Skön sjukstuga

Ja, egentligen är det bara Julius. Hemma med mitella. På fredag är det kontrollröntgen på Astrid. Det lär säkert ta en halv dag men jag är ytterligt tacksam för att vi fick en tid hem per post, för igår försökte jag komma fram till ortopedmottagningen under telefontid och det var så många samtal före att jag inte ens blev placerad i kö. Fatta att det är tredje gången han bryter sig. Hur är det möjligt? Den här gången skyller jag på +1 grad, mojsig snö och dimma och lägg därtill en 7-åring som tänker åka störtlopp ner för backen. Ska man vara positiv så är det ändå mysigt att ha honom hemma den här veckan. Jag vågar inte släppa honom ogipsad till skolan, inte innan han är kontollröntgad. Så nu kör vi läsning, räkning och skrivläxor hemma. Det är också lite kul att få vara skolfröken.

Otto också hemma, dagmamman sjuk. Nu bygger de StarWars lego uppe på Julius rum. Jag blir alltid så själaglad när Otto får till lekar med stororna utan att jag speciellt bett om det. För jag vet vad det betyder för Otto. Jag kan aldrig vara en lika bra lekkompis hur mycket jag än försöker. Och jag vet att Otto kommer att ha lycka i blicken när han berättar för mig vad de gjort.

Ville har jag mutat med en leverpastejburk som tog slut under frukosten. Det är gott och kul att peta i sig det sista. Snart får vi ta bort alla stolar i köket när vi inte sitter där och äter. Igår lyckades han hälla ut en halv liter mjölk på förmiddagen. På eftermiddagen fick han tag i Julius kopp med choklad som han tömde över sig själv. I lördags lyckades han ramla ner för trappan trots att vi har trappgrindar. Hur jag än gör ligger jag minst ett steg efter när det gäller Ville. Han har redan tänkt ut nästa drag när jag sopar upp spåren efter det första. Småpojkarna ska för övrigt hållas så mycket åtskiljda som möjligt för husfridens skull. De har viljan men inte kompetensen att leka tillsammans.