Fortfarande

Jag är fortfarande en liten människa i själen, tänker mest svarta tankar om omvärlden. Det beror förmodligen på trötthet, huvudvärk som hållit i sig i fyra dagar och ständiga fajter med en 3-åring. Just nu gör jag ett uselt jobb hemma. Jag borde kunna bättre än så här. Men jag går och lägger mig nu och mumlar mitt nya mantra: Imorgon är en ny dag, då kommer det att gå bättre.

Till Anders

Liten till sinnet

Igår var en trött dag. För tempot blir inte lugnare allteftersom hösten går utan snarare vildare. Hur kommer det sig? Och hur kommer det sig att man ska behöva lära sin fjärde bebis att sova? Nu är ialla fall storbarnen på höstlov hos mormor, de åkte tåg själva och det gick bra. Mitt föredrag på KS är avklarat, jag ger mig själv godkänt med tanke på att uppladdningen var usel med för lite sömn och huvudvärk. Vi har också fått tippat 3 lastbilsflak med jord. Igår förmiddag var Otto ledig från dagmamman och såg att grannflickan S var ute. Han blev eld och lågor och ville absolut ut och leka med henne. Förmodligen ville han låna hennes cykel. Det här är grannarna med båten... Vi gick och pimpommade på deras dörr och granntjejen ville visst leka.

Och tjong där slog avundsjukan till. Fan, va välstädat och iordning det var! Inte ett sandkorn på yttertrappen ens. Tänkte på våran. Jojomen, en bajsblöja, en gammal ölburk som hittats i skogen, småsten, en väldig massa grus, två par smutsiga stövlar huller om buller och så ungefär hundra kottar. Och några pinnar. En vante. Och det är det första som möter den som pimpommar på vår dörr, hur det ser ut innanför kan man ju bara tänka sig. Stor suck. Jag kunde riktigt se hur grannarnas parkettgolv glänste nyvaxat när jag försökte spana inåt i huset. Allt var prydligt upphängt också. Och så satt plötsligt djävulen på min axel och hoppade och hånskrattade när hon berättade att anordningen som ska skrämma bort katterna med högfrekvent ljud från deras sandlåda inte verkade funka. I mitt inre smålog jag. Ja, då får väl ni också sätta nät över då. Välkommen till verkligheten , tänkte jag! Jag är en mycket liten människa ibland.

Hålla reda på grejjer

Alla som känner mig vet att jag är hopplöst dålig på att hålla reda på saker och ting, speciellt nycklar, plånbok och mobiltelefon. Om jag blir stressad och har bråttom fungerar det om möjligt ännu sämre. Stefan är fantastisk på att hantera situationer där jag rusar omkring och svär och letar, han brukar för det mesta veta var mina saker är eller få mig att hitta tråden som får mig att minnas var jag lagt dem. Tex: Jag tyckte att jag såg din plånbok på din dator. AHA! Datorn flyttade jag ju till arbetsrummet! Går dit och naturligtvis har även plånboken följt med datorn. Hursomhelst blir mitt liv inte lättare av att Ville börjat rensa köksskåpen. Idag har jag ägnat 10 minuter åt att leta efter stavmixern som låg i duschen (visade det sig) och jag fick häromdagen steka pannkakor utan stekspade (det går med mycket smör!). Stekspaden är fortfarande borta och så länge den inte är hittad skyller jag på Ville.

Idag är jag stolt över mig själv och barnen som lyckades få morgonruschen att gå ihop utan gräl, fastän jag bara sovit etappvis inatt. Nu tänker jag pröva att ta bort mjölk och grädde från Villes mat och se om han mår bättre. Jag tror faktiskt att han har magknip. Det har blivit värre och värre sedan han började äta mer och mer vanlig mat.

Kalas

Otto har fattat det där med födelsedagar. Fösst fyjjer Jujjius åj, sen Ebba, sen mamma, sen komme vinten och nö-ö. Sen komme jujtomten och sen fyjjer Otto åj. Ja ässka jujtomten!* Notera att han inte räknar med Villes födelsedag. Den är nog inte så viktig.

Han har bestämt att han ska bjuda grannflickan E på sitt kalas. Och jag som inte tänkt ha några kalas förrän han fyller 5, jag får nog tänka om.

* Översättning: Först fyller Julius år, sedan Ebba, sedan mamma, sedan kommer vintern och snö och sedan fyller Otto år. Jag älskar jultomten!

Bus eller värre?

Otto har varit själv uppe på övervåningen väldigt länge nu. Jag vet inte om jag vågar gå upp och kolla vad han hittat på.

Liten papegoja och skåputplockare

Det är faktiskt sant. Det är ingen ivrig föräldraöverdrift. Hej då säger Ville och vinkar. Nu har han gjort i tre dagar. Så det är ingen slump heller. Ebba var ungefär så tidig med att prata också. Fast det är ju inte säkert att han fortsätter. Men kul är det! För övrigt har vi kommit in i skåpåldern. Dvs inga saker får vara kvar i skåpen. Man snubblar över alla köksgeråd hela tiden. Vi slänger in, han leker ut. Vi måste fixa hasp till sopskåpet för komposten börjar bli fasligt intressant. För övrigt tror jag hans främsta proteinkälla är kattmaten. Små torrfoderpluttar minst en om dan plockar jag ut ur munnen på honom. Trots att vi verkligen försöker hålla honom och kattmaten åtskiljda. Men han är snabb som en vessla. Om det ringer på dörren kan han smita dit, istället för att vara nyfiken på vem som kommer, han vet så väl att han inte får. Men han är än så länge snällare mot själv katten än vad Otto varit.

Spökfest!

Vi gjorde det! Helt otroligt! Nu ligger det fyra 10-åriga tjejer uppe i Ottos och Villes rum och snusar. Herregud vad de orkade hålla låda igårkväll! Jag var dödens trött och ramlade i säng vid 22-tiden och då var de inte i närheten av att gå och lägga sig. En tjej vågade inte stanna kvar och sova över men det hade vi nästan räknat med, hon flaggade för det redan från början.

Det blev en del logistik för att få ihop spökrundan i skogen. Morfar kom redan vid 13-tiden för att hjälpa till med småkillarna. Vid 17-tiden hämtade jag Anders och hans kompis David vid tåget. Julius var uppspelt som få, för han blev sminkad som vålnad och fick vara med i planeringen och hänga med ut i skogen och förbereda och reka. Klockan 18 kom tjejerna och då serverades det hamburgare. Otto var i sitt esse för det var kalas och fest och saft, så han sprang omkring och tjoade mest. Tjejerna tjoade rätt bra de med för den delen. Lagom till tårtan lämnades jag ensam med dem och småknottarna och de andra gav sig ut för att göra sig iordning. Halvvägs genom tårtätningen bankade det vålsamt på dörren och utanför stod en helsvart vålnad med lykta och vinkade åt flickorna att följa med! Jag trodde de skulle kissa på sig så rädda blev de! Stefan såg absolut inget under huvan berättade han efteråt, han hade varit tvungen att ge dem lyktan och låta dem gå iförväg så att han kunde snubbla efter och tjuvkika under masken!

Deras uppgift var att samla magiska nycklar på olika stationer i skogen för att få tag i skatten (godis och chips i en dekorerad låda).

Stationerna var att hitta en nyckel i en av tre hinkar (som var fyllda med slajmig potatismjölskräm i en, kokta kalla makaroner en och och en med kottar i vatten), hitta en gömd nyckel, känna smaker och en komma-ihåg-lek (ni vet man visar föremål som ligger på en duk ett tag, sedan täcker man över, tar bort en sak och så ska de se vad som är borttaget). Sista stationen var frågor med lite spök- och monsterkunskap. Sista frågan var en uppmaning: Avsluta meningen Svarta Madam, svarta madam... (kom fram, skulle de säga) och så trädde en svart madam fram och gav dem sista nyckeln. Tydligen skrämde hon dem rätt bra också! Mellan stationerna blev de skrämda av någon som tex hoppade fram bakom ett träd eller hoade spöklikt i skogen. Det var fint att stå ute på trappen och se marschaller tända som ett pärlband genom skogen upp till festplatsen. På så vis såg jag också sluttampen av skattjakten när de samlat ihop alla nycklar och funnit skatten. Såg, är väl lite att ta i men jag hörde dem tjoa.

- Ska man inte gå in när man hittat skatten?
- Håll koll efter den svarta damen!
- Men ska man verkligen inte gå in när man hittat skatten? Är det inte så?
Det lilla sällskapet hade delat upp sig på två, några tvekade och några sprang med skatten mot skogen, på väg mot en spökrunda till!

Det hela blev i alla fall väldigt lyckat och lagom läskigt. Den modigaste tyckte bara att det var kul och inte läskigt alls och den räddaste tyckte det var läskigt men spännande. Svårt det där, när de håller så olika nivåer! Nu så här dagen efter känns det kul att vi genomförde idén även om jag förra veckan funderade på om vi var riktigt kloka som gav oss på det här när vi har så fullt upp ändå. Men det var värt det och det var vansinnigt kul.

Jag känner på mig

Jag känner på mig att det här blir en seg dag. I två dagar har jag hållit ett tempo som varit helt osannolikt med tanke på att sömnen var minst sagt störd. Inatt fick jag dock sova helt och hållet från klockan 22-03 innan kalaset började. Dessutom fick jag sova mellan 06.15 och 07.50, Stefan offrade sin morgonträning för mig. Istället för att känna mig utsövd och relativt pigg känner jag mig som en såskopp. Nu vill jag bli Molly Weasley för en timme eller två, svinga mitt trollspö så att alla leksaker flyger in lådorna, tvätten i tvättmaskinen, disken i diskmaskinen, den rena tvätten in i skåpen, badrummen som luktar gammalt pojkkiss blir skinande rena. Med en lätt snärt från spöet förbereder jag middagen sittandes i soffan och möblerar om Ottos och Villes rum inför Ebbas sova-över-party-födelsedagskalas på lördag. Under dessa magiska 2 timmar läser jag böcker för Otto och leker med Ville. Dricker en kopp kaffe och funderar lite.

Inte det? Nå då får jag väl sätta fart och göra det själv då. Men jag undrar mycket om inte Ebba i alla fall kommer att få ett brev från Hogwarts i juli....

Solen lyser!

Jag älskar oktober. Där andra blir ledsna över att sommaren är över tycker jag att det är ofantligt skönt att få höststäda trädgården, göra vinterfint i rabatter och att ha skördat färdigt. Björkarnas löv lyser som guld i solen och det är en precis sån höst ute som jag önskat mig. Dessutom! Så mycket man kan plantera och ändra om nu. Jag har en massa projekt på gång som jag inte hinner med. Men trädgårdslandet är höststädat, nu ska jag på med gödsel och täcka.

Om 2-4 veckor kommer en grävgubbe hit och ska fixa dränering. Vi ska även få hit några lass med jord för att fylla upp. Det kommer att bli bra och efter mycket velande hit och dit gör vi det nu. Med risk för en regnig höst och vinter och ingen dränering kommer problemet att vara akut i vår och tomten så lerig att den blir ännu mer sönderkörd av en grävmaskin. Så, dränering, fixa till uteplatserna, gräva 2 rabatter och öka på trädgårdslandet med 1 meter samt ta bort baklutet (där pölarna och geggan bildas) är de stora planerna för i höst.

Jag skulle vilja hinna med att plantera de träd vi tänkt oss också men det vete katten om det blir av. Det ska bli en häggmispel till, ett träd till slänten samt 1 äppelträd och ett plommonträd till. Vi åt de två resterande (kunde ha varit ca 10 om inte en viss herre hade gallrat så flitigt i somras) äpplena från Ottos Aroma i helgen. Otroligt vad goda de var! Jag gillar ju Aroma i vanliga fall men att plocka och äta direkt, vilken skillnad!

Det var inte meningen

Det var inte meningen att framstå som någon martyr när jag skrev ner dagens händelser :-) Mest ett intressant projekt och något som är kul att ha sedan (redan om en månad kommer jag att ha glömt hur en vanlig dag ser ut nu). En sån här underbar och helt fantastisk uppladdning inför den här veckan fick jag förra helgen... Klicka på undre bilden om ni inte kan läsa det som står skrivet!

Jag hittade något gott mamma!

Muffins till Ebbas födelsedag. Med äpple och kanel. MUMS! Fast än så länge klår han inte storebrorsans tårteskapader.

Höstkatt

Höstkatt på spaning. Hon har fullt sjå att försvara sitt revir mot ungkatten Boris. Jag hjälper henne gärna för jag vill helst bara ha vår katt på vår tomt. Om nu någon katt ska få kissa i sandlådan (gaaaaaahhh) så ska det vara vår egen.

Hattifnattar

Visst är den fantastiskt fin? Hattifnattar på tebjudning. Jag älskar Tove Janssons böcker och hennes bilder och därmed även muminkopparna. Jag är faktiskt ingen samlare men de här samlar jag på. För kaffe ska drickas i koppar efter humör. Den här koppen ska man förstås dricka ur när man antingen har fruktansvärt mycket energi eller behöver energi! Det bästa eller värsta (hur man nu ska se det) är att de går att köpa på nätet... Allting är bara en knapptryckning iväg...

Dagens

Jag ska bjuda er på dagens händelser i klockform:

06.15 Klockan ringer. Eftersom Stefan är i Danmark måste jag upp tidigt idag. GÄSP! Ville har varit halvstökig inatt och trots goda intentioner kom jag inte i säng förrän lite efter 22 igår kväll. Hade svårt att slita mig från "Den engelske patienten" som gick på TV4 +. Det straffade sig och jag mår illa när jag står och rör i gröten och plockar ur diskmaskinen.

06.30 Går och duschar. Ville har vaknat när jag inte ligger kvar i sängen och gör mig sällskap.

06.45 Väcker Ebba och Julius. Ebba är snabbt på benen, Julius är alldeles väck. Påminner honom om att idag ska han ha med sig kompisen O hem. Då blir det lite mer liv i honom.

06.50 Ebba kommer ner i köket och börjar äta frukost.

06.55 Otto vaknar. Vill ha sin mamma. Får vänta lite, eftersom Julius inte kommit ner (ropar!) Ville har bajsat i blöjan. Behöver bytas på.

07.00 Mysstund i soffan med Otto, morgontutte. Ville är glad och leker. Julius äter frukost i köket.

07.20 Ebba och Julius är på gång till skolan nu. Vårtmedel till J:s vårta och tandborstning. Kolla att de har med sig allt som behövs.

07.30 E + J går till skolbussen och kaffet är färdigt samt min morgongröt. Nu är Ville också hungrig, matar honom. Otto har ätit en del av sin gröt men är inte vidare matglad efter öroninflammationen.

08.00 Börjar fixa i ordning för att komma iväg med småtomtarna. Otto är på förhållandevis bra humör. Fast han säger: Hopplöst! Va, säger jag? Vem är hopplös? Du, mamma! Nytt ord. Har jag lärt honom det? Förmodligen (skäms lite).

08.50 Bytta böjor, tandborstning, påklädning, ombyten med, medicin tagen. Nu åker vi.

09.20 Hemma igen, nattar Ville. Kaffepaus, sätter mig vid datorn. Hinner göra lite blandat. Funderar på var en del räkningar är... Hmmm. Betalar en fleecetröja som jag köpt på Tradera till Julius för hela 54 kr! Går ut och river i trädgården, höststädar lite.

10.50 Ville vaknar, han är som en klocka sover 1,5 timme. Han får lite att äta och så röjer vi, tvättar, plockar in tvättad tvätt, pratar en stund i telefon med vännen U.

13.00 Äter en snabb lunch innan det är dags att gå och hämta Otto. Det är trist väder och jag funderar på om jag ska ta bilen istället. Men det regnar inte, är mest grått och Ville är grinig och behöver sova, så jag tar på Ipoden och lyssnar på ett gammalt sommarprat. Har hört många bra men favvosarna hittills är David Batra, Amelia Adamo och Lars Winnerbäck. Idag lyssnar jag på Pernilla August men tycker hon är rätt tråkig.

13.30 Kommer iväg, Ville somnar nästan på en gång.

14.00 Framme hos dagmamman. Otto har inte sovit men verkar rätt okej ändå. Vi kommer iväg relativt snabbt men då har Ville vaknat, det blev bara en halvtimme sömn för hans del. Det kommer kanske att bli grinigt i eftermiddag med två halvtrötta killar.

14.45 Hemma igen. Både Ebba och Julius har kompisar med sig hem. Otto vill vara ute och kolla på grävskoporna utanför men jag vågar inte lämna honom själv och det blir bråk och protester. Ordnar mellis till alla barnen. Otto vill hänga med de stora men får inte. Ledsen igen. Vi äter äpple i soffan och läser böcker. Ville sysselsätter sig själv, fifflar omkring, bläddrar i böcker han med. Jag hänger en tvätt.

16.30 Otto börjar bli väl så trött. Jag förbereder middagen och han diskar.

17.00 Bollibompa. Kompisarna börjar droppa av.

18.00 Vi äter. Det är populär middag ikväll - falukorvsring och potatismos eller pasta (valfria rester sedan tidigare). Jag har blandat i det sista från landet, persila och mangold, vilket inte gillas. Lyckas inte få Julius att äta syrade grönsaker den här gången heller :-) Småprat om dagen, dagens bästa och sämsta. Ebbas sämsta var gympan (hinderbana) och bästa var eftermiddagen med kompisen. Julius sämsta var att det var dåligt väder på utedagen på IP och det bästa var dataspel med kompisen O.

18.30 Påbörjar nattning av Otto. Tutte, läsa bok och prata lite om dagen. Ville är med till en början men sedan får Julius passa honom så han inte försöker ta sig ner för trappan. Otto blir ledsen när jag ska gå: Jag är så ensam mamma! Så jag ligger en liten stund hos honom. Jag vet alltid när han är nöjd med nattningen för då har han druckit lite vatten, ger mig en kram och säger med glad röst: Gonatt, ses imorron, möppe (möppe = lämna dörren öppen) :-)

18.45 Ebba har i läxa i hemkunskap att diska 3 gånger innan v. 43 och det utnyttjar jag. Hon får göra detta, Julius får torka av bordet och plocka undan leksaker. Det gör han under stora protester, gnäll och klagan. Sedan ringer han E och bestämmer lek på söndag.

19.15 Nattar Julius. Ville assisterar vid tandborstningen, vi leker att jag är tandläkare och Ville är min hjälpreda. Hjälpredan har en träklubba som han använder när patienten (Julius) är olydig eller har ont. Mycket poulär lek! Sedan nattar jag Ville först, han är nästan svimfärdig av trötthet och somnar på 5 minuter. Läser Nalle Puh (originalet av Milne) för Julius och vi pratar lite om dataspel, skolan och kompisar.

20.00 Pustar ut i soffan. Ebba läser Kamratposten och jag surfar och halvtittar lite på TV:n

21.00 Nu skickar jag Ebba i säng. Ska fylla i blanketter från F-kassan (har glömt lösen till min e-leg, typiskt) sedan ska jag faktiskt sova jag med. Eller läsa några sidor först kanske. Ville har inte vaknat någon gång än, så då blir det nog en okej natt.

Det var min dag. Det jag inte hunnit är att fundera på Ebbas spökrunda på födelsedagen, gräva ner vårlökar (scilla och snödroppar), ordna permanent förvaring till dahliaknölarna och boka ny tandläkartid till Otto. Men jag kommer ju att ha ofantligt mycket tid till det imorgon istället.

Irritationsmoment

Läser på andras bloggar vad de stör sig på. Det är alltså inte bara jag som går omkring och irriterar mig på saker. Just nu stör jag mig alldeles förgrymmat på grannens stora motorbåt som han har ställt upp (visserligen på sin tomt) med överdragstäcke så all utsikt på framsidan av huset är borta. Jag försöker verkligen vara en bra granne men det är svårt! Deras lastbil kommer syrénhäcken så småningom att dölja men båten plus täcke är minst 5 m högt. Jämmer och elände. Tur för grannarna att de är trevliga åtminstone :)

Nu ska jag gå ut och ta upp dahliaknölarna för vinterförvaring innan Ville vaknar och vill hjälpa till. Otto är äntligen hos dagmamman efter en hel veckas frånvaro. Den veckan har känts lång trots att jag fick en underbar ledighet i helgen. Vi är slitna både jag och Otto och ingen bra kombination just nu. Ville har fortsatt att sova uruselt och väcker mig minst 6 gånger per natt (i bästa fall). Men vi kämpar på. Det är konstigt bara hur hjärnan totalt spårar ur vid sömnbrist. Det gäller för mig att komma i säng så fort som möjligt på kvällarna, för då gör jag ingen glad, allra minst mig själv. Det är tur att jag har Stefan som kan få mig att inse hur sinnesförvirrat jag tänker ibland.

10-års jubileum!

Denna fantastiska tjej har vi haft äran att vara föräldrar till i 10 år! Hurra, hurra, hurra!

Kanske föreläsa på KS?

Det var ju tänkt så att jag skulle till förlossningen och prata om min magisteruppsats. I våras. Nu blir det väl snarare i oktober/november. Innan uppsatsen var färdigskriven kände jag mig extremt orolig över den biten. Men inte nu. Är jag fortfarande för amningslullig? Antingen det eller så har jag fått lite mer perspektiv på det jag skrivit. Efter examinationen känns det också som jag vet lite mer vad jag kan förvänta mig. För jag förväntar mig kritik, det gör jag. Och eftersom jag alltid har varit en sucker för att bli omtyckt av alla, tycker jag att kritik är extremt jobbigt.