Pustar ut

Idag är Otto tillbaks hos dagmamman igen. Och jag tar igen mig på soffan med Ville i sjalen. Lyx är att bara ta hand om ett barn i taget. Lyx är att hinna surfa runt på internet och att hinna fundera färdigt. Jag älskar mina barn så hjärtat nästan går sönder men jag blir en så mycket trevligare mamma när jag får lite egen tid. Igår var jag tydligare tröttare än jag själv förstod. Tänk att det går vara trött och sliten utan att märka det? Det var ju rätt uppenbart humörmässigt i alla fall.

Nu till helgen kommer farfar. På måndag är det sportlovsdags, och jag ska premiäråka tåg med Ville och Otto och Ebba. Julius hänger med farfar till Växjö. Ebba har varit med i tågåkarsvängen länge och Otto har åkt tidigare bevisligen men inte med bebisbrorsan. Jag misstänker att jag kan glömma myset, dvs god bok/tidning, choklad och kaffe! Otto ska få rida på mormors hästar för första gången, jag ska träffa bästvännerna som båda fått sina tredje barn. Herregud vad många barn vi har tillsammans! Och kanske, kanske har den lille skogiskattkillen kommit, håller tummarna för det.

Tuff vecka

Otto har haft scharlakansfeber, Ebba har haft scharlakansfeber, vi har varit på barnakuten 1 gång och till vårdcentralen 1 gång, samt apoteket då förstås.... Ett ytterligare läkarbesök har kunnat undvikas tack vare att vi var bjudna på middag hemma hos vänner igår, en av dem är läkare och skrev snällt ut ett recept på örondroppar... Sedan det vanliga stöket med logistiken i vardagen, tvätt och matlagning och att roa en tvååring som börjar tillfriskna och försöka hinna pyssla om Ebba. Ta hand om lillbebisen och hinna se den friskaste också; Julius.

Stefan var på kurs i Köpenhamn i början av veckan. Det är lätt att bli ogin och missunna varandra egentid när vi bägge är trötta och slitna. Lätt att falla in i; du gör ALLTID eller du gör ALDRIG...

Mamma är blivande skogkattägare!

Min kära mor är som bekant inte så svårövertalad när det gäller djur, speciellt då hästar eller katter. Den här lilla guldklimpen kommer att flytta hem till henne om några veckor och är tänkt att bli Tootickis fästman! Visst är han vacker? Och har den vackraste av färger... svartsilvertigré. Jag hoppas Tooticki faller lika pladask för honom som mamma och jag gjort.

Förresten Milton the cat är tillbaka! Nu har han inte många kattliv kvar! Han har under sitt 13-åriga liv lyckats skada tassen på Valhallavägen, klämma svansen i en dörr så att den måste amputeras, hoppat ner från mammas fönster 2,5 våningar, blivit påkörd och brutit bäckenet, varit på vift två gånger, den ena gången var han instängd i bageriets förråd några dagar... Vad han ägnat sig åt den här veckan vet ingen, kanske inte ens Milton själv? Nu ska han i alla fall få sällskap, men han är van vid andra katter, har ju bott ihop med Bacon, Millan och så Tooticki i somras.

Scharlakansfeber

Ottos storpest visade sig vara scharlakansfeber. Jag såg ju att han var prickig och funderade lite på mässlingen eller scharlakansfeber men tänkte också att det lika gärna kunde vara värmeutslag från febern.

Men han blev bara sämre det lilla livet så igår förmiddags åkte jag med honom till barnakutern på Danderyd. Bra ställe, korta väntetider. Så nu äter han penicillin och vi har bytt febernedsättande till Ipren istället som funkar mycket bättre. Natten har i alla fall varit bättre än den förra, även om han vaknat lite nu och då och klagat över att han har ont i munnen och ont i örat.

Allt är relativt, jag känner mig helt okej trots endast 6 timmars sömn avbruten för amning, Otto och så Tooticki som ville bli utsläppt på morgonkvisten. Men som tur är sover ju Ville väldigt bra på nätterna när han väl somnar. Enligt läkaren är han den som löper minst risk att bli smittadi familjen. Har man haft scharlakansfeber och blir smittad får man halsfluss, utslag kan man bara få en gång. Vi får väl se om någon mer insjuknar.

Idag ska vi softa, kanske försöka komma ut på en promenad i vagnen och hämta Julius.

Feberrekord i familjen

Nu är det Ottos tur att bli sjuk efter Stefan. Han har haft hög feber sedan i fredags. Idag toppade han med 40,4 och då var han rätt skruttig. Det måste ha snurrat rejält för han tappade nästan balansen när han försökte stå på benen. Och så var han som en talskiva som hakat upp sig. Allt han sa började på inte. Inte battu (vatten) (x 20), inte faff (saft) (x 20), inte gass (glass) osv. Inte sova, inte läsa, inte, inte, inte. Och så slocknade han mellan varven. Som tur var så har vi ändå kunnat få i honom både saft, glass och vatten. Och han kissar så helt uttorkad är han inte. Men när febern gått upp har han skakat i kroppen och så har han ett lätt utslag på hela kroppen.

Så vad är chansen att Ville klarar sig undan det här? Inte så stora skulle jag tro. Vi tvättar händerna bäst vi kan men det är nog struntsamma i sammanhanget. Och vad är oddsen för att kära mormor slipper undan sjukan? Hon har varit här i helgen och är ju inte så van vid hemska barnbaciller...

Everyday Blessings

Otto har fått tag på en riktigt bra bok! Everyday Blessings. The Inner Work of Mindful Parenting av Myla och Jon Kabat Zinn. Kan varmt rekommenderas! Vår samvaro med barnen består annars av en salig blandning av Jesper Juul, lite Anna Wahlgren (det är då inte hennes syn på mat och sovvanor, utan hennes åsikt att barn vill vara med och vara delaktiga i vardagslivet), Attatchment parenting och så allt gammalt skräp och otrevligheter som hängt med en genom livet... Men jag försöker ta till mig devisen: Good enough. Jag är good enough, inte perfekt.

Lite Villebilder

Vackra ögon, framträdande näsa och så lilla hakan! Han är så söt tycker den högst partiska modern!

Otto och Villegos, ganska sällsynt. Vanligare är att Otto klappar Ville och tar på honom. Häromdagen fick han hålla honom - och oj vad stolt han var! Gose-Otto!

Sova med Ebba funkar bra. Bebispassning av högsta kvalitet...

Fettisdag

Idag har vi ätit semlor, fast vi tjuvstartade redan förra veckan, då Ebba bakade. Gott var det i alla fall!

Nattuggla

Vissa kan inte sova på nätterna. Det är inte mitt problem. Mitt problem är att jag trivs bra med att vara uppe, har svårt att komma i säng. Så jag får skylla mig själv. Imorse vaknade Ville kl04.45. Jag tittade på klockan och konstaterade att om han bara somnar om kan jag sova 1,5 timmar till! Underbart! Men somnade om var precis vad han inte gjorde. Klockan 05.15 gav jag upp och gick upp. Precis när Ville började varva ner vid 6-tiden, då vaknade Otto.

Frågan är nu. Avboka Villes hörseltest på KS klockan 10.30 och sova istället eller försöka överleva på koffein? Hädanefter MÅSTE jag komma i säng vid 23 senast.

Katten Milton

Katten Milton är bortsprungen. Eller borttappad, vilket som. Sedan i torsdags saknas han hemma hos mamma. En trettonårig svanslös korsning mellan leopard och hare. Mycket neurotisk men väldigt vacker. Hoppas, hoppas han kommer hem.

Återvänder

Från vad då? Från koma kanske... Har varit såååå trött. Det är jag nog fortfarande men det går lite upp och ner. Otto vaknar tidigt vid 6-6.30 på morgnarna och Ville är en kvällsbebis som är vaken till tolv - ett på kvällarna. Förra veckan var Stefan i USA och även om jag fick aldrig så mycket hjälp av svärmor och verkligen fick sova ut så kände jag mig helt slut! Konstigt.

I lördags kände jag mig verkligen som stormamman. Ensam hemma med alla barnen plus två kompisar till Ebba och Julius som var där och lekte. Och alla fick lunch, halleluja!

Igår var Ville och jag hos kiropraktorn. Fascinerande hur fruktansvärt obehagligt det är att bli knäckt, jag vänjer mig aldrig. Det känns verkligen som jag ska gå av på mitten. Men efteråt, kan jag sträcka ut hela kroppen och andas lättare! Så nu är det träning som gäller. Promenerar gör jag så mycket så vardagsmotion får jag så det räcker. Den där halvtimmen om dagen som man ska röra på sig, det är inga problem. Nu måste jag dock få upp styrkan i rygg och mage. Magmusklerna är helt obefintliga! Så ambitionen är 3 halvtimmar i veckan. Jag drömmer om att testa på Ebbas kampsport Chay-in-do till hösten. Det verkar så kul! En blandning av kampsport och yoga. Det tror jag är precis vad jag behöver.

Idag...

idag har Julius åkt skridskor med Stefan och lekt först med E sedan med grannflickan O. Ebba har provat Chay-in-do (kampsport blandat med yoga typ) och läst. Otto har hjälpt till att baka pizza (pannkaka), diskat och läst Gittan och gråvargarna tre gånger. Den är fantastiskt kul och spännande tycker han. Ville har mest skrikit. Han är en varannandagskille. Igår var han en supercool fjärde bebis som bara hängde med och slappade. Idag har allt blivit fel för honom. När det blir fel vill han inte, absolut inte åka sjalen. Jag tror faktiskt inte heller att han har ont i magen, det är bara som det blir fel rytm på dagen. Plus i kanten för nu har han börjat le på riktigt, inga filmstjärnesmajl men ändå riktiga leenden. Hjärtat smälter. För övrigt är vi rätt trötta. Just nu väntar jag på att han ska somna.

Liten hjälpreda?

Det gäller att börja i tid. Ville hänger redan i tvättstugan.

