Min dagbok på nätet. Om mitt vardagsliv med familjen, jobbet och allt det andra som verkar viktigt i livet.
fredag, maj 08, 2009
Vissa inlägg....
Blir så tråkiga att jag nästan gråter.... :) Så kan det vara, men jag får väl bjuda på det, ungefär så här roligt är mitt vardagsliv. Men det är väl förunderligt att någon läser överhuvud taget.
3 kommentarer:
anna
sa...
Jag läser allt! Nej, de är inte tråkiga, uppriktiga. Och vilken FIN grusgång ni håller på och anlägger!!! Kul! Visst inte att ni hade såna planer! Det kommer att bli så fint!
Tack... Ibland får jag skrivvånda. Ja visst blir det fint med grusgång! Det var Stefan som kom med idén! Det ska bli en rosenportal oxå så småningom om bara rosjäveln ville vakna till liv från de döda.
En tanke vi har för en något liknande gång i vår trädgård (som fanns när vi kom hit) är att bygga en pergola över den. Men det är ett framtidsprojekt som ännu inte fått någon form. Och en pergola tar ju mycket plats.
Om detta att saker och ting inte alltid är som man vill, tänker sig, att de skall vara. Av någon konstig anledning är det så mycket lättare att skriva om detta än när allt löper på som det skall. Samtidigt är det en väg att bearbeta problemen, att få form på dem och sätta dem på pappret (skärmen). Och att på det viset också dela dem med oss läsare. Bra för dig, bra för mig. Fortsätt du att beskriva det som är tungt och tröttsamt när det behövs.
3 kommentarer:
Jag läser allt!
Nej, de är inte tråkiga, uppriktiga. Och vilken FIN grusgång ni håller på och anlägger!!! Kul! Visst inte att ni hade såna planer! Det kommer att bli så fint!
Tack... Ibland får jag skrivvånda. Ja visst blir det fint med grusgång! Det var Stefan som kom med idén! Det ska bli en rosenportal oxå så småningom om bara rosjäveln ville vakna till liv från de döda.
En tanke vi har för en något liknande gång i vår trädgård (som fanns när vi kom hit) är att bygga en pergola över den. Men det är ett framtidsprojekt som ännu inte fått någon form. Och en pergola tar ju mycket plats.
Om detta att saker och ting inte alltid är som man vill, tänker sig, att de skall vara. Av någon konstig anledning är det så mycket lättare att skriva om detta än när allt löper på som det skall. Samtidigt är det en väg att bearbeta problemen, att få form på dem och sätta dem på pappret (skärmen). Och att på det viset också dela dem med oss läsare. Bra för dig, bra för mig. Fortsätt du att beskriva det som är tungt och tröttsamt när det behövs.
Skicka en kommentar