I ett tidigare inlägg beklagade jag mig över vår perfekta granne som får mig att känna mindervärdeskänslor! Inte så vuxet.
Imorse var jag tvungen att plinga på hos grannen vid 8 för att vår telefon inte funkade, inget internet och mitt mobilproblem fortfarande inte är löst. (Att försöka prata i telefon med tre killar hemma, läxläsning och hålla Otto och Ville sams, samt att ligga steget före eller åtminstone jämsides med Ville, sån simultankapacitet har jag helt enkelt inte.) Och hon öppnade osminkad, rufsig i håret och morgonrock! Och beklagade sig över röran! Well, well. Det bästa var ändå att hon berättade att hon tänkte lämna lillkillen hos dagmamman när stortjejen var sjuk för det blev så bråkigt mellan dem och hon orkade inte riktigt...
Jag är en liten människa ibland, jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det var faktiskt skönt att få lite bekräftelse på att andra också tycker det är jobbigt och arbetssamt med barn,hur fantastiska de än är. Och för mig själv att inse att jag inte tar den lättaste vägen ut. För jag har ju dåligt samvete vissa dagar när det inte alls blir som jag tänkt, jag grälar och skäller osv. Då brukar jag tänka: Hur f-n klarar alla andra av det här utan att bli galna? Den här veckan har jag fått tre sovmorgnar och det kan jag säga att det gör hela skillnaden på dagsformen.
Imorgon kommer veckans utmaning. Åka till Astrid Lindgren med alla pojkarna. Jag har ställt in mig på att det tar åtminstone hela förmiddagen. Lika bra att bunkra med matsäck. För det lär väl bli omröntgen och det brukar ta tid. Och gör det inte det så är det bara bonus.
3 kommentarer:
Godmorgon!
Det DÄR känner jag igen! Jag bor i mitt lilla fina radhusområde där alla har så fint och är så perfekta o fina o duktiga o då blir jag så miniliten o tror att det bara är jag som har ett berg av skor slängda huller om buller innanför ytterdörren.. Det är säkert bara jag som hörs i hela området när tålamodet tappas efter gnabb med tonårsdottern som ALLTID tjafsar om ALLT.. Men jag har mer o mer insett att jag faktiskt inte är ensam.. Så visst är det skönt att se att andra också har det lite rörigt o jobbigt... Ibland blir man lätt galen med allt världsligt, men det är bara att bryta ihop o gå vidare. Dina ungar älskar dig o ingen annan och du är en jättebra mamma! Så här lite i efterhand fattar jag inte att jag orkade när mina ungar var små, men vi överlevde allihopa och det blir lugnare tider. Glöm bara inte att slappna av o tänk på dig själv också. Då blir du definitivt en ännu bättre mamma!
Sen måste jag bara säga att ni har världens vackraste hus! Jättefint!
Ha en trevlig helg o kramar!
Tack! Ja, man kan inse med hjärnan men ibland är det skönt att inse med hjärtat också! Kul att du gillar vårat hus :)
Hur gick röntgen???
//a
Skicka en kommentar