Alive...

Vi har flyttat och idag är det tisdag som jag längtat efter. Det värsta är gjort, nu är de viktiga funktionerna i hemmet på plats. Köket iordning, badrum, kläder, Otto och Julius rum. Alla har nånstans att sova! Skridskor och gympakläder är hittade.

Har ingen telefon än, posten kommer inte, ingen mobil. Men mobilt internet i alla fall. Vi kan således endast nås via Stefans mobil...

Det är både bra och dåligt.

Jag tror aldrig jag har varit så slut. Huset är fantastiskt fint, allt funkar, vi trivs. Men jag har varit så trött att jag inte riktigt kunnat njuta. Blivit arg för minsta lilla, orkar inte med oflyt och andra människor, inte ens de jag tycker om. Men idag har en av mina fantastiska väninnor varit här, vi har ätit lunch och babblat en massa, så nu tror jag det vänder!

Man börjar med att packa det käraste man har...

Om tre dagar går flytten, man kan bli trött för mindre... Det kanske tar lite tid att få till internetuppkoppling osv, så ni får ha tålamod om inte bloggen uppdateras på ett tag!

Fullständigt osannolikt

Det är sånt kaos här hemma. Kartonger, kartonger och skräp. Stora svarta plastsäckar, en gammal paj TV under trappen, papperskassar med skräp osv. Nytvättad tvätt och smutsig tvätt. Och leksaker, drivor med leksaker! Smulor på golvet i köket, ingnuggad gammal leverpastej. Några knivar, en röd telefon, decilitermått och två skärbrädor.

Suck. En ettårings iver i kombination med flytt och uppsats funkar inte bra. Men. Nu har jag i alla fall skickat iväg lite material till min handledare och tar en paus under flytten. Suck igen. Det känns som om alla i min omgivning tycker att det är konstigt att jag inte får färdigt uppsatsen. Hur går det? Är du färdig snart? Jag vill morra och bita dom i benen. Samtidigt smyger en gnagande känsla in på. Är jag odiciplinerad? Bedrövligt ointelligent och långsam?

Ikväll ska jag i alla fall lägga mig tidigt, senast klockan tio, inte sitta uppe till tolv eller ett och jobba. Jag ska slötitta på TV...

Men innan det blir kväll ska jag:
- Ringa dagmamman
- Maila Ebbas skola
- Beställa tapeter
- Packa kartonger
- Fixa lunch
- Hänga tvätt
- Gå ut med Julius och Otto och åka pulka
- Planera middag
- Skriva en att köpa lista på viktiga saker vi måste ha innan vi flyttar...
- Packa fler kartonger

Fundering

Det är lustigt det här när man tränger djupare in i ett ämne, vilken process det är. När jag började att läsa den litteratur som ligger till grunden för min magisteruppsats tyckte jag att det var snårigt, svårförståeligt och en massa begrepp som bara halkade omkring.

Nu när jag läser samma böcker om igen för att fylla på bakgrunden och hämta referenser till min påståenden tycker jag plötsligt att det är så självklart! Deras kunskap är plötsligt min! Nåja, plötsligt ochplötsligt efter 2,5 år men, men... bättre sent än aldrig. Nu återstår det sista steget - att kunna förklara för andra!

Frågan är OM och isåfall NÄR...

jag ska avsluta denna förbaskade uppsats. Men om jag nu kommer att göra det, då ska det banne mig firas! För just nu känner jag att det är en bedrift att överhuvudtaget skriva. Heltidsjobb med barnen på dagarna, försöka packa, hålla ordning, laga mat osv. Sedan efter 20.30 jobba. Med den nya approahen att jobba sent och sova förmiddag med Otto går det faktiskt bättre att skriva. Men jag är ruggigt trött på förmiddagarna å andra sidan.

Idag har Julius bitvis varit på mycket dåligt humör. Och när jag summerar dagen så kan jag förstå varför, för det var inte så mycket på hans vilkor idag. Å andra sidan har det varit det tidigare i veckan, så det må väl vara hänt. Men vi har bakat bullar och han var nöjd vid dagens slut.

Otto har precis idag lärt sig att klättra upp i soffan och i våra fåtöljer och det är jättekul. Att ta sig ner från soffan är skåpmat, det har han kunnat länge. Han går baklänges nerför trappan också mycket prydligt, och har vid två tillfällen hunnit halvvägs ner själv innan jag vetat ordet av. Dåligt mammasamvete och fjärilar i magen, för även om han kan, så finns det ju en viss fallrisk.

Ebba gjorde mål på fotbollsträningen ikväll, efter en passning av en lagkompis sköt hon en höjdare! På hemvägen berättade hon att hon drömt att det brjade brinna i vårt hus, hon upptäckte det och farfar kom och släckte elden! Way to go FARFAR!

Jag har hittat en kasse gamla brev, observera papperskasse! från jag var 12 år och framåt. Först tänkte jag bara slänga allt men vid närmare eftertanke behåller jag breven från familj och nära vänner. Och oj vad mycket jag har glömt! Det får bli en låda uppe på vinden, med dagböcker brev och andra skriverier, något att bita i om 20 år?!

Ja, det var lite om dagen idag, nu ska jag återgå till det andra skrivandet.

Jag blundar, går därifrån och låtsas som om jag inget sett...

Prövar ny approach ikväll...

Jag ska sitta och jobba ett tag till, kanske till ett eller två inatt. Sedan sova sängen. Inget försöka jobba när Otto sover imorgon på dagen, då får jag sova igen. Hoppas det funkar...

Lägger ut en magnetrebus som Ebba gjort. Kanske inte så lätt att se hur hon tänkt via webben, men det är finurligt, kan jag lova (stolt mor). (Stortån tillhör Stefan...)

Försenad julbild

Jultomten var lång och smal och kom från Dalarna i år. En liten fågel (5 år gammal) viskade dock i mitt öra att jultomten väldigt mycket liknade familjens så kallade överhuvud (syftar på längden och inget annat). Förra gången vi firade jul på Vilan var tomten från Finland, drack snaps och vi fick vänta på honom väldigt länge. En mycket ambitiös tomte var det då, nästan överambitiös, sägnen gör gällande att han gick vilse på fälten på väg till Vilan...


Visst är han en sötnos?

Förra sommarens bästa

Julius bästa förra sommaren var vårt äventyr på Omberg. Jag håller med, det var fantastiskt. Fast just då var det varmt, flugigt och en trött liten kille ute på vandring!

Ebbas bästa, sa hon efter en stunds funderande, var Englandsresan till morfar.

Eftersom jag är så RYSLIGT upptagen...

och inte alls ska vara här och skriva, så kommer en liten rapport i punktform:

- Jag försöker skriva uppsats

- Jag bakar bröd som besatt... älskar doften av hembakt bröd och har hittat ett nytt favvorecept.

- Min mobiltelefon blev stulen när jag och Julius var på Sollentuna husdjursmässa idag. SURT. SUPERSURT. Stulet blev även SL-biljetthäftet. Där fick jag för att jag sa att jag faktiskt aldrig blivit bestulen på något i Stockholm... Så glöm att försöka nå mig nu om jag inte är hemma. Och jag vet att det inte varit lätt tidigare heller...

- Vi har det mysigt och lite jullovsstämning trots alla kartonger som fyller huset.

- Jag tittar på katter på nätet och har till min förvåning upptäckt att katter tydligen inte längre är djur som behöver, eller ens mår bra av utomhusvistelse. Svenskars riskfokusering har tydligen även nått katten. Inte bara vi svenskar riskerar att leva ett liv där vi kan dö, även katter med sina nio liv kan det också... Även huskatter ska gå i koppel, inte längre bara snordyra raskatter. Hur kul tycker katter det är att gå i koppel?!! Hemlösa katter adopteras bara bort om man INTE har barn under 6 år, själv är äldre än 65 (man kan ju dö ifrån den stackars katten) och så ska katten helst vara inne. Kattungar adopteras bara bort två och två, för att de ska ha sällskap och lära sig att vara katt. Jag trodde att katten oftast föredrog att vara ensam herre på täppan?

Nå, det här sista blev längre än som var tänkt, men jag kunde inte hindra fingrarna som snabbt gled iväg över tangentbordet....

De leker!

Idag har Julius och Otto lekt för första gången! Om nu inte busa i sängen räknas till kategorin lek? Julius lektält är uppsatt och Otto bara ÄLSKAR att busa med Julius där inne. Hans hår står helt på ända, av all statisk elektricitet. En enda gången han blev ledsen var när Julius välte tältet upp och ner och han fortfarande var kvar där inne...

Faster Fi kommenterade i jul att vi går på Julius rätt hårt, det blir mycket gnat och tjat på honom. Jag håller med henne, jag försöker att tänka mig för, men jag tappar lätt tålamodet när han är så aggressiv och på Otto. Lösningen ligger nog inte i fler tillrättavisningar, han kan dem nog i sömnen, vid det här laget.

Just nu leker Julius med Sebastian och jag hörde honom säga; Fast jag är inte som min mamma, hon blir jättearg direkt. Ja, det skar i mammahjärtat. (Nu kom Stefan hem och kommenterade att Julius också blir jättearg direkt, så vi är väl likadana helt enkelt.)Well, well...

Nyårslöfte

Julen är firad, barnen fick många klappar, Otto är numer vår finaste lilla ettåring och vi är hemma igen! Här hemma har jag på en dag lyckats åstadkomma kaos. Böckerna är nästan nerpackade i kartonger, halva bokhyllan är nermonterad i uterummet. Vardagsrummet är till hälften fyllt av tvätt och tvättställningar och leksaker, andra halvan av kartonger. Som om det inte räckte har jag gått igenom Julius leksaker och sorterat ut... på golvet i hans rum. Inte för att han har några invändningar mot detta förfarande precis... Jag har även rivit lite i vårt sovrum, packat ner lite linne, rivit i klädkammaren, halva klädkammaren står nu i korridoren utanför. Mycket praktiskt. Hittade Ottos klossar i alla fall.

För övrigt har jag bara ett nyårslöfte och det är: Jag ska bli klar med uppsatsen.

Pepparkaksbak

Känner ingen direkt julstämning i år men nu har vi bakat pepparkakor så nu är det snart jul! Dessutom har det snöat ikväll, till Ebbas och Julius stora förtjusning. Det fanns en liten kille som också ville baka pepparkakor, i alla fall ville han äta degen... Och blev mycket besviken när han inte fick!

Ettårsnostalgi...

Otto åker tåg

Trevlig tisdagskväll

Nu har den kära brodern firats med pompa och ståt (allt är relativt!) att han är färdig med D-uppsats, tagit examen och fått jobb. I alla fall är det vad jag firade! Åkte med Otto till Linköping och mötte upp Ruth och Anders efter framläggningen av arbetet. Det kändes inte meningsfullt att försöka vara med på själva framläggningen, dels på grund av Otto och dels därför att jag faktiskt inte vare sig har satt mig in i vad de gjort och misstänker att jag inte heller skulle klara av det. Det handlade om modulering av något slag i alla fall. De fick med beröm godkänt, den gode brodern och hans kamrat. Kul!

Vi åt gott på Indisk restaurang, drack vin (1,5 glas räcker mer än väl för mig nu för tiden) och hade mycket trevligt. Otto visade hyfsat restaurangvett-och-etikett och slocknade först i vagnen på väg hem till Anders. Roligt att se hur han har det i lägenheten och det blev fortsatt prat och tedrickning, alldeles för sent men mycket trevligt, för att upprepa mig själv.

Inatt jag drömde...

Jag var på jobbet inatt och allt gick som det INTE skulle. Jag gjorde allt sånt som man inte ska. Slutade med att jag opererade bort livmodern på en kvinna som jag förlöste med sugklocka! Glömde bort hennes bebis också. En sån där dröm när man jobbar och sliter som ett djur men hela tiden ligger steget efter och glömmer saker. Insåg efteråt att det inte riktigt är mitt ansvarsområde att operera bort någons livmoder. Nu skulle hon ju aldrig mer kunna föda några barn. Funderade på att mörka det hela, låtsas som om inget hade hänt. Kände på mig att det inte skulle funka. Insåg att jag skulle bli anmäld och förmodligen förlora jobbet.

Dessutom skickade Julius ner Otto fastbunden på en kälke från ett berg. Han låg där avsvimmad och jag missade det. En annan kvinna upptäckte vad som hänt och jag blev rosenrasande på Julius som svarade som han brukar: Det var inte meningen. Jag förstod att det inte var verkligen inte var hans mening men jag var så arg att jag var nära att slå honom. Då blev jag väckt av Stefan. Var lika aptrött som när jag somnade igårkväll. Så trött att jag mådde illa och ynkade mig...

Har fått sova igen en halvtimme nu på förmiddagen. En kopp kaffe på det och nu är jag fit for fight igen!

Seg dag

Upp i ottan imorse. Klockan 07.15 drog karavanen med modern och tre barn till Vallentuna. Skridskoåkning för Ebba med nya klassen. Julius fick också åka, kul jag har faktiskt aldrig sett honom åka innan (skäms lite). Vi kommer att bo med cykelavstånd till ishallen så det kommer bli enkelt att åka lite på helgerna om man nu har lust. Och det kliade faktiskt lite efter att hasa ut på isen, när barnen åkte. Tråkigt att bara stå vid sidan av. Men med Otto på ryggen blev det i alla fall inte så kallt.

Medan Ebba fortsatte sin dag med nya klassen åkte jag och Julius iväg för att hälsa på dagmamman. Han tyckte vi var där för kort stund men klockan hade hunnit bli elva och jag var så hungrig att jag inte stod ut. Så det blev riktig bukfylla - kebabrulle för mig och Lasagne till Julius.

Vi hälsade på Ebba i skolan en sväng på hennes lunchrast och jag såg direkt att livet inte var på topp. Men hon försökte tappert lilla Tosa-losan. Lekte häst. Inte direkt hennes favoritlek.

Julius och jag åkte också en sväng till huset. Idag har jag känt mig så negativ till hela flyttgrejjen. Såg de detaljerna i huset som jag inte är hundra procent nöjd med. Oroade mig för att golven inte är tillräckligt täckta, hur ska det INTE kunna bli märken? Och tomten, detta lerhål till tomt...

Såg några minuter på lyxfällan på TV3 medan jag sövde Otto och fick magsnörp. Vi måste få mer koll på utgifterna, jag måste börja göra månadskalkyler igen. Så mycket att göra, så många måsten och nej usch, vore det inte enklare att bara bo kvar. Ha en nöjd dotter med fina kompisar och en bra lärare. Jag känner mig tveksam till Ebbas nya lärare också. Fick ingen riktig kontakt med henne kände jag. Bläää. Nej ikväll känns allt som vi har, bättre än det som kommer att bli...

Kan oxå vara så att jag är trött. När jag tänker efter så är jag aptrött. Ska lägga mig istället för att gnälla.

Några bra och mysiga saker:
- Mysigt att Otto har börjat kommunicera så mycket. Det är ju inte så konstigt när han snart är året men lika mysigt i alla fall. Han säger däää, pekar på det han vill. Vet var bilen, båten är för nå't. Säger man Spott ut, så gör han det. Älskar att busa, är en riktig filur.
- Hipp, hipp hurra för att jag inte är en lika arg mamma som för några veckor sedan! Jag kan få iväg Julius till dagis utan att få ett psykbryt trots att Otto vrålar hela tiden.

Kul på kulturhuset

Hade vi idag. Jag och pojkarna. Vi har varit på flacken sen 10 imorse, först logopedbesök för Julius (det gick bra, han är lite sen i tungmotoriken, vi har fått övningar!) BVC-besök för Otto. Totto (som lillkusin K säger) väger 9665 och är 76 lång. Julius vägde vid samma tidpunkt 1kg mer och 3 cm längre...

Vi lunchade på Åhléns medan Otto sov. Satt på höga stolar och tittade ut. Helt ok mat också. Sen skulle vi handla julklappar och jag lyckades handla julklappar till både Julius och Ebba utan att han märkte det. So innocent! Jag hade berättat redan innan för Julius att vi skulle till leksaksaffären. Så han hade tömt sin sparbössa på 20 kronor och inhandlade efter lite om och men glaskulor. Först gick vi igenom vad alla Fisher-price gubbar kostar, den här borgen den kostar 3000 kr, piraternas gömställe (som han önskar sig sååå mycket) xxx kr. Julius konstaterade att leksaker är dyra. Mmmmm...

5 december och alla julklappar inhandlade! Hurra! Vi tog en sväng på kulturhuset också. Det var otippat kul, väldigt bra. Julius pysslade och sydde i verkstan, jag och Otto var delvis hos honom och delvis i de andra rummen. Otto hade jätteroligt, gungade klättrade och kollade in alla barn. Så det får bli repris snart. Önskar bara att Ebba hade varit med...

Kameran upphittad

Så här ser det ut nu. Känns bra! Vårt hus!