Ture Sventon och Mazarin

Om man tittar på Ville i profil när han är vaken ser han ut som Ture Sventon. Bortsett från håret då. Mycket panna, skarp profil, vaksamma ögon och en mycket obetydlig haka... Framifrån ser han ut som Mazarin i Loranga, Dartanjang och Mazarin. Runda, hängande pöslinder och vänliga ögon. Konstigt nog är den här blandning bbedårande och han är världens sötaste förstås.

Magont

Nu har han fått magont på nätterna. En månad gammal, Stefan har börjat jobba och det är dags att få in rutiner... Då! Sover sött fram till klockan 22.00 och sedan drar det igång. Fast igårkväll började han klockan elva efter att vi sovit en timme. Det var värre. Kanske kunde han lägga skrik-och vanka-runt-tiden till klockan 21-23 om han nu nödvändigtvis måste ha magknip. Det är tur att jag har sjalen, jag vet inte hur jag skulle bära mig åt annars.

Idag var dessutom första heldagen ensam med Otto och Ville. Det har gått bra trots för lite sömn. Det har på det stora hela varit en bra dag. Otto lagade middagen nästan helt själv (!). Otto kan som han själv säger. Han lagar bara pannkaka. Idag var det dock frästa rotfrukter och överbliven lammstek från i helgen. Men Otto lagade pannkaka, så det så.

Liten sammanfattning av 2007

Det har varit ett hektiskt år kan jag dock säga. Flyttade in i januari. Ny skola för Ebba, dagmamma till Julius. Stefan har byggt altan och vi anlade början till vår trädgård och hann i alla fall med att odla lite grönsaker och en herrans massa sallad (köp INTE salladsfrön på "matta" om ni inte driver ett stort kollektiv eller dagis). Jag började jobba igen i april, hade min första riktigt förfärliga upplevelse som barnmorska (det kommer ju förr eller senare) och sedan blev jag tokgravid igen. Oj vad jag mådde illa! Hela april, maj och juni liksom försvann i illamående. Sedan var det dags att ta tag i uppsatsen. Mot all förmodan blev den faktiskt färdig i september. Så nu är jag magister, gud bevars...

Oktober och november har varit riktigt lugna förutom att jag fixat och ordnat inför att Ville skulle komma. Och att han kom nästan tre veckor tidigare! Det hade jag aldrig trott, kändes nästan lite snöpligt, så här skrev jag natten då värkarna började:

Klockan är snart kvart i tre på morgonen och jeeesus vilka förvärkar jag har. För snälla säg att det inte är dags än! Ska försöka lägga mig med värmekudde och en kopp thé och hoppas det går över. Jag ska till IKEA idag och till Kista. Har inte hunnit klippa mig heller! Som om nu det var det viktigaste. Helst sanslöst men jag är inte riktigt färdig med denna graviditet!

Fast jag fick inte bestämma det även om vi hann till IKEA dagen efter innan det satte igång ordentligt. Men nu i efterhand känns det bra att han kom tidigare. Vi har dessutom haft en jättebra jul och nyår. Perfekt faktiskt när jag summerar. Vi har slappat och slöat och faktiskt hunnit träffa kompisar också.

Något som jag faktiskt är lite extra glad för är att en kompis som jag tappat kontakten med hört av sig. Hon och hennes familj var här igår och vi hade jättetrevligt. Det känns som vi kommer att fortsätta att hålla kontakten nu faktiskt.

Det bor en drake i vårt hus

Draken och krokodilen bestämmer sig för att gå upp och bita Sujja (=Julius)

Men hittar ett gott Pappaben på vägen istället. Han blir jätterädd...

Bildkavalkad

På juldagen uppvaktaes Otto! Fast det var svårt att blåsa ut ljusen själv...


Otto fick en fin grävskopa av morfar i julklapp, den leks det flitigt med

Tomten kom hela vägen från Eslöv i år

Man kan fråga sig om vi har haft dåligt samvete i år när man tittar på mängden paket... Det här var dessutom inte allt

Julkatt 2007

Att vara fyrbarnsmor...

Är att definitivt inte ha tid att skriva de inlägg i bloggen som jag tänkt mig... Är att inte ha tid eller lust för den delen heller att vara ute på internet. Så det är tunnsått med nyheter från familjen. Men jag kan meddela att Ville fått sin första förkylning, snörvlar och hostar gör han stackarn. Att Ebba och Julius har varit och bowlat med Stefan idag och att Ebba var arg hela tiden... Och att Stefan har ont i ryggen konstant, så vi måste investera i en ny säng! Det är tydligt att vår säng inte fungerar.

Sedan kan jag även berätta att Ottos tvåårsdag har firats och att Anders varit här. Det är alltid lika trevligt när han kommer. Vi hann prata en del också när jag promenerade honom ner till tåget på kvällen och han dessutom missade det...

Ville - 2 veckor

Tiden rusar iväg. Han är redan två veckor, hur nu det gick till? Inatt har han sovit helt gudomligt, bara vaknat för att äta, inget magknip eller gnöl.
Man blir trött av att vara fotomodell...