Förlorad kamp

Jag får ge upp kampen om sandlådan. Trodde att jag skulle kunna passa Tooticki och att hon kunde lära sig. Men hon är envisare än jag. Jag kommer få hjärtinfarkt och avliva henne om vi ska hålla på så här. Nu har hon slutgiltigt bestämt sig för att sandlådan är hennes. Liksom att Ebbas rum är hennes. Och Ebba. Alla mina små delsegrar har varit förgäves. Så nu när jag trots så god passning som jag förmår, utan att behöva sitta och glo på sandlådan hela tiden, trots detta och trots ättika ändå fått sandlådan nerbajsad och kissad nu på morgonen. Nu jävlar ska den täckas. Inte katten utan sandlådan alltså. Frågan är med vad. Det enda vi har hemma är tydligen hönsnät. Jag vill ha något heltäckande utan att behöva lägga ut remsor. Vi får införskaffa någon typ av presenning. Det värsta är väl att hon då börjar gå i grannens sandlåda.

Inte konstigt

Har fått reda på en tänkbar anledning till att jag inte får mitt liv att gå ihop riktig just nu. Var hos barnmorskan på mödravården och hade 95 i Hb. Normalt ska man ligga på ca 120-140, så det är lägsta laget. Visserligen sjunker Hb när man är gravid för att man får en större blodvolym, men de veckorna man ligger som lägst är 28-32 och där är jag inte än. Har ingen lust att komma ner på nivåer på 80-85. Så att jag är trött är kanske inte så konstigt. Trött = låg acceptansnivå för bus och stök. Jag orkar inte hålla flera bollar i luften samtidigt. Att laga mat, vattna gräsmattan, hålla koll på Otto, svara på Julius frågor och hänga tvätta samtidigt är tokjobbigt.

Otto är en riktig busräka. Vissa dagar kan man inte lämna honom en sekund. Jag hinner inte tänka ut vad han kan tänkas hitta på innan han gjort det. Får skylla på att Ebba och Julius varit stillsamma och jag har fått för lite övning. Idag har han sprejat köket med ättika och hjälpt till att skära potatis med vass kniv och baka bröd. Allt utan min hjälp, jag skulle bara flytta vattenspridaren.

Julius sa just till Otto att han ska flå skinnet av honom när han får tid. Hmmm... det var just min kommentar till Tooticki imorse när hon kissat i sandlådan. Fast Julius sa det i mycket vänligare ton än vad jag sa till katten... Nu har jag sprejat sandlådan med ättika, få se om det hjälper.

Gräsmattan växer och blir faktiskt bättre för var dag även om det fortfarande finns många kala fläckar. Igår sådde Stefan ängsfrö, frågan är hur mycket ogräs vi kommer att få rensa på den ytan innan det blir äng... Jag ska se om jag hinner lägga upp lite bilder ikväll från häckplanteringen.

120 häckplantor i jorden!

På en dag! Jag kom iväg tidigt från jobbet igår och då hade Stefan planterat nästan hela framsidan. Sedan hjälptes vi åt med baksidan. Jag placerade ut, Stefan grävde och Ebba skyfflade igen hålen. Otto höll sig rätt lugn, en gång smet han långt, som tur var inte åt vägen till, jag blev så orolig... Det känns underbart att häcken är på plats, nu har vi gjort allt det vi planerat, resten av det som är i trädgårdsarbete är bara bonus. Fast jag vill hinna med att så ängsfrö, plantera äppelträd och fixa med kryddrabatten på hörnet av altanen.

Vi håller ju på att testa laktosfri kost till Julius. Jag tycker det funkar bra, hittills. Men så fick han väldig magknip i fredags och igår var han jätterisig i kistan med diarré. Och vad han hade ätit? Blodpudding. Googlade på det och såg att en ingrediens är mjölk. Kan det bli så häftig effekt av att få i sig mjölk om man är känslig, efter ett uppehåll. Eller är det något annat?

Vardagsliv

Det har flutit på bra trots att Stefan varit borta. Vilken skillnad i hur mycket städning och plock det blir när barnen är borta på dagarna. Morfar var barnvakt med den äran igårkväll, det gick jättebra. Själv satt jag och gäspade på föräldramötet. Tråkigt!

Det går bra med Otto hos dagmamman. Han är glad och vill gärna åka dit. Det enda som märks är att han är orolig på nätterna. Mamma ropar han emellanåt och vill ligga nära för att kolla att jag finns kvar. Tur att jag gör det varje gång... Men så trött jag blir!

Vi har tagit bort mjölkprodukter för Julius och ersatt med laktosfritt, ska göra det en månad och se om det blir ordning med hans mage. Hittills tycker jag nog att han är bättre, så kanske är han laktosintolerant. Han tog ju andra blodprover förra veckan men vi har inte fått svar på dem ännu. Han är jätteduktig att hålla koll på vad han får äta, sa till själv i skolan, jag hade naturligtvis glömt att informera dem! Idag kom jag för första gången ihåg att packa ner en frukt i hans väska, till fruktstunden.

Ebba ska på hajk nästa vecka så hon måste få nya gummistövlar och förmodligen finns det fler saker som saknas på packlistan. Julius födelsedag närmar sig med stormsteg och vi har inte köpt en enda present eller börjat tänka på kalaset nästa helg. Nu till helgen jobbar jag, vi ska försöka plantera de 120 häckplantorna som troligtvis kommer imorgon. Gräsmattan växer väldigt fläckvis, vi får förmodligen så i en omgång till om några veckor och så till våren igen.

Så fruktansvärt trött!

Det är som att gå i en dimma. Julius första dag i skolan har i alla fall gått bra. Imorgon åker Stefan till Tylösand och jag ska rådda hemmet i två dagar själv. Inga problem egentligen förutom att Ebbas fotbollsmatch och föräldramöte som krockar på onsdagen. Morfar är inkallad som barnvakt, jag ska på föräldramötet och Ebba kanske kan åka med kompisen S.

Gräsmatta på gång!

Nu börjar det växa! Efter en veckas vattnande börjar det bli lite grönt! Idag är det mulet för första gången sedan vi sådde och det kanske kan regna lite om jag har tur. Kommande projekt är att plantera häck på fram- och baksida, plantera äppel och plommonträd och börja skaffa i alla fall några av de perenner och kryddor som jag vill ha i rabatterna. Det kommer fortfarande se ut som en nyanlagd villaträdgård i flera år men för oss som levt med sten och lera sedan i januari är det ändå underbart. Just det, i slutet av tomten ska vi så ängsfrö och blommor istället för gräs för att försöka få lite variation och inte bara gräs.

Idag är första skoldagen för Julius. Otto är inskolad. Jag ska hämta Otto vid 13.30, Julius vid 14 och Ebba om hon vill följa med. Det känns konstigt, nu sitter jag här alldeles solokvist, hur lyxigt som helst. Ännu har jag inte fått tillbaka uppsatsen så jag har inget speciellt att rätta heller. Fast det finns förstås saker att göra, det gör det ju alltid.

Det skulle ju regna idag...

Så att jag slapp vattna den blivande gräsmattan. Inte ett regnmoln i sikte. Soligaste veckan på hela sommaren sedan vi sådde. Aldrig blir man nöjd. Jag har skickat in version två av uppsatsen så nu medan jag går och väntar på nya kommentarer, funderar jag på olika fruktträd och buskar. Ska man köpa äldre dyrare äppelträd som grannen gjort eller de vanliga små 1-2 års plantorna från plantskolan? Hur beskär man äppelträd? Tänk om platsen vi valt för äppelträden inte är tillräckligt stor? Groparna är redan grävda... Tänk om, tänk om... Det är fint med internet man googlar och får svar... odla.nu kan rekommenderas i all fall om man som jag är nybörjare.

Igår var vi och storhandlade inför skolstarten, jag Ebba och Julius. Otto var hos dagmamman. Än så länge går det bra förutom att han är en smitare som får ha gul väst på sig. Hos dagmamman finns ju inga staket... Och en lagom stor blåbärsskog att gå bort sig i om man är 1,5 år.

Nå hursomhelst, Ebba och jag är nu nyklippta och fina. Julius är välekiperad, han har vuxit enormt i sommar. Han har fått 3 långärmade tröjor, 2 tjocktröjor, 2 mjukisbrallor, shorts till gympan, gympapåse, 2 par byxor. Ebba har fått nya gympadojjor och regnbrallor. Tror ni mig när jag säger att hon snart är 9 år men redan har stl 38(!) i skor? Det är bara att glömma barnskor i vanliga affärer. Hon behöver ju ändå barnmodeller på vanliga skor och då blir det specialaffärer. Dessutom har hon smala fötter, så tex vinterskor går aldrig med mindre än Ecco.

Julius fick dessutom pennskrin, pennväsare och suddgummi för att markera skolstarten. Han är lite tveksam till hur kul det ska bli egentligen. Ebba och Julius investerade dessutom egna sparpengar i varsin legobil. Otto fick ingenting, han får bara ärva!

Äntligen

Nu har Ebba äntligen så tråkigt att hon börjat ringa kompisar. Igår var kompisen J från gamla klassen här och idag har hon till och med ringt S från nya klassen. Ett helt sommarlov har det tagit! Igår lekte Ebba och J i sandlådan hela eftermiddagen, stora tjejerna. Det var verkligen ett lyckokast med stor sandlåda, det är inte bara Otto som huserar där. De lekte restaurang och lagad minst trerättersmidag till många gäster, bråttom hade de också...

Idag har jag lämnat Otto och ska förhoppningsvis inte hämta honom förrän klockan 14. Jag fick en motvillig kram, vinkade och sedan fortsatte han att leka med grävskopan. Så det ska nog gå bra. Nu måste jag jobba.

Kroppsliga familjen

Vi körde ju rätt mycket blöjfritt med Otto. Förra sommaren hade han knappt blöja på sig, inte heller på natten. Ju mer han började röra på sig, desto svårare var det att läsa hans signaler. Orken och tiden försvann också. Vi har fortsatt med tygblöjor och han har alltid gått mycket naken och därmed har vi fått torka pölar lite här och var. Bajssignalerna har vi sett så tydligt, så han har nästan aldrig bajsat i blöjan, utan med hjälp i toaletten.

Fanns det några fördelar med att köra blöjfritt? Ja, inte har han blivit torr tidigt som var min stilla förhoppning. Den största fördelen är nog att det varit skönt för honom och att jag lärt mig att små barn (i varje fall Otto) inte kissar hela tiden. Det är inte pölar överallt och jämt. Men vi har blivit kroppsliga familjen, kanske på gott och ont? För i sommar har han varit nakenfis nästan jämt. Han talar inte om innan, men väl efter uträttat behov. Någon enstaka gång använder han pottan men oftast inte. Så när man hör KI! eller AJ! är det dags att torka. Han är jätteduktig och böjer sig framåt och vet precis hur proceduren ska gå till. Kladdar aldrig, tur det! Syskonen är inte alltför äckelmagade utan ropar glatt på mig eller Stefan om vi inte hört.

Hur andra uppfattar vår kroppslighet har jag inte orkat/velat reflektera över. Det får ju stå för dem. Men om jag själv inte haft egna barn, hade jag nog tyckt att det varit SUPERÄCKLIGT! Så, slutsatsen man kan dra är att barn förändrar en, speciellt vad gäller vad som är äckligt och vad som är normalt...


Om vi kommer köra blöjfritt med bebisen är väl ett oskrivet kort. Tygblöjor blir det i alla fall på hemmaplan.

Gnällvarning

Jag blev förkyld den 4:e augusti. Har visserligen inte haft någon feber men jag är fortfarande superförkyld. Lägg till foglossning, och spänningshuvudvärk och allmän irritation över allt jobb med uppsatsen så har ni en gnälltant. Nu har jag tagit två Alvedon, sitter här med pappersnäsdukar och försöker arbeta med rättningen av uppsatsen. Jättekul. Hur mycket som helst att rätta. Hade möjlighet att arbeta hela dagen igår och rättade ca 8 sidor.

Jag kan inte längre se något sammanhang i vissa bitar av text. Det är så mycket ändringar och klipp och klistra att jag förlorar fokus. Har sett texten i för många varianter, det bara snurrar. Allt som skrivs ska kopplas tillbaka till teori, allt ska knytas ihop prydligt och snyggt. Frågan är nu om den här versionen leder framåt eller bara i sidled? Men det känns kanske bättre när Alvedonen börjar verka.

Bra för en pluggis till mamma

• Att farfar passar Otto
• Att Ebba tänker baka kladdkaka i eftermiddag och att hon kan göra det nästan helt själv!
• Att Julius leker med grannflickan O, till dagen iförd förutom vanliga kläder även tomteluva (något off-season kan tyckas)
  
• Att Stefan ska laga god middag för att fira gräsmattesådden (som ska äga rum innan middagsdags)
  

Sensommarhus

Visst börjar det likna något? Jorden är nu på plats och i helgen ska vi så gräs. Stefan har krattat ut all jord och går nu som en dåre med välten. Så efter lördag kan det få börja regna!

Min kropp har protesterat å det vildaste över ogräsrensning och andra trädgårdsaktiviteter genom att jag fått akut foglossning. Jag inbillar mig att foglossning är lite som när man misslyckas med att transferera sig och benet blir lämnat kvar. Ont gör det i alla fall.

Så Stefan har fått jobba ensam. Jag har nöjt mig med att skörda brytbönor och sockerärtor i mängder. Det är fantastiskt kul och gott! Vi sådde ju så sent så jag var tveksam till hur mycket som skulle hinna bli färdigt men det var ingen fara. Sallad har vi mer än vi någonsin kan tänkas äta upp och jag har sått en andra omgång med spenat. Dillen måste skördas, helst ikväll men det blir nog inte gjort dessvärre...

Dagens sanning

Så här vill jag jobba... Det här är ett utdrag från en barnmorskeorganisation i USA; Midwives Alliance of North America (Statement of values and Ethics).

We walue:

- The oneness of the pregnant mother and her unborn child; an inseparable and interdependent whole.

- The essential mystery of birth.

- Pregnancy and birth as intimate, internal, sexual and private events to be shared in the environment and with the attendants a woman chooses.

- A mother’s intuitive knowledge of herself and her baby before and after birth.

- A woman’s innate ability to nurture her pregnancy and birth her baby; the power and the beauty of her body as it grows and the awesome strength summoned in labor.

- Our relationship to a process larger than ourselves, recognizing that birth is something we can seek to learn from and know, but never control.

- The concept of self-responsibility and the right of individuals to make choices regarding what they deem best for themselves.

Några semesterbilder

Paddla kanot i Göta kanal var populärt

Ebba hoppar från trampolinen i Stockevik. Hon vågade sig till och med på att hoppa från hopptornet, fast inte från översta dock...

Sista bilden är från en stenstrand i Danmark. Julius poserar, något obekvämt...

Liten blir stor

Nu har höstlivet börjat. Inskolningen är igång och det går bra, men tänk att jag aldrig vänjer mig! Idag har jag lämnat lillkillen för första gången och det känns! I hjärtat och maggropen. Han är ju så liten... Men det är ju bara 15 timmar i veckan som han ska gå och det kommer att bli bra. Då hade Julius en tuffare start eftersom jag skulle plugga heltid. Om jag inte minns fel är Stefan som i princip skött både Ebba och Julius inskolningar. Kanske är det därför jag fortfarande är blödig.

Otto

Otto har blivit så stor i sommar. Han är fortfarande vår bebis men det har hänt så mycket. Och han är lättsam på ett sätt som gör att allt egentligen löper så smidigt. Fast det här är sånt man egentligen inte vågar skriva för då ändras allt igen. Men just nu så sover han hela nätter. Han får fortfarande tutte på kvällen och på morgonen. Morgonen definieras som efter klockan 05. Då får han tutte och somnar om. Stefan nattar honom precis lika bra som jag. Nattningsproceduren består i tutte, godnattsaga och sedan sova. Vi ligger hos honom en stund, sedan kan man gå ut ur rummet och han ligger kvar i sängen. Medan han somnar kan man själv läsa eller titta på TV.

Det känns jättebra att det fungerar så smidigt med tanke på att det inom ett år är fyra barn som ska nattas. Att som tidigare ägna 45 min till en timme åt Otto håller inte i längden då.

Sedan är han så tydlig även om han inte kan prata. Gnäller han är det för att han aningen är hungrig, törstig eller trött. Annars är han för det mesta nöjd, hittar på saker, leker ute på tomten, är med när Stefan snickra eller om jag rensar ogräs. Eller leker i sandlådan under tiden. Det är fantastiskt att ha en tomt och att kunna vara ute på det här sättet. Idag visade jag honom en nyckelpiga och det var jättespännande. Sedan följde han med Tooticki en bit upp i "skogen" på andra sidan vägen och fifflade omkring där.

Kanske hade det varit lika enkelt med Ebba och Julius om vi haft samma förutsättningar som nu och den erfarenhet som vi samlat på oss med tre barn. Det är helt enkelt roligare för små barn att vara ute, det blir mindre gnäll. Och tack och lov för att jag slipper stå vid en gungställning eller sitta i en sandlåda hela tiden jag är ute.

Foucault gör mig galen

Jag är inte tillräckligt intellektuell och djupsinnig, har definitivt inte tid att läsa igenom och begrunda hans idéer. Men det går inte heller att fuska, försöker jag ögna igenom texterna, hitta intressanta kapitel och kanske hitta essensen, så är det helt omöjligt! GUBBE!

Varför kan han inte ha överskrifter på kapitlen som tex makt och sedan definiera maktbegrepp eller diskursbegrepp på en sisådär 2-3 meningar, som jag kan använda mig av? Nehej då, jag ska bli tvungen att läsa hela Sexualitetens historia eller Birth of the clinic och jag lovar det går inte att läsa ett kapitel utan att somna eller börja tänka på roligare saker. Som tex de rabatter jag planerar i trädgården, vilka bärbuskar vi ska ha, huruvida det räcker medd två eller tre äppelträd? Eller den kommande semestertrippen till Danmark som behöver planeras.

Och disken väntar

Konstigt vad svårt det är ibland att bara ta itu med det som väntar, som disken tex. Tålmodigt ligger den i vasken och ser äcklig ut medan jag försöker ignorera den bäst jag kan. Det är inte mycket, det mesta går ju i diskmaskinen. En grötkastrull, brödkniv, termos och lite annat smått och gott. Egentligen är det inte alls jobbigt, när jag väl tar mig samman och gör det.

Idag ska jag iväg och kolla priser på plantor, planteringsdjup och avstånd. Vi ska ju plantera häck också. Och äppelträd, plommon och ett körsbärstrd. Bärbuskar. Helst skulle jag vilja plantera åtminstone bärbuskarna i höst för att kanske kunna få en första skörd av bär nästa år. Sedan ska vi göra som en av grannarna gjort. Ca 500 m bort finns en gammal tomt, de har rivit den förfallna stugan och ska bygga radhus och villor där i höst. Hursomhelst växer en gammal syren där och grannarna har varit där och tagit rotskott. Det ska vi också göra, Stefan har grävt gropar och vi ska göra en liten syrénhäck så vi slipper se deras kompost och vedstack. Lite kul att slippa köpa alla plantor, kul att se om det funkar också.

Sedan ska jag till IKEA och köpa skruvar till hammocken och nya glas, alla vår gamla är sönderslagna. Jag tror att jag kan locka de stora barnen att komma med mig men man kan aldrig vara säker.

Hurra!

Det är verkligen mållinjen! Idag har jag lyckats på mindre än tre timmar att skriva det stycke som jag satt och slet mitt hår över igår! Så underbart! Jag är alldeles säker på att det finns mycket att tillägga eller som kunde göras bättre, men det är i alla fall skrivet! Nu har jag kvar att förbättra bakgrund och resultat, finjusteringar, samt ett hemskt avsnitt i bakgrunden som ska handla om makt, kunskapssyn och modernitet. Sen ska eländet skickas in, jag kommer få tillbaka uppsatsen fullt med röda, blå och gula kommentarer och förslag på ändringar.

Men ändå. Snart finns det ett färdigt manuskript. Och det är banne mig fantastiskt, för som jag har tvivlat emellanåt! Och tänkt att blir jag inte färdig till hösten, då blir det inte färdigt. Och så har jag blivit vansinnig på alla som frågat, släktingar och vänner och kollegor. Hur går det? Är du inte färdig snart? Vad handlar det om EGENTLIGEN?

Snart så kan de som är intresserade läsa och de som bara frågat för saken skull kan få veta att jag i alla fall är FÄRDIG! Och så kunde ju chefen erbjuda mig en fet löneförhöjning och någon hugad professor en doktorandtjänst! Fast det lär inte hända i första taget.