Jag är inne i ett bra stim för tillfället. Jag har mer energi än på länge trots vädret och jag har haft det bra på jobbet de sista två veckorna. Hemma flyter det också bra med smärre undantag förstås. Men det irriterar mig. Jag sitter på några grejjer jag hemskt gärna skulle vilja göra. Och spånar på minst 5 olika projekt. Jag vill dra igång något av dem NU! Helst igår. Och så gör jag vad jag kan för att luska. Och inser att jag är för tidigt ute eller för sent. Det stör mig. det känns som jag har varit fel i tiden alldeles för länge. Ska jag behöva vänta minst ett halvår till? Eller mer?
Å andra sidan vet jag att jag alltid är för överentusiastisk och lätt manisk när jag kommer på något. Ville och Otto är fortfarande små. Jag har precis vaknat upp ur den värsta koman av bebisliv, för lite sömn och låga järndepåer. Jag kan behöva ett halvår till minst på halvfart. Idéerna kan behöva mogna fram så pass mycket att jag verkligen genomför dem fullt ut och inte bara halvvägs. Men förnuft och känsla är inte riktigt samma sak.
1 kommentar:
Det är naturligtvis klokt att räkna över sina resurser och gå igenom förutsättningarna. Men, men. Det är så lätt att man den vägen tar kål på den vilja och den entusiasm man behöver för att genomföra det hela.
Min erfarenhet är att saker och ting kommer flytande förbi, omständigheterna är gynnsamma av någon anledning - besluta då kvickt och paddla hårt.
Jag har en gång gjort det när jag inte borde och då blev resultatet att jag förlorade mitt job och det nya. Katastrof med andra ord. Det tog lång tid att reparera den skadan. Ändå var det en viktig och bra erfarenhet som jag nog inte vill ha ogjord. Idag vet jag att jag inte skall satsa på den typen av jobb/utmaningar. Man lär sig genom att ta sig an saker man vill göra. Inte genom att vara helgarderad.
Skicka en kommentar