När jag hittar något nytt skojigt, då kan jag inte hålla mig. Jag läser allt, letar, funderar och lägger många timmar på intresset. Däremot har jag en tendens att inte vara så uthållig. Just nu är det väl så att jag inte ger upp intressena helt utan att de kanske lägger sig på en lite mer lagom nivå.
Just nu är det träningen som är såååååå kul. Inte lite kul, utan FANTASTISKT KUL. Jag har börjat få den där träningseuforin efter passen och vill bara ha mer och mer. Och nej, jag tänker inte springa marathon. Och nej, jag tror inte att jag är så vältränad som tjejerna som bloggar om långdistans, triathlon och ultralöpning (längre än marathon). Jag inser med hjärnan att för att hålla så måste man bygga upp kroppen lugnt. Men så läste jag om Militairy training och blev så sugen. Hur dum i huvudet får man vara? För det första finns det inte på världskartan just nu tidsmässigt att vara med på något sånt. Men plötsligt (jag har läst om det innan, skakat på huvudet och ryst) så verkar det jättekul. Att ta ut sig helt fullständigt i kroppen så att man bara vill krypa hem, lerig och jävlig. Låter det inte underbart?! Varför kan jag aldrig vara lagom? Jag skulle förmodligen be om nåd efter 10 minuter.
Förresten fick jag en kärleksgåva igår. Stefan inhandlade ett lysrör och monterade upp i arbetsrummet. Så nu ska de små plantorna stå kallare och ljusare och bli fina och knubbiga plantor. Det är kärlek det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar