Hemulen blev det!

Hurra för mig idag! Idag firar jag mitt 37:e år på jorden med att dricka kaffe ur den här muggen som jag köpte som present till mig själv igår. Jag stod och velade hur länge som helst, mellan Mårran, Tofslan och Vifslan, Filifjonkan, Mymlan, lilla My och det var ingen lätt match och ett riktigt i-landsproblem. Men hemulen är helt rätt. Allt ska undersökas och systematiseras här i livet, analyseras in i minsta detalj. Å ena sidan och å andra sidan. Passar mig som hand i handsken.

Så just nu har jag det förmodligen bra mycket bättre än för 37 år sedan när mamma vid den här tiden utstod (enligt henne själv) jordens alla helvetens kval. Ingen epidural, för det fick man bara på veckodagarna och jag är född på en söndag. Vi hjälptes faktiskt åt att beställa hennes förlossningsjournal för några år sedan och för mig var det spännande läsning. Visserligen ingen EDA men allt annat fick hon! Lugnande, lustgas, värkstimulering och TJONG! Som grädde på moset slutnarkos så att hon missade hela första mötet med sin bebis. Med tanke på att lugnande injektioner passerar över till bebisen via moderkakan var väl jag rätt så drogad jag med. Pappa fick vara med och tog drösvis med förvirrade bilder när jag föddes, mycket vetneskapliga förutom att de är lite suddiga och insatta i fotoalbumet i helt konstig ordning och tagna ungefär samtidigt, dvs när mitt huvud framföds. Allt var inte bättre förr. Idag kanske mamma hade vägrat att föda vaginalt över huvud taget och krävt kejsarsnitt pga förlossningsrädsla. I vilket fall som helst är jag hennes allra endaste barn.

Jag blev inte väckt på sängen idag med sång och uppvaktning. Jag blev visserligen uppvaktad 05.23 av en liten marodör som var pigg och kröp fram och tillbaka över huvudet på mig. Det funkar att väckta dödströtta mammor på det sättet. Numera är jag i sovrummet beväpnad med en stor korg leksaker så jag kan sova en liten stund till och slipper gå upp. Men vid 6-tiden spred sig en omisskänlig doft som fick mig på fötter. När jag bytte blöja på Lilleman inne på toa kommer storbarnen med presenter och sång! Vem har blivit uppvaktad på sin födelsedag inne på en toalett?! Det har jag! Superfina teckningar och ett egenhändigt gjort halsband! Sedan hann vi krypa ner i sängen allihop och mysa. Och så sjöng vi för mig igen, jag också. Det var fantstiskt fint och bra på alla sätt. Och ikväll kommer Stefan äntligen hem från Berlin. Plus att jag har fått sova och fått passning av småttbarnen av farmor. Och dessutom skiner novembersolen. Jag tror faktiskt inte det kan bli bättre just nu.