Nu har jag faktiskt hunnit landa lite i att jag har börjat jobba igen. Jobbhelgen har varit bra, jag är så glad att det inte varit kaos. Men visst känner jag mig lite seg ändå. Och igårkväll när jag körde hem satt jag och funderade på om jag verkligen gjort allt enligt rutiner. Speciellt alla journaler, allt som ska fyllas i, det är lätt att glömma att fylla i, även om man försöker gå metodiskt till väga. Ibland undrar jag verkligen om mitt minne är som det ska. Jag kan komma ihåg jättemycket men just nu har jag två problem. Det ena är namn. Jag kan hälsa på någon och sedan sekunden senare inte ha en aning om vad denne/denna heter. Jag tror inte ens jag försöker komma ihåg. Så jag får tjuvkika i alla papper vad människorna jag träffar heter, men sedan är jag ändå rädd att jag ska säga fel... För det sitter inte. Och så tycker jag det är så otroligt viktigt med namn. Jag blir själv irriterad om någon inte kommer ihåg mitt, eller alternativt säger fel.
Det andra som är skvatt omöjligt är att hålla reda på klocka, mobil, nycklar, plånbok, ID-log-in på jobbet. Det är ju ingen nyhet, jag vet ju att jag är kass på detta, så jag kontrollerar och kontrollerar och håller på att bli galen på kuppen. Och så uppe på detta när jag blir osäker på om jag verkligen fyllt alla fält i journalerna. Suck, dubbelsuck. Jag kom fram till att jag nog hade fyllt i allt, men frågan var om jag bara sparat eller om jag tryckt på skapa text och spara. Sedan tänkte jag att, ja de brukar ju höra av sig som ett brev på posten om man gjort fel eller glömt. På mitt jobb är det sällan trevligheter när man får ett brev internt eller en lapp... Det är inte frågan OM man kommer att bli anmäld till HSAN under yrkeskarriären utan snarare NÄR. Fast detta är ju alla medvetna om och har valt det här jobbet ändå. På grund av allt det andra som är så fantastiskt roligt. Att få vara med om underverk dagligen. Då kan man ta en del skit också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar