Kom-ihåg

Det här måste jag komma ihåg resten av veckan:

• Imorgon: Chayu-in-do, klockan 16. Julius vill åka skolbuss hem, så jag ska bara hämta Otto på em. Kolla upp när det är avslutning på terminen.
  
• Fredag: Julius ska ha fotbollskläder, Ebba ska vara utklädd till skurk. Ebba och kompisen M kommer hit på em. Ebba sover över där
• Lördag: Ebba och Stefan ska på bygga-koj-kalas hos klasskompis kl 13. Present finns här hemma men inget presentpapper.
  
• Söndag: Julius på kalas hos W. Köpa present, presentskåpet börjar bli väldans tomt.

Det känns som det är mer, borde vara mer. Vad har jag glömt? Inga mer matsäckar? Idag har jag och Ville dejtat vänner. Jag garvade läppen av mig när vännen I berättade att hon blivit sur på maken för att hon var tvungen att städa apstora huset själv, drack för mycket vin för att göra städandet roligare och hamnade framför datorn och lade 36 bud på Tradera...

Backlash

Tyckte att förra veckan ensam gick riktigt bra. Flaggan i topp och lite till. Så naturligtvis har jag varit kobramamman i helgen. Trodde i min enfald att gårdagen skulle vara bättre men icke. Sliten är bara förnamnet. Idag börjar jag se horisonten tror jag. Det värsta är bara att jag inte kan lita mig själv riktigt. Igårkväll gick jag ut i trädgården, vattnade lite och kände att allt var rätt okej ändå. Går in och bara innanför tröskeln så vänder humöret på en gång. Sådär bara. Ville bara sätta mig ner och gråta över högarna med smutstvätt, alla svarta tumavtryck på kylskåp, dörrar och fönster, den allmäna röran, gruset under fötterna, den f-bannade jamande katten, alla katthår, den riktigt äckliga toan och badrummet som inte städats på en vecka. Ja, listan kan göras lång.

Så istället för att städa och röja sitter jag här och dricker kaffe och äter choklad. Med jamnade katt. Men med sovande bebis, vilket är huvudsaken. Då ringer det på dörren och mr brandskyddsbolaget kommer och dörrknackar och vill sälja. Jag är egentligen inte helt ointresserad, det kanske kunde vara bra att ha en brandsläckare när man bor i hus? Hursomhelst så absolut inte nu, när jag pausar. Jag förklarade att jag var intresserad men inte just nu, när bebisen sover. Han tittade verkligen förvånat på mig och sa igen: Men jag kan visa grejjerna nu! NEEEEEJJJJJJJJJJJ!!!! Jag vill inte träffa någon, inte ens mina vänner eller min egen familj.

Vi lever nog helt skillda världar, han lämnade sitt visitkort och bad att jag skulle ringa imorgon. Imorgon - in my dreams! Om två veckor tidigast!

Lovade mig själv

Jag har lovat mig själv mycket. Sist lovade jag att jag skulle lägga tillbaka saker på dess rätta plats, så de är lätta att hitta. För jag ägnar alldeles för mycket tid åt att springa och leta efter grejjer. Speciellt utomhussakerna (ja, då ska vi inte prata om nycklar, mobil och plånbok förstås). Sekatören, planteringsspaden och kultivatorn speciellt plus vattningsmunstyckena. Plus mina trädgårdshandskar. Hur länge höll det? Två dagar på sin höjd. Ikväll behövde jag sekatören, då var den puts väck. Använde den senast i eftermiddags (då hade den legat på Villes vagn ett dygn). Trädgårdshandskarna är borta sedan förra veckan någon gång. Jag behöver min sekatör!

Allra sötaste Ville

Släpp ut mig för i h-e...

Tålamodsprövande men underbar

Detär tålamodsprövande att ha en 6-åring pojke. Säkert om man har en 6 årig tjej oxå. Men Ebba har alltid varit en sort för sig, hon var surig och tvär som 6-åring men så mycket mer var det inte. (Tänk vad jag etiketterar mina barn... Ebba är si, Julius så. Ja, ja, de får frigöra sig så småningom och lite efter hand och skapa sina egna etiketter. Sedan får de komma hem och äta söndagsmiddag och bli etiketterade igen :))

I alla fall så har jag varit supertuffa mamman idag. Julius och vännen E har inte fått spela dataspel (det visste de redan innan hemfärden i bilen). De fick inte mer än 4 mackor var till mellis. (Orättvist, hemma få jag äta så många mackor med marmelad som jag vill...). Sedan fick de inte spela bandy på altanen eftersom jag var orolig för mina sommarplantor. Taskigt. Fast köttfärssås och spaghetti var rätt okej. Förutom köttfärssåsen då. Som tydligen sög... Och ketchupen var slut. Och Julius var tvungen att äta vitkålssallad. E har det mycket bättre hemma hos sig, han får pizza varje gång han tränat (fotboll).

Men ikväll var det en 6-årig kille som ville lyssna på saga med Otto (Gittan och älgbrorsorna). Gosa i sängen och berätta om sin dag. (Mamma, vem tror du vinner den här gosedjursmatchen? Lejonet eller Supers? Och sedan ett kapitel ur Bullerbybarnen av tant Astrid. Han är vansinnigt påfrestande men samtidigt så underbar.

Språk

Julius har tillägnat sig mycket kunskaper i sexårs. Han läser rätt hyggligt, det släpper mer och mer och nu märker jag att han ibland läser lite själv när han tittar i Bamsetidningarna. Han har lärt sig andra saker oxå. Ett nytt ordförråd. Suger, äger, fuck you, shit och flera andra fina uttryck. Han blev mycket förvånad när jag översatte fuck you för honom. Nähä, det betyder det inte alls det! Ehhhmmm....

Ensam en vecka

Jag så ensam är jag ju inte... Väldigt sällan ensam egentligen. Men Stefan är iväg och kommer hem på fredag så jag drar vuxenlasset själv till och med fredag. Hittills har det gått väldigt bra, fått sovtider och läggningar och middagar att funka. Men det kan säkert bli en del missöden också. Imorse samlade Otto många pluspoäng när han lekte snällt en stund medan jag slumrade på soffan. Den halvtimmen räddade min dag! Jag hörde långt borta hur han sprang och kissade och tömde pottan, tänkte att jag fixar det senare... Men trot eller ej, inga blöta kissfläckar över toagolvet. Han börjar bli stor. Han är faktiskt torr nu inomhus. Utomhus eller bort händer för mycket spännande grejjer, då glömmer han sig.

Ikväll var Otto ute och lekte med Ebba och Julius på kvällen medan jag lagade middag. De har koll på honom, men man kan inte lita på dem helt utan måste ha koll och titta ut ofta... Det såg så härligt ut, de lekte med pinnar (lasersvärd) och Otto hängde efter med en liten pinne, hoppade i vattenpölarna och fixade och donade, klättrade på stenar. Han får verkligen otroligt mycket frihet om man jämför med vad de andra två hade i motsvarande ålder. Och han klarar alltid otroligt mycket mer än vad jag tror. När han vill det, om han vill det.

Förresten Tooticki

Ja, hon blev ju inte kvar under altanen trots att vi nätade in. Ingen nämnd och ingen glömd lämnade en lämplig kattlucka vid stupröret. Så det var fritt blås ut... Men att hon slapp ut från början var ju mitt fel, så att summa sumarum... Hursomhelst hittade jag henne nöjd och glad på grannens trapp i morgonsolen tillsammans med svarte friaren. Suck. Sedan dess har husarresten fortsatt. Positivt är att hon inte verkar ha ont längre och att hon inte haltar. Igårnatt sov hon hos Ebba (Julius dörr var stängd). När vi tittade in innan vi gick och lade oss, låg Ebba och sov med armen runt henne och näsan i hennes päls... Gosigt

Hemmamys

Måste ju skriva när det är bra också! Det är visserligen svinkallt, hälften av mina sommarsådda blommor plus en dahlia, plus tomatplantor, plus potatis har frusit! Potatisen kanske klarar sig, men tomaterna är gone, baby gone... (Så nu har jag raketsått om och hoppas att jag hinner med en andra vända...) Hursomhelst så har det varit två bra dagar. Jag kom iväg till frissan igår, fick hjälp med barnvakt av morfar, Hurra! Även köpt ny omgång linser till sommaren. Ville börjar bli svår på glasögonen, passar jag mig inte blir de helt böjda och knöckliga. Han börjar sträcka sig efter Ottos grejjer nu också och orkar sitta längre stunder i stolen. Det är bara för Otto att börja vänja sig vid att han inte längre kan köra bilarna precis vid Ville utan inblandning.

Otto hade en släng feber i tisdags men var pigg och god som guld när jag höll honom hemma igår. Han har börjat leka låtsaslekar, kommer med låtsaspresenter, låtsasmat och bjuder. Igår var han blöjfri helt med bara en olycka (visserligen inne hos optikern men ändå). Imorgon ska jag iväg på disputation med efterföljande middag. Träffa massa trevliga barnmorskor som jag känner! Ska bli så roligt!

Gräsmattan börjar bli riktigt frodig (med våra mått mätt). Och jag har strött på nytt algomin på de ställen där jag missat. Alla syrénplantorna från I är planterade och jag tror att svartvinbärsbuskarna-rotskotten kommer att klara sig. Den snodda rönnen och flädern ser ut att inte vara helt döda... Snart ska jag ut och gräva!

Idag jobbar Stefan hemma och vi ska äta sushi till lunch. Mysigt...

Var f-n är min katt?!

Svaret är under altanen. Det finns en del fakta i det här målet, det finns bra och dåliga saker. Tooticki ska rehabiliteras och det borde göras inne. Vilket hon inte håller med om. Imorse började hon löpa. Det är i och för sig bra för då är hon inte dräktig och slipper göra abort. Slipper åka till veterinären och göra ultraljud. Fint så. Men. Tooticki är en del av en relativt stor familj. Och det har varit fint, varmt väder i helgen. Med andra ord har dörrarna lämnats öppna av och till. Av alla i familjen, av och till. Så hon har varit på vift två gånger och infångats meddelst svanshållning. Inte snällt men snällare än att fånga henne i halta benet. Löpet verkar ha gjort henne snabbare och piggare och i eftermiddags smet hon för tredje gången. Att dörren var öppen då var mitt fel (och det kanske var lika bra). Hur som helst smet hon snabbt in under altanen för att slippa bli infångad i svansen. Vi försökte spruta ut henne med vatten men det gick inte. Sedan kunde vi inte se henne så vi trodde att hon smitit vidare. Jag svor eder kan jag lova och hotade med avlivining på studs om hon infångades.
Hon bör ju nämligen inte utsätta sin fraktur för alltför mycket belastning och hon bör definitivt inte bli dräktig om hon nu inte var det. Så vi letade i skogen och hos bonden och lite varstans. Såg ingen Tooticki. Gav upp. För det fanns ju lite annat att pyssla med.
Plötsligt ikväll såg jag vår katt smyga över gräsmattan. Försökte fånga in henne men det hade jag minsann inget för, hon smet in under altanen igen. Medan jag nattade Ville kom jag på den lysande idén att näta in altanen så hon inte kan smita ut. Så det har vi gjort. Om hon inte smitit vidare innan vi gjorde detta så befinner hon sig under altanen och kommer att rehabilitera sig där till hon behagar att komma fram och låta sig fångas in. Vi får se om det hon lockar till sig friare dit i natt. Och om det är rymningssäkert och inbrottssäkert. Tiden får även utvisa om hon eller jag är mest envis. Jag är inte alls säker på att det är jag.

Konsten att sysselsätta sig själv

Var är katten?

Igår hämtade jag hem Tooticki eller Halta-Lotta som hon numera kallas. Tufsig, jamig och tunn. Först haltade hon omkring här hemma kollade läget, åt och lade sig under soffan. Under kvällen intog hon favoritfåtöljen och vilade. Inatt har hon fått sova i tvättstugan för veterinären sa att hon mår bra av lugn och ro. Hon ska vara inomhus i 8 veckor är det tänkt. Stefan släppte ut henne ur tvättstugan imorse och nu hittar jag henne ingenstans. Förmodligen blev morgonens villervalla och bombnedslag för mycket för henne och hon har krupit in i något hörn men vilket? Eller så har hon smitit ut och det är inte alls omöjligt. Så mycket för den konvalescensen i såfall. Inte har hon fått sina smärtstillande tabletter heller, dem hann jag inte hämta ut igår och idag fanns de inte på apoteket, kommer först i eftermiddag. Stackars katt. Att vara sjuk i vår familj är ingen vila precis. Förresten är det bra med kattförsäkringar! Jag har fått lägga ut ca 2000 istället för 11000.

Snabb uppdatering

Hinner inte blogga egentligen, har fullt upp med annat (läs trädgård och barn!) Men Tooticki ska förmodligen skrivas ut imorgon :). Ville kan nästan sitta själv nu på 5 månadersdagen och koncentrerar sig i högsta grad på att försöka få händerna att gå dit han vill och ta det han vill. Det är mycket svårt och går förstås inte alls när han fösöker sitta på egen hand.
Otto är ett busfrö utan dess like och är han hemma är det egentligen bara att hänga med honom och släppa det man själv har för händer. Annars badar han med skor på, springer till brevlådan, försöker cykla på vägen, kollar in de som hugger ner skog på tomten bredvid, klättrar på staket, springer i rabatter och plockar ogräs (dvs allt som jag har sått). Ja mycket mer gör han som jag inte kommer på nu, sitta i sandlådan och gräva är inte roligt långa stunder längre.

Bröd imorgon

Nu ska jag sova. Jag har dock satt en fördeg till baguetter som vi ska ha på utflykt imorgon om vädret blir bra. Provade att baka baguetter igår och det var faktiskt väldigt enkelt, otroligt gott, bästa brödet jag någonsin bakat. Så nu vill barnen ha repris.
Men när jag går in i tvättstugan så är det så tomt... Matskålarna står där men ingen katt. Ingen katt som gått och lagt sig uppe i Julius rum. Inget småknorrande och surande för att hon inte får gå ut sent på kvällen.

Bäckenfraktur

Inte så konstigt att hon hade ont och inte ville äta och dricka. Idag fick jag nog och åkte in med Tooticki igen. Ett sånt litet sår kan ju inte orsaka en sådan dålig allmänkondition. Satt och väntade två timmar på att få komma in. Sedan blev hon kvar. För en liten stund sedan ringde de och berättade.
Men en sak undrar jag mycket över. Och det är veterinären i onsdags kväll. Att han bara skickade hem oss utan att kolla upp henne bättre. För oavsett om hon blir bra eller inte så har hon fått lida i onödan i två dygn. Men det kan gå bra, hon kan bli bra om vi har tur.