Jag läser en del bloggar och ofta är de välskrivna och intressanta. Jag tror inte för ett ögonblick att jag får veta allt om deras liv, lika lite som jag delar med mig av allt mitt här i bloggen. Men de bloggare jag följer skriver intressant om sina liv och många inlägg får mig att börja fundera på aspekter i mitt eget liv. Som tex inlägget där Helga har skrivit om hur hon upplvet styvfamiljskarusellen. Styvfamilj är jag också uppväxt i. Bra och dåligt. Om någon hade frågat mig när jag var i 10-årsåldern och framåt hade jag sagt att det var bedrövligt. Från jag var 15 hade jag sagt att det var värre.
Men det kan bli bra. Idag har jag en fantastiskt bra relation till min numera fd styvmamma. Numera är hon bara R. Hon är en verklig del av min familj idag och står mig mycket nära. Hon är gudmor till Ebba och jag är så fantastiskt glad att det blivit så. Och det var hon som tog första steget att återuppta vår relation, det var hon som insåg hur viktigt det var att jag och min 11 år yngre (endaste bror) höll kontakten. När jag flyttade tillbaka till Stockholm fick jag låna hennes lägenhet under sommaren innan jag hittat eget. Hon har vaktat katter och papegojor och barn! Lagat middagar och lyssnat på klagolitanior. Finfint är bara förnamnet.
Helst av allt vill jag såklart att vår familj ska hålla ihop och slippa bli styvfamilj någonsin. Men jag skulle inte definitivt säga nej till styvfamiljen what-so-ever, jag tror att man kan lyckas pussla ihop en bra styvfamiljsrelation med mycket möda och stort besvär. Och även om man upplever en del skit i barndomen, är det faktiskt upplevelser som kan ändras och få en mening senare i livet. Om man får rensa ut en del och får pusselbitarna att falla på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar