Men här hemma har det säkert kommit en halvmeter snö de senaste dagarna. Häcken på framsidan av huset syns inte längre, sandlådan inte heller och det är snöhalka på vägen ner mot centrum som heter duga. Imorse skottade jag fram stora taxibilen som Otto har döpt den till. Ebba kallar den för Tigerhajen men taxibilen är nog mer med sanningen överensstämmande eftersom det är vad den används till; skjutsa hit och dit samt ärenden. Idag blir det ingen promenad att hämta Otto, då skulle jag behöva en dubbelpulka, jag får vackert ta bilen i eftermiddag också.
Ville har oanade väckningstalanger. Hur kan man bli arg på den som vägrar att ge sig trots massor med leksaker på golvet bredvid sängen, klockan halv sex på morgonen, när denne beslutar sig för att krypa fram och tillbaka över en, dra i håret och öronen och tjoa Mamm-mamm-maaaammm-maaammma?! Det går inte. Tur för honom det. Mamma-ordet har varit på gång länge men nu är det solklart lagom till snart ettårsdagen.
Julius är tillbaks i skolan igen men jag glömde ge honom medicin imorse så det var bara att köra dit, med tablett, mortel och kopp. Insåg på plats att jag missat sked. Och hur skulle jag få honom att svälja sörjan enbart med vatten? Hittade chokladpulver i min väska (jag har det plus snabbkaffe, utifall att, jag inte vet vad - men nu var det synnerligen praktiskt) och blandade ut mixturen med. Det är galet svårt att få i honom tabletter, han bara kräks. Och hur jag kundeg lömma det när vi var hos doktorn det övergår mitt förstånd. Hon frågade om vi ville ha flytande eller tabletter, varpå Julius säger: Tabletter! Flytande går ju inte, eller hur mamma! Någonstans ringde en klocka men minnet är ju som sagt kort. Så tabletter blev det.
Igår var en slitig eftermiddag och kväll med promenera och hämta Ebba i snöstorm med pulka och vagn och sedan skottning av vår garageuppfart, matlagning och kvällsfix. Ville är trasslig i magen och hade sovit för lite så han tog en hel del uppmärksamhet. Stefan jobbade sent för att slippa bli fast i eventuellt trafikkaos. Idag har jag därför inte gjort någonting. Ville har sovit ikapp och jag har legat på soffan och läst bok. Jag har några intressanta böcker på lut men orkar just nu inte läsa något amibitiöst över huvud taget. Istället blev det en deckare som legat och väntat i ett år. Otroligt fridfullt att ligga och läsa och ibland titta ut på de snötyngda granarna och snön som yr utanför. Nästan sportlovsstämning mitt i mörkaste november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar