Nu har jag fått inläggen till löpardojjorna. Igår efter jobbet åkte jag in till stan och hade tokmycket tid. För jag var ENSAM! Alldeles ensam! En latte och en macka och en tidning och så en strosa på stan och kolla i affärer utan barnvagn. Underbart. Köpte kläder till barnens avslutningar, så nu kan jag pricka av det på listan. Fast till Ebba kan man inte handla utan henne längre. Då blir det bara fel. Men hon blev glad för sina 2 små toppar som hon bett mig köpa länge. För såna har alla andra i klassen....
Det var lite kul att se vilken effekt det blev när jag blev filmad på löpbandet med inläggen i. Plötsligt var nedtrampet spikrakt istället för att skeva inåt. Dessutom hade de REA på massor av plagg så jag köpte nya långa löpartights (mina hemma är faktiskt för stora numer) och ett fint lila linne. För halva priset. Trevligt.
Sedan bar det av till kiropraktorn på andra sidan bron. Och hon är bara bäst! Nej, jag har inte 1,5 cm skillnad på benen. Endast 0,5 och det är helt normalt! Däremot justerade hon bäckenet och benen. Och konstaterade att jag har en liten inflammation nära höftböjaren för att jag är svag i muskulaturen runt omkring. Så nu ska det bli djupa benböj med stång! Det är det som är så bra med henne. Jag blir aldrig utdömd utan bara peppad. Det här problemet kan jag fixa med hjälp av träning på det ena eller andra viset. Jag har ju gått hos henne sedan 2001, så jag vet att hon har rätt. Alla råd hon har givit mig under åren har stämt. Och hon har dessutom fixat till två av småkillarnas sneda nackar som bebisar (tortocollis) och hjälpt dem med skrikmagarna. På bebisar blir det ett litet lätt tryck och så ips, vips ingen koliksmärta och ingen sne nacke. Men det kallas visst kvacksalveri av läkarvetenskapen. Om detta skulle jag kunna hålla en lång utläggning men inte idag! Jag nöjer mig med min egen ihopsnickrade "helhetssyn" på kroppen, att det inte räcker med att titta på en detalj i kroppen för att lösa ett problem, utan man måste ta in alla bitar, eller i alla fall fler.
Så nu är jag friskförklarad och imorgon bär det av ut i spåret. Inflammation i muskeln ska botas med lite akupunktur, det kan jag nog be en kollega att göra. Om hon visar mig vilka nålar, kan jag göra det själv sedan.
Efter alla ärenden på stan och jobbdag kom jag hem till familjen klockan halv åtta och möttes av 100% ren och skär kärlek av Ville. Han kramades och pratade och pratade länge, länge. (Han låter precis som den svenske kocken i mupparna) Och sova skulle han inte, efter mycket protester somnade han klockan 22.
Idag ska jag tillbringa förmiddagen hemma hos en vän och gå på lunchbjudning dessutom. Så jag borde vara redo att poppa iväge med bilen men det är jag ju inte ALLS. Vi blir sena till dagmamman idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar