En liten kvist - lite varadagslycka

Mycket julhandel och förberedelser idag, tillsammans med mor. Trevligt med sällskap. Köpte till och med hem lite nytt grönt och har slängt ut pelargonerna i garaget. Blomkruksjorden låg tyvärr översnöad och det kändes allmänt otrevligt att försöka ta tag i projektet skotta bort blötsnö i mörkret. Bestämde mig för att offra sticklingssamlingen från i somras som aldrig velat rota sig och bara blivit stående.

Fick med mig krukan in, rycker upp kvistarna och vad skådar mitt norra öga! En buskstickling har rotat sig! Otroligt! Jag har tagit sticklingar helt random från olika buskar i tre år, alltid vid fel tidpunkt och ingen har någonsin rotat sig. Helt otippat! Nu gäller det bara att komma ihåg vilken det var. Det kan vara en paradisbuske men det kan också vara något annat. Det blir spännande till våren.

Imorgon köper jag nog lite fuskjord på Coop....

Det som är svårt att uttrycka med ord

Det har inte ens gått ett år. Men så här i december sitter jag ändå och gör någonslags sammanfattning. Inte av pappa i sig men av beskedet, det snabba förloppet och känslorna kring det hela. Det gick så fort, jag kan fortfarande inte känna att jag hunnit med eller ikapp.

Den första låten symboliserar pappas tro för mig. Och tiden från att han fick veta att han blivit sjuk. Anders, jag och pappa lyssnade på den. Vi spelade den även begravningen i England.


Den här låten symboliserar för mig när pappa blev sämre. Hur det måste kännas att försvinna bort och vara i två verkligheter samtidigt. Jag hade precis åkt och visste nog att jag troligtvis inte skulle hinna tillbaka. Försämringen gick så otorligt snabbt de sista dagarna.


Massive Attack - Heat Miser. Jag vet inte om det stämmer men jag har hört att låten handlar om hur en av bandmedlemarnas astma och hur ett astmaanfall upplevs. För mig handlar det om de sista timmarna, hur fokus ligger på andningen. Men ingen ångest, mer sorg och acceptans.



Visserligen en kärlekssång men jag lyssnade på den samma dag som pappa dog och den första tiden eferår. En sorg och längtan till det som var förut, till den tiden då jag var liten och pappa var vuxen och tog hand om mig, visste allt och kunde allt. När jag litade på honom som barn gör, innan man själv blir vuxen och skaffar sig egna sanningar och verkligheter. Det skär fortfarande i mig att tänka på den dagen då pappa dog. Dagen innan hade jag åkt hem och pappa hade följt mig ut till taxin. Flög hem och allting var fel. Jag var på fel plats, jag var på jobbet och hade hur mycket jag än velat kunde jag inte ändra på något.


Vi lyssnade på den tillsammans pappa och jag. Först visste jag inte om jag skulle våga dela den med honom, tänkte att han skulle bli ledsen men han förstod.

Idag var det vakna tidigt efter sent i säng. Det finns ett problem när jag jobbar kväll. Överrapportering 21.15 och så slutar man 21.30. 15 min att kolla igenom journaler och säga hejdå etc. Om man då har en rörig kväll så ligger jag alltid back i dokumentation. dels för att jag har svårt fortfarande efter alla dessa år att vara närvarande och stöttande på två ställen och samtidigt hinna med att dokumentera. Efter överrapportering vill jag gärna 1. Pusta ut och reflektera lite. 2. Säga hej och byta några ord med nattkollegorna. 3. Dokumentera.

Slutsats igårkväll: Gick från avdelningen 22:15. Hemma 23.00. I säng 23.30

Upp 07, iväg till luciafirande för Ottos del. det skulle bli jättespännande att få gå och titta på luciafirandet tyckte han, så det var inga svårigheter att få honom med sig.

Då krånglar Ville istället. Tandborstning check, på med kläderna - gnöl och först ut till bilen - check.
Otto får på sig allt själv. Gav honom en andlig guldmedalj för att han hjälpt till så bra. Ut med honom till bilen - check.
När jag själv 2 minuter senare kommer ut till bilen möts jag av illvrål. Vad har hänt?

Jo, Ville har tagit Ottos virituella guldmedalj! Hur gick det till? Nå, det gör man ju inte ostraffat, så då slog Otto honom. Mycket spännande det där. Hur kan man ta en icke-existerande, andlig guldmedalj?

Slutet gott allting gott, två glada barn lämnade på var sin plats i tid. Och jag är ledig. För när jag lade mitt schema räknade jag kallt med att dagis skulle fira lucia idag. Inte på fredag. Då jobbar jag. Planering, planering.

Vågar knappt erkänna för någon

Men idag tog jag ledigt. Från allt utom lite vanligt röj förstås. Jag har legat på soffan ätit choklad och läst bok. Kan faktiskt inte minnas när det hände senast. Anledningen? Datorn hade checkat ut. Det var nog precis vad jag behövde. Stefan kom hem, knäppte lite på fanskapet och nu funkar den igen.

Julklappar

Ville avslöjade sig, så nu vet jag vad jag ska få i julklapp i år. Jag ska få en flygande matta! Äntligen! Nu blir det miljövänligt med magi till jobbet. Jag undrar bara hur man klär sig för att inte frysa.

Höststädning

Varför glömmer jag så lätt bort hur underbart det är att vara ute i trädgården? Idag har jag äntligen (minst två veckor för sent) fått ner vitlöken i jorden. Ja, det är ju inte november än, så jag räknar kallt med att det ska funka. Det såg ruggigt ut innan jag gav mig ut men det var riktigt milt. Ingen jacka, bara fleece och halsduk. Och så svart höstjord på fingrarna och under skorna. Bort med allt ogräs. Inte tänka, bara vara. Möjligtvis fundera på hur det är möjligt för grannen långt bort att tycka Eurodisco är bra. Eftersom han spelar så högt att jag hör det...

Nu har jag vilda planer med att hinna höststäda innan vintern kommer, något som jag tänkt fuska med. Fast att fuska i det här läget med så vansinnigt mycket ogräs på sina ställen kommer att vara surt i vår. Tänk vad härligt nöjd jag skulle känna mig ifall jag åtminstone gjorde hälften!

En ledig helg!

Om jag bara får ändan ur vagnen, ska jag idag hinna med att springa en längre tur i solen och höstskogen och gräva ner vårlökar i trädgården. Har jag riktigt mycket energi hinner jag rensa ogräs i trädgårdslanden. Det var någon idiot som påstod att om man bara rensade ogräs framtill midsommar så skulle jobbet vara gjort. Pyttsan. Då har de inte varit hemma hos mig.

Ville har beställt sin födelsedagstårta redan. det ska vara choklad, grädde, jordgubbar och HARSYRA! Smaskens!

Nöjd!

Första delen av mitt "stora" uppdrag för jobbet är faktiskt utfört. Tjohej! Idag har jag presenterat mina resultat för kollegorna och fått bra respons. Den senaste månaden har fantastiskt mycket av min energi lagts på detta och det känns skönt att jag har klarat det. Jag har hållit den deadlinen vi satte upp. Nu kan jag ta det lite lugnt och fundera vidare på hur jag ska förändra världen :) Eller var det vården?!

Det värsta med att brinna för något och att vilja förändra det är att det hela tiden väcks nya tankar, nya saker som man vill göra. Kanske redan imorgon... Kvällen har jag dock ägnat åt att lata mig, vara med barnen och prata i telefon.

Nya tider?

Nu har vi en tonåring i huset. Hur gick det till? Vi har firat i helgen bland annat med badmintonturnering och att göra utflykt till gamla landsstället i Nantes. Tänk jag trodde faktiskt inte att det skulle finnas kvar. Jag tyckte det var sunkigt då. Det var det fortfarande. Men alla husen stod kvar precis som då. Träffade en av nuvarande ägarna som berättade att en styckning och försäljning av tomter kommer att ske. Inte så konstigt, det skulle lätt kunna bli en 5-10 tomter, beroende på hur stora de måste vara vid styckning. Mycket pengar...

Men jag mindes inte att badbryggan låg så nära båthamnen. Sunkigt att simma där, vilket jag gjorde när badsuget blev för stort. Men jag var rädd för allt sjögräs. Det såg jag inget av nu, tvärtom var vattnet klart. Vissnar sjögräs på hösten, eller har allt på botten dött ut??!

Fikade gjorde vi på en badplats dit vi någon gång tog båten. Avstånden var mycket kortare än jag mindes. Men annars var det faktiskt som jag kom ihåg. Inte så mycket mindre som det kan kännas när man vuxit upp. När jag kom hem fastnade jag i pappas anteckningar och brev.

Every teardrop is a waterfall

Ett stilla regn

Idag hade jag velat vara ledig. Småpojkarna också. Otto trivs jättebra i skolan men han är ovan vid att vara där fem dagar på raken. Den här veckan är det ändå fem dagar som gäller så blir nästa vecka förhoppningsvis lite lugnare.

Själv har jag två deadlines på jobbet. Jag börjar undra hur i hela fridens namn jag tänkte när jag trodde detta skulle vara möjligt och hållbart. Ja, ja det är roligt och ska bli spännande. Men hur jag trodde att jag skulle ha tid med lunch med vännerna imorgon, det övergår mitt förstånd. Allt går om man vill, eller?

Så där ja

Jobbångesten är borta efter två dagars arbete. Varför drabbas jag alltid av detta i slutet av varje semester? Så illa som det var i år var det länge sedan det var. Lika stor som jobbångesten var, lika lättad känner jag mig nu. Det ska nog bli en bra höst i alla fall.

Hemmafix med betong!

Fågelbad och liten betongkruka för strandfynd i form av stenar. Fågelbadet har lövavtryck i botten. Ett plus med att gjuta i betong är att det det inte behöver bli perfekt, den ruffa ytan gör att det känns helt okej med lufthål, skrovligheter samt om någon kant inte håller riktigt som den ska.


Det gick bra att gjuta gipsmagen från när Otto låg i magen. Vi lade gipsmagen i sandlådan och bullade upp ordentligt med sand runtomkring. Armerade med en himla massa skruvar, spikar och smått och gott av metall. Det känns hållbart, hoppas det är det också. Efter första betongjutningen var magen skrovlig och vissa skruvar och spikar syntes. Så vi köpte reparationsbetong och jag lade över ett skikt med den. Det blev mycket bättre och mer som jag hoppades att magen skulle bli. Tänk att avtrycket är från tre dagar innan Otto föddes!


Rabarberbladsavtryck var lättare att gjuta än jag trodde. Krukan är jag också nöjd med. Limmade fast lönnlöv på sidorna av hinken. Ödlan och sköldpaddan är formar från Panduro. Allt pyssel har Ebba stått för och hade det inte varit för henne, hade det här projektet aldrig blivit av. Går man runt i en trädgårdsbutik är sånt här pynt dyrt, det här har varit ett roligt och pyssel och definitivt mycket billigare än att köpa färdigt. Ett fågelbad till har vi hunnit med och några krukor till. Otto och Ville har gjort värmeljus med mosaik i. Samt att jag övertalade dem att gjuta ner alla eländiga spelkulor som legat överallt i huset! En extra bonus för mig... :)

Snart allvar

Bara ett dagisbarn! Tänk vad konstigt. Och skönt! Det betyder i och för sig inte att det inte blir jäktiga morgnar i höst och vinter. Snarare tvärtom. Klockan ått börjar Otto i skolan, så 07.50 bör bilen rulla härifrån. På lediga dagar i höst kan man också tänka sig cykeln. Tidigare har i alla fall deadline att åka hemifrån varit vid kvart i nio ungefär. Det blir tidigare morgnar helt enkelt. Den här veckan softar vi i alla fall, skolan börjar på måndag med TRE skolbarn... varav en högstadietjej. Spännande.

Oöverträffad semester

Av alla sommarsemestrar så går det inte att slå en riktigt fin Jämtlandssemester. Det är så storslaget och så vackert och så vemodigt och så mycket av alla känslor. Hur kan det vara så vackert? Precis som Jämtland kan vara ihållande regn och mygg dygnet runt, så är det förlamande när det visar sig från sin bästa sida. Det går bara inte att toppa. Så den planerade Ölandstrippen har fått stryka på foten. Känns inte roligt och meningsfullt. Nästa år kanske?

När jag tänker tillbaka på vår semster norröver så har den varit helt perfekt. Badat i älven varje dag (nästan). Det är svårt att komma ut djupt, eller rättare sagt där vi är, är det max lårdjupt. Det är bara att övervinna badkrukan inom sig ta ett djupt andetag och sänka sig ner i strömmen. Vill man sedan motionssimma är det bara att kämpa på, max kommer jag 2-3 meter framåt så strömt är det.

En utflykt till Storbofallet genererade adrenalinpåslag. Hur vi skulle komma hem med alla barnen i behåll? Det är ju så fantastiskt roligt att leka i de lugnare delarna och låta pinnar och diverse saker åka mot fallet. Det är alldeles för lätt att komma för nära det stora fallet. Vi stannade trots detta i flera timmar men det blev en del tjat och hålla vakt.

Efter Storbofallet tog vi en tur upp till Håckren, en konstgjord damm/sjö. Där finns det tusen och en stenar och vacker silverfärgad drivved att samla på. Det var varmt och folktomt så det blev spontanbad utan badkläder och handdukar. Det fanns dock stora granit(?)hällar att värma sig på, så trots det kalla vattnet, tror jag att jag badade minst fyra gånger. Det blir djupt snabbt så det gäller att hålla koll på¨de mindre simkunniga i familjen. Men eftersom inget kändes läskigt efter Storbofallet var jag kanske inte helt på min vakt. Plötsligt bara försvann Ville. Som tur var stod jag i närheten och kunde fiska upp honom. Hans egen förklaring var att han bara skulle dyka lite...

Sista utflykten var "fjällen". Tog bilen upp till Fjällhalsen för att få en startbit avklarad. Det blev nog ändå 400 höjdmetrar som gjordes. Plus en liten avstickare ner till en intressant fjällbäck. Tänk att alla orkade hela vägen upp! Inte helt utan blodvite dock. På nervägen snubblade Julius och slog i knäna hårt, tappade en sten som han hittat. Stenen for rakt i huvudet på Otto och slog upp ett litet jack i bakhuvudet på honom. Blod! Inte farligt mycket som tur var, ett litet tryck med en tröjkant mot såret och sedan slutade det.

Själv fick jag en våldsam lust att springa långpass över fjällen i Bydalen. Inte så många km faktiskt men rejäla stigningar och jag misstänker att benen skulle vara rejält möra.

Fjällhalsen

Semesterbilder

Storbofallet

Linsmums

Det tycker visserligen inte barnen. Men de har smakat i alla fall. Vi har ätit väldigt mycket kött på semestern så nu är det dags att försöka minska ner och köra lite mer vegetariskt. Idag till lunch blir det rester av potatissalladen och omelett och så min linsmumsröra

Den består av 2 dl röda linser som kokats med dubbla mängden vatten. Sedan har jag mixat linserna med vitlök, sambal oelek, ca 1 dl slätbladig persilja, saften från en citron och tahini. Fantastiskt god röra som även passar som tillbehör till grillat. Smakar inte mycket linser alls faktiskt om man nu är skeptiskt till det.

Dagens middag

Hemodlat! Ja inte fetaosten kanske... Men potatissalladen är från trädgården. Potatis, rödlök, mangold, persilja och ringblomma! Det är sommar.

Grillmästaren grillar min kebabblandning. Närproducerad eko-köttfärs, mynta, rödbetsblast, lök, oregano, persilja, ägg från grannen samt spiskummin, paprikapulver, sambal oelek, hemodlad färsk vitlök. Till det serveras tsatsiki och rödbetor!

Ifall vampyren kommer när man vilar middag...

Man kan aldrig vara nog försiktig.... I höst får vitlöken hänga i sovrummet :) Och jag ska ska sätta ny september. Mycket större fläta blir det nästa år!