

Snart så kan de som är intresserade läsa och de som bara frågat för saken skull kan få veta att jag i alla fall är FÄRDIG! Och så kunde ju chefen erbjuda mig en fet löneförhöjning och någon hugad professor en doktorandtjänst! Fast det lär inte hända i första taget.

Skönt att bara vara hemma

Det är faktiskt så det känns. Jag tror det är första gången! Jag har alltid älskat att flacka runt på semestern, inte för att vi åkt utomlands eller så, men roligt att vara på vift i Sverige. Jag är förvånad över hur skönt det är att bara vara hemma. Försöker få bort ogräset som växt upp där gräsmattan ska vara. Rensa landet. Vi äter sallad och spenat varje dag, men några fler sockerärtor har det inte blivit. Hittade rejält med blåbär idag när Otto och jag gick en sväng (ungefär 10 m från huset..) Så vi plockade en burk och satt sedan på altanen och åt.

Julius har verkligen hittat en kompis i granntejen, de har lekt hela dagarna och man hör dem skratta högt. Jättekul. Nu åker de bort en vecka och Julius är lite nere för det.

P-piller

Nu kanske det inte förvånar någon, vi har ju trots allt tre barn och ett, ett oplanerat, två mycket planerade och så ett oplanerat till på väg. Kanske är det inte jag som ska ha hand om barn eller kattbegränsning i familjen. Men jag kan bara inte komma ihåg att ge katten p-piller. Hon skulle få på lördagar, hade jag bestämt. Det fixade jag i två veckor. Sedan glömde jag och så har hon fått på söndagar istället. Och nu... taadaa imorse kom jag på att attans, p-piller, hoppsan har det blivit onsdag? Om vi får kattungar är det inget att förvånas över. Och det skulle lika gärna kunna bli åt andra hållet, att jag gav henne för mycket p-piller att jag glömmer bort att hon fått, ger henne igen med massa biverkningar som följd. Stackars Tooticki.

Sötsugen

Nu när illamåendet i princip är helt över, även om jag fortfarande undviker rå lök i sallad, balsamvinäger dressing, kaffe osv, hade jag tänkt mig att försöka dra ner på mitt sockerintag... Jag älskar sötsaker, godis, kakor och bullar! Men jag vill inte föda en 5 kilosklump till bebis den här gången heller och kan jag göra något för att motverka det, så ska jag. Men vilken abstinens jag börjar få!

Hos svärmor fanns det så mycket bär jag kunde peta i mig men här i vår stenöken? När jag jobbar har jag inte tid att knappt ens äta vanlig mat, så då har det gått lätt. Men nu sitter jag här, ledig och allt, ska göra slutspurten på uppsatsen och jag skulle kunna göra rätt mycket för en påse smågodis, eller en kanelbulle... Tyvärr har jag meddelat Stefan mina intentioner så nu kan jag inte föreslå att jag ska cykla iväg och handla något till ikväll. Vilka problem man kan ha... Jag gissar på att jag egentligen har väldigt tråkigt.

Otto har lärt sig att säga gröt, spotta när han borstar tänderna och göra tecken och sjunga en egnhändig Imse-Vimse visa. Annars är det fortfarande mest nej som gäller. När Stefan ska natt honom kan han till och med gå ut ur rummet och lämna honom liggandes i sängen och somna själv. När jag nattar ligger han INTE kvar. Fast han är inte lika mammig som i början av sommaren och det är jätteskönt.

Julius är mest arg. Livet är ofta orättvist mot honom (läs mamma och pappa). Ska man verkligen behöva ha kalsonger på sig när man äter frukost? Varje dag? Plocka in sin tallrik i diskmaskinen varje dag? Allt kan bli en konflikt. Han stampar i golvet, morrar och ryter, nästan gråter och håller för öronen när man försöker förklara. Vilket temperament.

Ebba läser och spelar Harry Potter. Vill inte gärna ringa skolkompisar men hänger med när jag träffat väninnor med jämnåriga och haft jättekul.

Och vi fortfarande inga riktiga sommarplaner. Kanske vandrarhem vid Göta Kanal? Annars finns det att göra här hemma. Imorgon ska Stefan och barnen till Tom Tits. Och jag ska skriva, fast inte på bloggen.

Huslighet

Den husliga mamman har grabbat tag i mig. I går var vi i de småländska skogarna och jag plockade 10 liter blåbär. De är ju visserligen ingenting för bärproffs, men för mig! 3 timmar, liggandes bland buskarna ömsom på knä, ömsom på huk för att inte bryta ryggen. Dessutom har jag plockat 3 liter körsbär, fast där var jag lat och frös in dem med kärnor och allt. Blåbren var ju tvungna att rensas, dessvärre.

Fick med mig 2 kg krusbär också. Så ikväll när vi kom hem till Stockholm har jag kokat marmelad. Den verkar lite rinnig, fast jag följde receptet. Har aldrig kokat sylt eller marmelad tidigare, så vi får se. Så nu finns det om än i rinnig form, krusbärsmarmelad med vanilj och krusbärsmarmelad med whiskey. Den senare smakade ypperligt när jag tjyvsmakade i alla fall.

Annars har Småland bjudit på mest regn. Uppehåll under regntunga skyar. Vi har hunnit med att besöka Singoallas grotta och badat två gånger trots detta. Visst är det sommar när man badar naken i en kall sjö?

När ska jag lära mig?

Ett hungrigt barn = gnälligt barn. Otto har gnällt i en timme nu. Höll på att bli tokig. Kom på att han åt rätt lite lunch och tittade på klockan.... Oj... Nu sitter han och äter fil och flingor i godan ro, mycket nöjd.

Annars har jag tvättat och rensat ogräs. Mer ogräsrensning väntar om jag orkar. Jag längtar så efter en gräsmatta! Inatt har jag drömt att jag dammsög sand och det tog aldrig slut. Och det gör det ju inte heller.

Seg i kolan

Det är jag. Nu är de fem jobbdagarna över och det knns i både kroppen och skallen. Då var gårdagen ändå riktigt lugn och trevlig. Annars har det varit att göra från att man stuckit huvudet innanför dörren. Det är kort om folk också, förstås. Igår hade vi möte och chefen sa att den här veckan och nästa ser det ok ut, men sedan börjar tydligen manfallet. Det ska bli intressant att se hur vi får ihop det.

Imorgon ska vi ner till barnen igen. Vi hade tänkt åka idag men jag behöver en dag för att komma igen innan jag sätter mig i en bli och åker 48 mil igen. Så idag är det tvätta, packa och städa. Och rensa ogräs. Den första sockerärtan ska plockas (!) och lite spenat är färdig att göra en sallad av. Tänk om det kunde vara varannandagsväder nr vi är borta, sol och regn blandat, då kommer det nog att växa så det knakar.

Dags att jobba igen

Ska jobba för första gången på 2 månader. Inser att jag stängt av jobbet totalt eftersom jag inte kommer ihåg koden till omklädningsrummet. Sedan delar jag skåp med U. Det är hon som tagit dit låset. Ett sifferlås naturligtvis. Har jag någon aning om koden? Nej. Jag minns inte ens om det är tre eller fyra siffror. Så nu ska skåpet brytas upp. U är nämligen på semester i skärgården och går inte att nå. Jag hoppas verkligen att mitt datakort och min namnbricka finns där, för jag kan inte alls minnas om jag la dem där eller tog hem dem sist jag jobbade. Har letat på de mest troliga ställena hemma, men inget spår av dem.

Det känns lite trögstartat.

Härlig fredag och SOMMARLOV!

Jag, Otto och Julius var på avslutningen. Jag får alltid en liten klump i magen på avslutningar, Lucia, uppträdande osv. Det är verkligen tantvarning! Efter när det var fikadags bestämde vi oss för att skippa skolans fika från Lidl och åkte och köpte bakelser på konditoriet istället. Satte flaggan på bordet, skålade i saft och höll tal! Enort trevligt och en bra kick för mamma-självförtroendet, fick höra så mycket fint från barnen! Otto ville mest äta bakelser.

Senare på eftermiddagen var det dags för avslutningen på Julius simskola. Han simmar några meter nu. Stolt som en tupp och det är jag med, det lyser väl igenom?

Vi skulle en sväng till apoteket på vägen hem och då började Julius läsa och ljuda ihop vad som stod på skyltarna i butiken. Helt plötsligt bara. Vi har testat lite tidigare i vår men då har han bara blivit arg för att det varit svårt. Nu kom det bara och han kunde knappt sluta! Jätteroligt.

Så nu har barnen sommarlov och ledigt hela sommaren. Inga direkta planer, campa lite, kanske cykla en dag eller två längs Göta kanal? Fast ska vi campa måste jag ha madrass! Sedan finns det förstås hur mycket som helst att göra på hemmaplan...

Försäkringskassan och jobbet

Jag blir galen på kombinationen. Antar att jag inte är ensam om den saken. Jag har varit sjukskriven i en månad ca och det är tydligen bara inte meningen att de ska gå smidigt att få ut ersättningen.

Bara blanketten! För att kunna fylla i sjukskrivningsblanketten var jag tvungen att ringa försäkringskassan för att få hjälp. Idag ringde de hem och sa att jag fyllt i blanketten FEL! De var så ledsna så över att det blivit fel, men nu måste jag tyvärr göra om det. Okej då, sa jag med ett litet morr längst nere i halsen.

Så går jag och hämtar posten. Ett brev från försäkringskassan. De har inte fått något sjukskrivningsintyg från de första veckorna. Ännu ett morr. Jag skickade in intyget till jobbet eftersom det är så man ska göra. Dumt nog tog jag ingen kopia (jättepuckat).

För det första så fick jag för några veckor sedan ringa och påminna arbetsgivaren om att skicka vidare intyget så att jag överhuvudtaget kunde få en blankett från försäkringskassan att försöka fylla i. Nu kan jag ge mig den på (jag ska ta tillbaka dessa fula tankar om jag har fel) att jobbet inte har kvar sjukskrivningsintyget. I så fall måste jag jaga läkaren på mödravården som sjukskrev mig, för ett nytt intyg. Och själv skicka in detta. Pengarna kanske jag får i juli?!

Jag antar att det är ett sätt att hålla sjukskrivningstalen nere... Föräldraförsäkringen är rena barnleken jämfört med detta.

Var är fröpåsarna?

Det har regnat här, så jag tänkte passa på att peta ner de sista fröerna i jorden. Men de är borta. Vem har tagit dem?! Jag som har sån ordning och reda (not). Alldeles säkert har jag lagt dem på ett smart ställe. Frågan är bara vad det smarta stället är. Om jag började städa kanske jag skulle hitta dem, men det är så tråkigt.